Predikan 25 mars 2025, Jungfru Marie Bebådelsedag – Herrens Bebådelse

Att förstå mer – i tillit till Gud

Jes 7: 10-14; Ps 40; Heb 10: 4-10; Luk 1: 26-38

Kära systrar och bröder i Kristus,

Idag firar Kyrkan att en ung kvinna från Nasaret i början av första århundradet använde den fullständiga frihet som hon mirakulöst hade fått genom Guds ingripande redan vid hennes egen tillkomst, så som den mänskliga friheten är tänkt att användas: för att välja det rätta och goda, inte för att välja mellan A och B.

Innebörden av att välja fritt är fatta alla de enskilda konkreta beslut som krävs för att kunna gestalta livet efter dess yttersta mål och mening – Gud – och att i en levande relation med Gud möta allt i livet; det lätta och svåra, det begripliga och obegripliga, det glädjefulla och det sorgliga. Förankrad i den inre frid som kommer av vetskapen att inget av det viktiga hänger på de egna prestationerna, eller dukar under av de egna bristerna.

Jungfru Maria säger sitt ja till att bära – vi blir ju till vid befruktningsögonblicket, inte bara Jesusbarnet utan alla barn – och föda Fridsfursten. Därför är hon själv fridens drottning. Om man ska visa EN bild av Kyrkan, är det en bild av Jungfru Maria: älskad, utvald och förberedd av Gud för att få erbjudandet att bära Guds Son in i världen, byggt på tron, i meningen tilliten till Gud utan reservationer eller säkringar.

Men inte utan att använda förnuftet för kritiska frågor. Precis det gör hon ju i dagens evangelium, där hon ställer en av Bibelns mest begåvade frågor. Men det är en kritisk hållning som handlar om att förstå, inte att bekräfta jagets befintliga kunskaper; som söker svaret, inte själv konstruerar det. De förnuftiga och kritiska frågor som hjälper och stärker vår tro är de som ställs, precis som Jungfru Marias fråga, just för den grundläggande tillit till Gud som helt riktigt förutsätter att Gud har svaret.

Så ska Kyrkan, och varje kristen, verka i världen. När vi prisar Jungfru Maria salig, så som ängeln, för henne helt överraskande, gör i dagens evangelium, och som hon själv lite längre fram i Lukasevangeliets första kapitel, vid sitt besök hos sin släkting Elisabet, profeterar att ”alla släkten” efter detta ska göra – dvs hon förutsäger själv den katolska och ortodoxa Mariafromheten – då är det Guds frälsningsverk genom Kristus som vi prisar. Det verk som möjliggörs av Jungfru Marias helt fria ja, och gör henne till den främsta medhjälperskan för världens frälsning.

Där vördandet av Guds Moder upprätthålls, där kan tron på Gud Fadern och Guds Son förbli stark. Därför är det som högtidlighålls denna dag, liksom i varje Mariahögtid, så viktigt för den kristna tron som helhet.

Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.

pater Thomas Idergard