Predikan Trettondedag Jul, Epifania - Herrens Uppenbarelse 2022
Jes 60:1–6; Ps 72:1–2, 7–8, 10–13 (R. jfr Ps 95:6); Ef 3:2–3a, 5–6; Matt 2:1–12
Kära bröder och systrar!
Vi har kommit för att hylla och tillbe Honom!
Vi firar idag Epifania, en av de största kristna högtiderna under kyrkoåret. Det grekiska ordet epifania innebär uppenbarelse. Vi kristna tror på att Gud den osynlige har visat sig för världen. Guds uppenbarelses höjdpunkt får vi i Jesus Kristus, Guds enfödde Son.
Jesus är Gud av Gud och ljus av ljus. Idag tackar vi för denna ofattbart stora gåva. Men… alla tror inte på Guds uppenbarelse. Flera människor tror inte alls på Gud.
Enligt forskaren Robert Sawyer Calculating God (2000) tror 96 % av världens befolkning på Gud eller en högre makt. Atheism: Contemporary Rates and Patterns (2005) beräknar siffran till 92 %. Däremot är det ju då enligt mitt förslag otvetydigt sant att många människor inte alls tror på Gud.
Några tycker att tro och vetande krockar för kraftigt. Även bland dem som säger sig tro på Gud har några svårt för att förena tron med tankeförmågan. Vissa människor tycker att Guds uppenbarelser är hallucinationer eller identifierar dem med trosfanatism och hyckleri.
En del av dem som säger sig tro på Gud ställer privata uppenbarelser över Guds uppenbarelse.
Många kristna luras av falska uppenbarelser på grund av sin svaga tro.
Många kristna fascineras av dem, och tar emot dem som om de var Guds äkta uppenbarelse.
I Katolska Kyrkans Katekes kan vi läsa att ingen annan uppenbarelse kommer att äga rum:
”Då och då har det förekommit s.k. ”privata uppenbarelser”, av vilka en del har erkänts av Kyrkans myndigheter. Men de hör icke till trosskatten. Deras uppgift är inte att ”förbättra” eller ”komplettera” Kristi definitiva uppenbarelse, utan att vara en hjälp för människor att bättre leva efter denna uppenbarelse under en särskild period av historien. De troende kan med sitt ”trosmedvetande”, som leds av Kyrkans läroämbete, urskilja och ta emot det som i dessa uppenbarelser utgör ett äkta tilltal från Kristus eller helgonen till Kyrkan. Den kristna tron kan inte acceptera ”uppenbarelser”, som påstår att de ger mer än eller rättar till den uppenbarelse som Kristus fulländar. Detta är fallet med vissa icke-kristna religioner och vissa nyare sekter som har sin grund i sådana uppenbarelser.” (KKK 67)
Så, idag, när vi firar Epifania – Herrens uppenbarelse – får vi ett viktigt tillfälle att ordna vår tro och styrka oss i det sanna ljuset, i det rätta budskapet. Låt oss fundera på vad, och framför allt Vem vi egentligen tror på. Dagens läsningar kommer oss till hjälp.
I Matteus evangelium berättas om några österländska, hedniska stjärntydare. I den antika världen fanns en stark tro på, att stjärnorna kunde förutsäga stora mäns, konungars och kejsares födelse. Stjärntydarna var hedningar eftersom de inte trodde på Judarnas Gud. De var dåtidens vetenskapsmän, icke-judiska bildade, intellektuella. De observerade naturen och förmodligen läste de någon eller några av judarnas skrifter. Annars skulle de inte leta efter Messias som judiska profeter hade förebådat. De kom ända till Jerusalem med sina frågor: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”
Hur reagerade de som bodde i Jerusalem på deras frågor? ”När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom.” Vilken skillnad och vilken kontrast! Hedningarna visar sin iver med att komma ända till Jerusalem att möta den judiske Messias. Och de som bor alldeles nära Jerusalems tempel är inte alls glada utan oroade. De blev oroade! Stjärntydarna stack verkligen ner händerna i ett getingbo med sina ärliga och uppriktigt menade frågor.
Herodes ”samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas.” De har hittat den gamla profetian i Bibeln: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”
Dessvärre, visar Herodes inte något intresse för Guds uppenbarelse, av att ära Messias. Han förbereder mord och ljuger: ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet (…) och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”
I dag nämndes i läsningarna en annan förföljare. Vem?
Vi hörde hans ord i den andra läsningen, i brevet till efesierna: ”genom en uppenbarelse avslöjades hemligheten för mig”. Sankt Paulus hade varit farisé med namnet Saul. Han förföljde Jesu bekännare mycket ivrigt, denne Saul. Av Guds nåd fick han en uppenbarelse och omvände sig: ”Ni har hört om Guds plan med den nåd han gav mig med tanke på er.”
Herodes och Saul, senare Paulus – dessa båda var Jesu motståndare och förföljare. Var och en av dem fick på sitt sätt Guds uppenbarelses nåd. Herodes fick se stjärnan över Betlehem och Saul fick se Guds ljus på väg till Damaskus. Saul andades hot och mordlust till Herrens lärjungar (Apg.9:1), även han.
Genom gamla profetior fick både Herodes och Saul kunskap om Messias. Paulus blev själv en Betlehemsstjärna, ett ljus för de andra folken! (Jes. 42:6) I dag kan vår bön vara, att också vi får vara ett sådant ljus, för de andra – för varandra. Även de hedniska stjärntydarna fick ett ljus från Gud för att kunna möta Messias. Vi får alla ljus och hjälp från Gud. Men, tyvärr, öppnar sig inte alla för det.
De hedniska stjärntydarna vittnar om, att de som läser Guds tecken i naturen, i Guds Ord, om att de som frågar andra och lyssnar på Guds ingivelse i sin själ, slutligen får möta Gud. De fick möta och se Jesus – Guds Son.
”Gud uppenbarade sig helt och fullt då han sände sin egen Son. (…) Denne är Faderns slutliga Ord, så att ingen annan uppenbarelse efter honom kommer att äga rum.” (KKK 73) Vi behöver inte någon annan uppenbarelse än Jesus.
”Honom skall alla kungar hylla, alla folk skall tjäna honom.
Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.
Han förbarmar sig över de svaga och fattiga, räddar de fattigas liv.”
Jesus är vårt hopp och vår frälsning.
”Kom, låt oss tillbe Herren och falla ned inför honom.” – upprepade vi Psaltarpsalmens omkväde. Låt oss leva så som vi tror och bekänner.
Låt oss komma till Herren med trons guld, hoppets rökelse och kärlekens myrra! (Höga Visan 3:6)
Amen.
Pater Rafał Zarzycki OFMConv