Predikan Herrens Dop 2022

Jes 40:1–5, 9–11; Ps 104:1b–4, 24–25, 27–30 (R. 1a); Tit 2:11–14; 3:4–7; Luk 3:15–16, 21–22

Kära Bröder och systrar!

Vad förväntar Du dig av Kristus och av Hans heliga Kyrka?

Och vad förväntar Du dig av dig själv?

”Folket som kommit ut för att döpas av Johannes var fyllt av förväntan…” – berättar evangelisten Lukas i dagens evangelium. Förväntan! Och vi, folket som kommit hit till kyrkan i dag? Vilka är våra förväntningar? I och med denna söndag avslutas jultiden. Har du några förväntningar inför framtiden, inför det nya året? Vad hoppas Du på? Vad längtar Du efter?             

De som kommit till Johannes bad om att bli döpta. Med döpandets ritual i Jordanfloden hjälptes syndare med att vända om från sina synder. Av Johannes döptes de som sökte den andliga befrielsen. Lukas skrev i evangeliet: ”alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias.” Messias var ju den efterlängtade person, som judarna väntade på. De flesta hoppades att Messias skulle befria Judalandet från beroendet av Rom. Folket längtade efter, att få friheten – både i det andliga och i det politiska. 

Alla tiders folk har sina förväntningar. Sina förhoppningar. Sin längtan. 

Ja, var och en av oss har våra personliga, alldeles egna förväntningar. Bekymmer, olösta frågor och alla slags bedrövelser och sjukdomar finns ju i alla tider. Då som nu. Men det finns inte bara det negativa. Det svåra, tunga och oönskade. Alla har ju också sina goda planer för livet och för framtiden. Visst har vi förväntningar!

Alla längtar efter ett bättre liv… Det finns inte bara det negativa, det olösta. Det finns för oss alla, var och en, ett helt annat svar än det väntade. Gud förmår.

Den första läsningen ur Jesajas bok vittnar om vilka som var dåtidens människors förväntningar i Gamla Testamentet. Judarna i exilen i det främmande landet Babylonien, längtade efter att få återkomma till sitt hemland. De längtade hem. De flesta judarna förväntade sig förstås den politiska friheten. Men många av dem längtade efter det andliga också. 

Dagens människor längtar också efter sin frihet, vi längtar efter att bli lösta från lidande, ensamhet, sjukdomar, svårigheter, sorg… eller hur?

Innan folket för så länge sedan, leds till fångenskapen  i Babylonien, hade Jerusalems tempel rivits ner. Jag tror inte, att vi kan föreställa oss vilken chock, sorg och bedrövelse, och vilken hopplöshet detta innebär för dem, där och då. Utan offer i templet fanns det ju inte längre något tecken på Guds försoning. Man såg inget tecken på hopp. Förtvivlan. Folket fick detta av Gud som rening, på grund av att de hade svikit Gud med sin otrohet. Gud bönhörde det förtryckta folkets bönerop i exilen. Gud tog hänsyn till människornas andliga längtan efter ett bättre liv.

En andlig längtan efter ett bättre liv? Kanske kan även Du känna igen Dig i detta?

Om detta Guds svar har vi hört i den första läsningen ur Jesajas bok: ”Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder.” 

Tröst! Gud själv vill trösta dig! Och Guds tröstande Ord uppfylldes. Efter några decenniers förskingring i Babylonien kunde Judarna verkligen komma tillbaka till hemlandet. Guds tempel återuppbyggdes. Men vardagsbekymmer och synd fortsatte som vanligt trots all god vilja… Precis som hos oss här, idag. Trots vår goda vilja och våra goda föresatser. Därför skickades Frälsaren Jesus Kristus, Guds evige Son in i världen. 

Vår Herre Jesus kom med något ännu mera tröstande än på Gamla Testamentets tid. Ja, Gud gav i Jesus ännu mera än vad man kunde förvänta sig! ”När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den helige Ande kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade Son, du är min utvalde.«” 

Det närvarande folket såg himlen öppna sig. Till och med Gud, den osynlige, hördes och syntes. Gud uppenbarade hemligheten om sig själv. Han visade sig som Gud - Fadern, Gud - Sonen och Gud - den helige Ande – Gud den Treenige. 

Vid Kristi dop manifesteras den heliga treenigheten; Fadern talar, Sonen döps, och den Helige Ande kommer ner i en duvas skepnad. Vid Kristi förklaring (17:5) hörs Faderns röst vid ytterligare ett högtidligt tillfälle. (Dessa tillfällen räknas som teofanier, uppenbarelser av Kristi gudom. Även stjärntydarnas tillbedjan räknas hit, och firas på trettondedag jul, Epifania (KKK 444))

Det hemliga blev uppenbarat. Det osynliga blev synligt. ”Guds nåd har blivit synlig…”– har vi hört i den andra läsningen idag. Men det som syntes och hördes var inte för ögats och örats njutning. Det var inte något spektakel, för att endast beundra. Åskåda på bekvämt och ofarligt avstånd. 

Annars gillar vi ju sånt. Det kräver inget, det är som socker, i stället för salt, och vi gillar ju socker och goda varma känslor. Och så ser det ut som om vi verkligen är med. Sådana är vi. Gud hjälpe oss.

Vår tids förväntan, gäller tyvärr ofta snarare det yttre och det kroppsliga än det inre, det andliga. Det eviga. Många vill uppleva och känna, erfara något extremt och starkt! Känna. Om det inte känns, så finns det inte. Man vill njuta med känslorna. Och känslorna gäller snarare kroppen. Det fysiska, det sköna, det lätta. Det sensuella, det kroppsliga, skiljer sig från det andliga. 

Låt oss noga lyssna på Paulus ord från dagens andra läsning: ”Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor.” Ja, genom Guds Son får vi inte känslornas tillfredsställelse eller njutning, utan räddning. Och denna räddning kommer genom konkreta krav. Lydnad.

Paulus förklarar detta med orden: ”Den” – Guds nåd alltså  – ”lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är…” 

När vi firar Jesu Dop idag skall vi tänka på dopets liturgi, på vårt eget dop. Under dopceremonin innan man bekänner Gud med sitt JA och AMEN skall man tydligt säga NEJ till djävulen och alla hans bländverk. Dopets ceremoni är början till vårt andliga liv i och med Gud. Guds nåd räddar oss. Dopet kallas bland annat ”det eviga livets port”, eftersom genom detta sakrament ”öppnades himlen” för oss. Därför skall vi säga JA till Gud och NEJ till den onde i vardagens alla tankar, beslut, ord och handlingar. 

Är det möjligt? 

Ja, med våra öppna hjärtan för Guds hjälp blir det möjligt. Som hjälp får vi Guds nåd och Guds röst i samvetet. Just om denna röst erinrades vi i den första läsningen ur Jesajas bok: ”En röst ropar: Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!” Bana väg!

Med dopet öppnades himlen för oss. Jesus länkar oss med Gud i himlen. I Honom har vi tillgång till Gud Fadern i den helige Ande. Alla som längtar efter ett bättre liv får det i Gud. Den som är fylld av goda andliga förväntningar återföds i dopets nåd och blir Guds barn. Detta är Guds kostnadsfria nåd. Gratia, grace, gratis!

Låt oss leva i och med dopets nåd varje dag och stund, och så, genom Guds nåd och oförtjänta godhet, våga förvänta oss lycka, trohet och Guds försyn i våra liv. Du är döpt i Jesu namn! Amen. 

Pater Rafał Zarzycki OFMConv