Predikan Heliga Trefaldighetens Dag 2021

HELIGA TREFALDIGETS DAG

5 Mos 4:32–34, 39–40; Ps 33:4–6, 9, 18–20, 22 (R. jfr 12); Rom 8:14–17; Matt 28:16–20

+ I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

– Korstecknet är ett enkelt och viktigt tecken; ett tecken som hjälper oss att uttrycka och bekänna vår tro på Gud; en kort tyst bön som består av Guds namn och hjälper oss att sammanfatta den outsägliga Treenighetens hemlighet, ett mysterium av Gud den Treenige. Varje gång vi gör korstecknet uttalar vi Namnet över alla namn!

Idag när vi firar den Heliga Trefaldighetens högtid har vi ett viktigt tillfälle att fördjupas i detta trosmysterium. Treenigheten.

Ingenstans i Bibeln hittar man ordet Treenighet eller Trefaldighet. Begreppet Trinitas skapades av Tertullianus som var den förste kristne författaren som skrev på latin. Han levde vid skiftet av de två första århundrandena. Dagens bibelläsningar visar dock att Gud stegvis uppenbarade sig som Gud den ende i tre gudomliga personerna.

I Gamla Testamentet uppenbarade sig Gud först som den ende Guden. 

I den första läsningen hänvisar Mose till själva början: ”Utforska hur det var i gamla tider”, ”fråga från himlavalvets ena ände till den andra om något så stort som detta har skett”. Vad är det som skett? 

Mose nämnde att ”Gud skapade människorna på jorden.” Jo, människor skapade till Guds avbild är ju den första uppenbarelsen av Gud själv. Dessutom nämnde Mose Israels uttåg, Exodus från Egypten som innebar befrielse från slaveriet. Denna händelse blev ett betydelsefullt och stort tecken på Guds försyn och makt. Mose nämnde också ”Guds röst ur elden”. Han menade Guds uppenbarelse på berget Horeb då han lärde känna Guds namn och natur genom den brinnande buskens tecken. 

Gud som är osynlig uppenbarade sig för människor i några yttre tecken. Gud gav människor en kunskap om sin existens. Gud lät sitt folk uppleva Hans allmakt och beskydd. Allt detta skulle leda oss till att följa ”stadgar och bud” för att få ”leva länge”. Gud uppenbarade sig för oss för att visa den rätta vägen till det eviga livet, för att rädda oss.

I dag hörde vi om Mose som fick en uppenbarelse på ett berg. Det finns en likhet med dagens evangelium: ”Vid den tiden begav sig de elva lärjungarna till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå.”                                       

Ett annat berg också! ”När de fick se Honom där föll de ner och hyllade Honom.” Lärjungarna liknade Mose när han hyllade Gud!

”Men några tvivlade.” – skrev evangelisten Matteus. Vi vet inte vilka som tvivlade. Vi vet dock att tre av dem hade upplevt Guds överväldigande närvaro på härlighetens berg:

(Matt 17:1-8) Petrus, Jakob och hans bror Johannes gick med Jesus ”upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades Han inför dem.” Där ”sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade Son, Han är min utvalde. Lyssna till honom.” När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck.” Eller kanske var det snarare en helig fruktan och vördnad som gör att de skälver i sitt innersta när det gudomliga ljuset drabbar dem. Helig ödmjukhet inför Gud. Jesus gick då fram till dem och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.” De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.” 

När trons öga öppnas, oavsett om du fallit på knä eller om du har blundat, så ser du ingen annan än Jesus. Vi kan be om öppnade ögon så att Jesus Kristus står framför vår blick.

Lärjungarna upplevde starkt den Treenige Gudens närvaro – de upplevde Treenigheten. Upplevelse var så stark att Jesus ”gick fram och rörde vi dem” för att lugna dem. Han säger till dem och till oss: Var inte rädda.

Tre berg. 

På det första berg där Gud uppenbarade sig i elden sändes Mose till farao och Israeliterna för att berätta om Guds namn och för att gå ut att tillbe Gud i öknen. Men… När Jesus visade sig på härlighetens berg förbjöd Han dem att tala om det som de har upplevt: ”Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.” Idag hörde vi om Jesus på ett högt berg i Galileen säga: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.” 

Och denna, den så kallade Dop- och Missionsbefallningen läser vi och påminns vi om, vid varje dop och vid varje konfirmation. Kyrkan skall gå ut. Hon skall undervisa och döpa.

Mose fick mogna i tron. Lärjungarna fick också växa i tron. Du minns kanske, att det är därför vår dopklänning är alldeles för stor när vi döps, den vita långa dräkten vill påminna oss om denna ständiga, livslånga tillväxt i tro. Mose fick uppleva stora tecken från Gud.

Anhängarna såg ännu större tecken.” Det kom en tid då de sändes av Jesus att för att döpa ”i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn” och att lära andra ” hålla alla de bud” som Jesus gav dem. Intressant är att alla elva lärjungar fick samma uppdrag. Även om några av dem tvivlade?

Tvivel. Mycket mänsklig frestelse att ge upp i tron. Ja, för tvivel förutsätter tro. Tvivel är inte ett tecken på otro, utan på tro. Kanske en vacklande, flämtande tro, men en tro som lever än. Tron bygger på Guds löften, inte på egna förnimmelser eller stämningar.

Nu får vi möta Jesus på ännu ett berg… (Matt 4:8–11) ”Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.” Då sade Jesus till honom: ”Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.” 

Herren förkastade Djävulens frestelse. Jesus fick ännu större makt av Gud Fadern: ”Åt mig har getts allmakt i himlen och på jorden.” – sa Jesus till de tvivlande. Herren styrkte de tvivlande lärjungarna. Då och nu. De skulle få samma uppdrag. Och vi har alla fått ta emot detta uppdrag. Detta dop- och Missionsuppdrag. Också vi, Hans Kyrka, skall gå ut, undervisa och döpa.  

Jesus tvivlade inte på dem! Jesus litar på oss även när vi är svaga. Han tvivlar inte heller på oss, han ger oss nya möjligheter – varje dag. ”Döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Detta stora löfte; ”Jag är med er”, att alltid vara med sin Kyrka på jorden, anknyter till namnet ”Immanuel”, Gud-med-oss.

Berg och uppenbarelser. Gud som uppenbarar sitt namn och sina bud. Djävulen som uppenbarar sig i sina frestelser. Jesus som strålar med sin gudom, som tröstar de tvivlande och som sänder oss ut i världen till att styrka de andra.

(Rom 8:14–17) I Jesus blir vi Guds barn. Vi växer som barn gör. Vi mognar i tron trots att vi tvivlar. Vi är Guds barn och också ”Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.” Att formas till den korsfäste Kristi avbild är förbundet med hoppet om att också formas till den uppståndne Kristi avbild!

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande som var och som är och som skall komma. Amen.

pater Rafał Zarzycki