Predikan. 4 söndagen under året 2021

Predikan. 4 söndagen under året 2021

Lyssna inte på alla präster!

5 Mos 18: 15-20; Ps 95; 1 Kor 7: 32-35; Mark 1: 21-28

För den här söndagen är kopplingen mellan första läsningen och evangeliet tydligare än vanligt. I första läsningen från Femte Moseboken hörde vi Gud lova Israels folk, efter uttåget från Egypten, att han ska ”låta en profet lik”Mose, den största ledaren för Israel genom tiderna, ”träda fram”. Denne ska vara större än Mose eftersom det ska vara Guds egna ord som går ur ”hans mun”. Antikens judar förstod detta som ett löfte om någon vars närhet till Gud skulle vara ännu större än Moses, om vilken det sägs att han talade förtroligt och nära med Gud så som en människa talar med en annan.

Evangeliet berättar om Jesus första predikan i synagogan i Kafarnaum, staden dit Jesus flyttade när han började sin offentliga verksamhet. Vi hör hur människorna uppfattade att ”han undervisade med makt”, och evangelisten tillägger: ”inte som de skriftlärda”. De religiösa lärarna, kateketerna om man så vill, i den antika judendomen, undervisade alltid med hänvisning till Mose, genom vilken Gud hade förmedlat förbundet med det judiska folket och Lagen, efter befrielsen från slaveriet i Egypten.

Men Jesus behöver alltså inte referera till Mose eller luta sig mot någon viss tolkning av Guds lag. Och det här avslöjas av det grekiska ord som används i evangeliets originaltext för att tala”med makt”: ”ex ousia”, vilket ordagrant betyder ”ur samma väsen”. Jesus talar alltså utifrån vem han är, ur sitt andra väsen, dvs det som är Gud. I trosbekännelsen strax säger vi ju att Sonen i sin gudomliga natur är ”av samma väsen som Fadern”. Att Jesus nu talar ”ex ousia”, ”ur samma väsen”, betyder alltså att han talar Guds ord från ”hans”, dvs Guds, ”mun”, som första läsningen förutsade att Guds nye befriare ska göra.

Människorna i Kafarnaum hörde alltså något unikt, inte en viss tolkning av sanningen eller en del av sanningen; utan Sanningen själv, i dess fullhet. Den plan, det Ord, som har skapat hela universum och sedan blivit materia, människa, kött, en del av det skapade, för att leda oss människor ut ur den destruktivitet och förvirring som vi själva har dragit på oss när vi tar Guds plats och försöker bestämma vad som är gott. Sanningen är alltså aldrig en abstrakt idé, utan en person som talar till våra hjärtan, kärnan av våra personer, för oss att, med orden från responsoriepsalmen som vi sjöng, ”idag … höra hans röst!”, och som Aposteln Paulus skrev i andra läsningen ur Första Korinthierbrevet, ”troget hålla fast” vid honom, dvs tillåta honom bli vårt livs enda ledstjärna.

När hör vi då Jesus undervisa ”med makt”, ur samma väsen som Fadern, och förklara vad som är Guds plan? Ja, på ett annat ställe i evangelierna säger han till sina tolv apostlar, dvs de första biskoparna i den Katolska kyrkan som han grundar på dem, att den som lyssnar på dem lyssnar på honom. Apostlarnas, och därmed alltså Jesus, röst ljuder från den Katolska kyrkan genom årtusendena eftersom hon inte har brutit tron eller vigningsordningen av biskopar och präster från apostlarna; dvs förblir apostolisk.

Alla vi som har i uppgift att vara herdar i Kyrkan – prästerna är ju vigda för att hjälpa biskoparna med det – talar alltså med Jesus röst när vi talar det Kyrkan lär, som helhet och i linje med hur hon i alla tider har lärt. Det är bara när ni möter kardinaler, biskopar, präster och diakoner som agerar så som Kyrkan tror och har trott i alla tider, och pratar och handlar i full linje med det, och inte för ut egna åsikter som strider mot Kyrkans tro som om det vore Kyrkans tro; det är bara  ni kan se att vi agerar, inte som personer i egna intressen, utan för att för Kyrkan tala med Jesus röst. Och bara  ska ni följa oss.

Det här är den katolska trons objektiva aspekt, som vi lägger mycket tonvikt på i undervisningen, det Kyrkan alltid har trott och lärt oberoende av tid och plats, och våra åsikter om det. För att Gud alltid är densamma och människorna alltid, i alla tider, behöver hans hjälp genom Jesus Kristus för att kunna nå gemenskap med Gud.

Men vår tro har också en subjektiv aspekt, dvs hur allt det här konkret gestaltar sig i våra enskilda och olika liv. Inte så att jag kan välja och vraka vad jag vill tro på i det Kyrkan objektivt lär, förstås. Men så att jag med min fria vilja och mina förmågor har att göra de val, ordna just mitt liv, för att det med och som Jesus ska förverkliga Guds plan. Så att jag kan vara lycklig, leva med den inre frid som, även om jag möter svårigheter och lidanden, beror på att jag alltid är älskad, velad av Gud, och därför aldrig ensam.

För att ordna våra liv efter Guds plan behöver vi kunskap om den objektiva tron, det ni nu får här, och med den som grund sedan ägna egen tid åt att i bön, Bibelläsning och genom att t ex inspireras av något helgons liv, förstå vad det här betyder för just mig, i de olika val och situationer jag har att göra och möta. För att ta ett exempel: Kyrkan lär att de två huvudsakliga levnadssätten, ramarna, för den kristna kallelsen, är att vara gift och leva i familj, eller att viga sitt liv åt Gud som präst, ordenssyster, ordensbroder eller någon annan form med särskilda löften, enskilt eller i gemenskap. Först behöver du lyssna och förstå vilken av dessa båda huvudvägar Jesus helst vill gå med dig. Dina val gör du sedan när du förbereder och organiserar din färd på den väg det handlar om.

Är det något slags Gudsvigt liv – den fråga alla unga katoliker bör ställa sig innan man börjar leta en man eller fru; vilket då i så fall, och vem kan jag prata med för att få hjälp att ta ett första steg? Eller är det äktenskap och familj? Hur och var letar jag då för att finna en person som inte i första hand är snygg och häftig utan som är katolik eller i alla fall troende kristen, och med vilken jag delar värderingar som är viktiga för ett lyckligt liv tillsammans, t ex i fråga om hur man ska vara mot varandra, hur framtida barn ska uppfostras osv? Var och en av er har att ställa er dessa frågor för att få Jesus vägledning så att alla de enskilda valen som blir nödvändiga sedan, blir bra och leder till målet.

För det här är till slut syftet med alla präster, all undervisning, alla bud, all lära och alla sakrament: att ni ska lära känna, och bli vänner med, en person; Jesus Kristus, som är människa som vi, men som också är Gud; den som håller hela universum i sin hand och har makt över precis allt; Sanningen personifierad, den som har tänkt ut dig, gör att just du finns, och har en tanke med just dig. Allt i Kyrkan finns slutligen till för att skapa ramen för att du ska kunna möta, prata med och allt bättre förstå hur Jesus vill vandra livets väg med just dig – för att ni sedan ska kunna ge er av på färden. Amen.

                                                                                                      pater Thomas Idergard

Pater Thomas Idergard

Pater Thomas Idergard

Foto: Natanael Gindemo/Dagen

Pater Thomas Idergard är född 1969  i Arvidsjaur, Lappland, och uppvuxen i Skellefteå, Västerbotten. Efter gymnasiet studerade han sociologi och statsvetenskap på universitet i Umeå. Han var tidigt politiskt engagerad och kom sedan att arbeta i regeringskansliet och var förbundsordförande i Moderata Ungdomsförbundet 1995-98. Efter det lämnade han helt politiken och kom sedan att arbeta inom PR och opinionsbildning, i flera olika positioner som konsult och företagsledare. Han konverterade till Katolska kyrkan 2009 och frågan om kallelse kom under processen som ledde fram till hans upptagning i Kyrkan. Efter väntetiden för konvertiter och studier i filosofi vid Newmaninstitutet i Uppsala inträdde han 2012 i Jesuitorden (Jesu Sällskap) med novistid i Nürnberg i Tyskland 2012-14, avgivande av de första ordenslöftena 2014, studier i teologi i London 2014-17 och diakonvigning i London i februari 2017. Sommaren 2017 återvände han till Sverige och prästvigdes i september 2017. Mellan 2017 och 2023 var han verksam som kaplan i S:ta Eugenia katolska församling i Stockholm med ansvar bl a för konfirmationsundervisningen. Efter ett drygt halvår i Sydafrika, september 2023 - april 2024, i Jesuitordens särskilda program för förberedelser inför de sista ordenslöftena, utsågs han till kyrkoherde i S:t Lars katolska församling i Uppsala, fr o m juni 2024. Pater Thomas har också uppdrag på stiftsnivå, bl a som medlem i stiftets arbetsgrupp för prästkallelser och ordförande i stiftets Kommission för fred och rättvisa, Justitia et pax.

Pater Thomas publicerar sina predikningar på S:t Larsförsamlingens hemsida klicka här