Predikan 6 söndagen under året 2022

Predikan 6 söndagen under året 2022

Jer 17:5–8; Ps 1:1–4, 6 (R. jfr Jer 17:7); 1 Kor 15:12, 16–20; Luk 6:17–18a, 20–26

Kära bröder och systrar!

Vår Frälsare lever! I både ve och väl!

Det glada budskapet i bibelläsningarna uttrycks idag med hjälp av två olika motsatser: ”En buske i ödemarken” och ”ett träd planterat nära vatten”; ”förbannelse” och ”välsignelse”. I Lukas evangelium har vi hört Herren predika: ”Saliga ni som…” och ”Ve er som…” Att vara ”salig” innebär att vara lycklig. Men vad är ”ve” för något? Ja, med det svenska ordet ”ve” uttrycks stort elände eller olycka, eller något ont. ”Ve” som är motsatsen till ”väl”. 

Dagens glada budskap, dolt i bibelläsningarna, förkunnar lyckan och varnar för olyckan. Det lyckliga börjar i denna tid som förgår och fullbordas i framtiden i det eviga. I saligprisningarna sa Jesus bland annat: 

”Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.” 

Är vi trogna Gud får vi lyckan i det eviga även om vi utsätts för svårigheter och motgångar. 

Ett inspirerande exempel ger oss den heliga Bernadetta Soubirous´ liv. Den 18 februari 1858 i Lourdes vid tredje uppenbarelsen av Obefläckade Maria fick hon höra: "Jag lovar dig inte lyckan i detta jordiska liv, men i det kommande." 

Guds Moders uppenbarelse bekräftat med Jesu glada budskap: 

”Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.” Evig lycka kommer genom att vara trogen Gud och Hans kärlek, trots alla svårigheter. Den heliga Bernadetta fick lida mycket. Detta gjorde henne lik profeterna. Hon var skymfad, hånad, förolämpad, misstänkt, hon var plågad av svår sjukdom, och dog redan vid 35 års ålder. Men hon förblev strålande lycklig och generös även mot dem som var inte vänliga mot henne. Om du har möjlighet besöka helgonets grav skulle du kunna se hennes jordiska kvarlevor bevarade helt orörda och du skulle kunna se Bernadettas leende. Hon ser ut som om hon, inte dog… Ja, som om hon levde! Det vittnar om hennes eviga lycka förankrad i det timliga livet, trots allt lidande hon hade upplevt. 

I den första läsningen ur Jeremia och i Psaltarpsalmen får vi en viktig bild av motsatser. ”En buske i ödemarken” samt ”agnar som vinden för bort” är motsatsen till ”ett träd planterat nära vatten”. Den som inte litar på Gud liknar ”förbrända trakter” och ”saltjord där ingen kan bo”. Den som litar på Gud ”sträcker sina rötter mot bäcken” och den ”har inget att frukta av hettan”. ”Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt.” – förkunnar Psaltarpsalmen 1. 

Sammanfattningsvis: ”Förbannad den man som sätter sin lit till människor…” ”Välsignad den man som sätter sin lit till Herren…”

Kyrkan lär oss t ex genom den helige Paulus´ och i Katolska Kyrkans Katekes (KKK 1009, Rom 5:19-21) att ”Jesu lydnad förvandlade dödens förbannelse till välsignelse.” Jesu lydnad ledde Herren till lidande och kors men det var inte slutet. Jesus uppstod genom att dö. Herrens död och uppståndelse är vår största välsignelse. Själva korset innebär förbannelse och är meningslös. Detta är uppståndelsen som förvandlar korsets förbannelse till välsignelse. Korset var dödens redskap. Av Jesu kärlek förvandlades det till seger. Det torra träet förvandlades till livets träd. Dess ”blad är alltid gröna”. ”Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt.” – som det står i Psaltarpsalmen. 

Idag bland dagens andra läsningar läses Paulus´ personliga vittnesbörd om Jesu uppståndelse: ”… hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda?” ”Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.” Jesu uppståndelse har konsekvenser både för det timliga livet som för det eviga: ”… om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder.” ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Om man förkastar Jesu uppståndelse resulterar det till det eviga förklarar Paulus: ”… om Kristus inte har uppstått…” ”Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade.” 

I dagens Evangelium ser vi Jesus gå ner från berget på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa judar och även hedningar. De kom ”för att lyssna på Honom och få sina sjukdomar botade.” Liknar inte vi dessa människor? Detta handlar även om oss!

Jesus kommer från berget, dvs från himmelen, till oss, på vårt vardagslivs ”slätt”. Vi ser Honom ”lyfta blicken”, ”se på sina lärjungar” och förkunna det glada budskapet. Hans blick hänvisar oss till det eviga i himlen. Om vi verkligen tror på Jesu närvaro kommer vi att ta till oss Hans saliggörande ord. 

Vid Mässans slut tar vi emot Herrens välsignelse.  Välsignelsen är motsats till förbannelsen. Välsignelsen skyddar oss och ger oss del i Guds goda makt. Då skall vi också välsigna, inte förbanna. 

Tyvärr, faller vi ofta för  frestelsen att förbanna i stället för att välsigna. Våra ord vittnar om detta. De uttrycker välsignelse eller förbannelse. Svordomar är tecken på förbannelsen, och är förbannelsens livsfarliga små gnistor. Välsignelse släcker denna förbannelsens eld. 

Hur skall vi göra? 

Jo, Tacka Gud oavsett vad som än händer! Tacka istället för klagomål eller  svordomar! Vi skall lita på Gud, som ibland tillåter även motgångar för vår själs rening och frälsnings skull. ”Välsignad den som sätter sin lit till Herren.” – upprepade vi Psaltarpsalmens omkväde. ”Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren.” 

”Jesus, jag litar på Dig!” – Denna korta så kallad skottbön uppenbarade Herren den heliga Faustyna Kowalska. Hon avbildade Jesus på den berömda tavlan där Jesus välsignar med den högra handen. Bakom Herren finns en svart bakgrund. Det svarta symboliserar syndens mörker, dödens hot och förbannelse. Jesus förskingrar det svarta. Han är vårt hopp i det djupaste syndens mörker. Han är barmhärtig och välsignar. När vi tar emot Hans välsignelse, låt oss bära den till andra. 

Må vårt liv, våra tankar, ord och gärningar, blir till välsignelse. Vi kan använda korta skottböner som ”Jesus, jag litar på dig!” eller ”Gud, kom till min räddning! Herre, skynda till min hjälp!”, ofta. När vi avvisar förbannelsen, när vi litar på Gud, skall vårt liv bli saligt. Vi blir saliga, det vill säga lyckliga. Liksom i de saligas liv och död och evighet. Såsom den heliga Teresa av Calcuttas, vilkens sista ord var: ”Jesus, jag älskar Dig! Jag älskar Dig, Jesus!”

Tänk, vi själva väljer: ”ve” eller ”väl”.Vad väljer du? Förbannelse och olycka - eller välsignelse och lycka?

Amen. 

pater Rafał Zarzycki OFMConv