Predikan Söndagen efter jul 2021, den Heliga Familjen

Predikan Söndagen efter jul 2021, den Heliga Familjen

1 Sam 1:20-22;24-28; Ps 84; 1 Joh 3:1-2, 21-24; Luk 2:41-52

Kära bröder och systrar!

Lyckliga vi som får bo i Hans hus!

den Heliga Familjens fest idag begrundar vi att Jesus föddes och uppfostrades i en familj. Gud har bestämt att Jesus skulle växa  upp i familjen med Modern Maria och fosterfadern den helige Joseph. Jesus hade dessutom många andra släktingar

Men… behövde Guds Son någon familj här på jorden? Kunde Herren inte ha kommit från himmelen direkt som vuxen? Inget är ju omöjligt för Gud! 

Så, om Jesus växte upp i familjens ram måste det vara någon särskild mening med detta. Vad ville Gud säga genom den Heliga Familjens tecken? 

Familjen är en naturlig förening mellan en man och en kvinna. Den ideala familjen innebär harmoni mellan båda makarna, och även mellan deras barn. Men inte alla tänker så!

När jag för första gången kom till Sverige, fick jag läsa en underlig artikel i en tidning på lätt svenska. Jag tyckte det lät väldigt konstigt och felvänt. Texten berättade om att familje-modellen har förändrats. Artikeln berättade om, att en familj som består av en man och en kvinna, och eventuellt barn, är den gammalmodiga och inaktuella stereotypen. Den så kallade moderna familjen är något helt annat. Foton visade flera varianter av den så kallade ”moderna familjen”. En variant med en så kallad familj med samkönade parter. Alltså med två män eller med två kvinnor. En annan variant där man på bilden såg en ensamstående person med ett djur, en katt eller en hund.

Oavsett vad andra tänker, skriver eller undervisar,  är det enligt Guds bestämmelse så,  att familjen  inget annat  är än ett kärleksförbund mellan en man och en kvinna. Inte något annat! Detta kärleksförbund är dessutom heligt och oupplösligt, för hela livet. Ja, ett livslångt förbund. Familjens fundament är Gud - Han som själv är kärleken.  

Som ungdom på åttiotalet, indoktrinerades vi i skolan av den ateistiska propagandan. Många blev förvirrade av idéer som var motsatsen till den kristna traditionen, särskilt till den katolska tron och moralläran. I en sal där vi undervisades i biologi hängde ett anslag: ”Könet har ingen betydelse. Enbart känslor räknas.”

Samtidigt, i kyrkan där vi bad och undervisades i religion, hängde ett anslag med orden: ”Gud och familjer - folkets styrka.” Kyrkan gav oss nyfikna och lättförvirrade unga människor viktiga svar på livets natur och mening. 

Den Heliga Familjen ger oss ett viktigt ljus, svar och stöd våra frågor, problem, våra tvivel och vår längtan. Familjen enligt Guds vilja och med Gud i centrum, är lyckans fundament. 

Dagens läsningar hänvisar tydligt till familjelivet. Ordets liturgi börjar idag med en familjehistoria i Första Samuelsboken. Den heliga texten berättar om Elkana och hans fru Hanna. De längtade efter att få barn. När barnet föddes fick pojken namnet Samuel vilket betyder ”Jag bad Herren om honom.” (eg. ”Den av Gud bönhörde”, eller:  ”Gud hör bön”) Namnet inspirerades av tron, glädjen och tacksamheten gentemot Gud. Ja, Hanna som moder var helt medveten om att livet kommer från Gud som är Skaparen och allt livs källa. Hon bestämde också att: ”Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren.”

Vi skall tänka på, och tacka Gud för hans kärlek och försyn i våra liv, Han som är alla goda gåvors givare. Så gjorde Hanna. Hon hade blivit så välsignad och ville tacka Gud, ville ge tillbaka.

I dagens evangelium enligt Lukas möter vi den Heliga Familjen: Maria och  Josef med Jesusbarnet. Här ges oss ett ännu starkare ljus än i texten från Gamla Testamentet. Maria och Josef, Jesu föräldrar, ”var bestörta”. Medan de var på besök i Jerusalem stannade Sonen kvar i Templet ”utan att föräldrarna visste om det.” Tänk, barn som vill vara självständiga och inte talar med sina föräldrar, utan  gör dem ledsna och till och med ”bestörta”. 

Liksom berättelsen om Elkana och Hanna slutar lyckligt, blir det likadant för Joseph och Maria. De båda äktenskapsparen hittar sin lycka där Gud bor – i Hans Tempel.

Detta är ett viktigt budskap för oss. All vår längtan, våra frågor och våra  sökanden får sin fullbordan hos Gud. Vi kan söka överallt i världen, fråga runt alla möjliga platser,  hos alla möjliga personer, men svaret hittar vi endast hos Gud. När Maria och Joseph frågar Jesusbarnet ”…hur kunde du?” får de ett klart och tydligt svar: ”Visste ni inte att jag måste vara hos min  fader?” Så klart, Guds Son tillhör den Heliga Familjen, men Sonen är alltid ett i och med Fadern och den Helige Ande i den Heliga Treenigheten. Detta ger oss ett starkt ljus för att förstå vårt livs mening. 

Alla familjer har sina band. De förstärks som familj genom interna familjeband och relationer. Genom kärlek och ömsesidiga omsorger, genom stöd och uppmuntran i livets alla olika skiften. Maken , Hustrun och Herren Gud – det bästa, hållbaraste repet är det tre-tvinnade! Vi är lyckliga tillsammans,  när vi älskar varandra. När vi samlas med Gud och hos Gud är familjens lycka styrkt och helgad.

Därför upprepade vi Psaltarpsalmens omkväde: ”Lyckliga de som bor i ditt hus, Herre Sebaoth ”. När Jesus återfunnits i Templet följde Han Maria och Joseph och Han ”lydde dem i allt.” 

Låt mig avsluta predikan med en historia från en familj. Alla känner väl den Helige Maximilian Maria Kolbe, franciskanpräst som blev martyr i Auschwitz 1941. Han offrade sitt eget liv för att en familjefader skulle få leva. Maximilians namn som barn var Rajmund. Några gånger gjorde han sin moder bestört. Precis som alla andra barn. Då hörde pojken henne fråga: ”Rajmund, vad blir det av dig när du blir vuxen?” Dessa ord gjorde stort intryck på den lille killen. Han offrade sitt liv för Gud genom den Obefläckade Marias hjärta. Och så blev han också ett stort helgon. 

När Maximilian Kolbe helgonförklarades av påven Johannes Paulus II på Petersplatsen  i Rom, den 10 oktober 1982, var  den 81-årige familjefadern Franciszek Gajowniczek närvarande.

I den andra läsningen ur 1 Joh sammanfattas dagens glada budskap. ”Och detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom.” ”Tro på Jesu Kristi namn och älska varandra." Amen. 

Pater Rafał Zarzycki OFMConv

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.