Predikan 5 Påsksöndagen 2021

FEMTE PÅSKSÖNDAGEN B

Apg 9:26–31; Ps 22:26b–28, 30–32 (R. 26a); 1 Joh 3:18–24; Joh 15:1–8

August Strindberg beskriver i den satiriska romanen Det Nya Riket år 1882 en komisk situation: ” (…) ute på åkern går bonden bakom sina oxar och kör i trädan.” (…) ”Han stannar, ty han hör ett buller som han icke känner…” Det kommer ett tåg som brusar och ”lämnar efter sig en svartblå rökstrimma av stenkol och havannatobak.”

I tåget färdas nämligen viktiga, rika personer. Plötsligt kommer åskan,och regnet piskar ner det svarta sotet på de fina kläderna på dem som sitter i tågets öppna festvagnar. Tåget ”överröstar kammarherrens förbannelser. Men ute på åkern står bonden med mössan i hand och välsignar himmelen som gav honom ett välsignat regn.”

Vi lever på ett sätt, och tror på ett annat sätt. Så kan det vara med oss. Boken väckte skandal, där den skildrar hur samhället styrs av skojare som stöder och skyddar varandra.

Bonden som plöjde åkern hade aldrig förut sett tåget. Det var första gången han såg ett tåg! Regnet upplevde han som en välsignelse. Tågets passagerare sysslade inte med jordbruk. De upplevde tvärtom regnet som en förbannelse!

Strindberg betonade i Det Nya Riket skillnaden mellan människors levnadssätt och synvinklar. Mellan det reala och det ideala. Han skriver om två helt olika perspektiv på samma sak.

Herren Jesus Kristus förkunnade Guds Rike. Lätt att även här missförstå budskapet. Vi lever ju i en annan värld och tid, och vi alla har så olika synpunkter och förväntningar. Och troligtvis har kanske de flesta av oss en större erfarenhet av att sköta gräsmattan eller murgrönan än av att odla vinstocken?

 ”Jag är den sanna Vinstocken.” – sade Herren Jesus Kristus. Vad menas med detta egentligen?

Ja, framför allt: ”utan Mig kan ni ingenting göra”. Det är Han som ger oss livet. Han ger oss också ljus och nåd att förstå. Jesus riktar in oss till att göra det rätta. I Evangeliet ges oss en bild. Gud Fadern som är Vinodlaren. Jesus är Vinstocken och vi är grenarna. Kanske en av berättelsens ord kräver en djupare reflektion och förklaring: Jag, som inte har svenska som modersmål, fick fundera över ordet ”ansa”. ”Varje gren i Mig som inte bär frukt skär Han bort, och varje gren som bär frukt ansar Han, så att den bär mer frukt.” Alla som sköter trädgården, vet att buskar växer intensivt på våren. Vinbusken växer otroligt kraftigt. Även i vårt klimat, här i Småland, kan de nya fräscha grenarna på vinstocken växa över en centimeter per dag! Många löv och knoppar frodas. Man måste ansa många av de nya grenarna. Annars växer busken vilt. De nyblivna frukterna skuggas av alltför många löv och kvistar. På så sätt blir frukterna många men små. Och utan det direkta solskenet blir de sura istället för att bli söta och saftiga. Dom stannar liksom i växten. Så är det.

I liknelsen finns budskapet. När vi inte ansar i våra liv, blir vi vilda och svaga. Vi blir… liksom mindre. Vi blir inte dem vi redan är. Vi stannar i växten. Vi bär dålig frukt.

Ordet ansa, med synonymerna vårda eller sköta, betyder egentligen att rensa. Katharsis – en rening som egentligen gäller det andliga. ”Ni är redan ansade genom Ordet som Jag har förkunnat för er.” Låt mig nämna ett exempel på Guds Ords verkan.

En gång läste jag en bok. Boken var förbjuden i mitt hemland Polen när jag var ung, på grund av det andliga budskapet. ”Förlåt mig, Natasha!” var titeln. Det var en självbiografisk bok. Texten var ingen roman utan snarare en bekännelse av en ung man, Sergej Kourdakov, som var en KGB-agent i tjänst för Sovjetunionen på 60-talet. Den unge mannen bekände, att han hade dödat eller stympat människor, som i det dolda samlades för bön, och för att läsa Bibeln. Stympat, torterat, plågat, förföljt. Bland de bedjande träffade han en gång en vacker ung tjej med namnet Natasha. Natasha vägrade att avsvärja sig tron på Gud. Då blev hon slagen mycket hårt. Hennes skönhet blev förstörd genom tortyren. Sergej förvånades över, att hon tog del i de förbjudna bönemötena flera gånger – även efteråt. Han kunde inte förstå varför människor bestämde sig för att riskera sina liv och sin hälsa för att rädda de, enligt honom, intetsägande Bibeltexterna. Av nyfikenhet läste han ett fragment av Evangeliet. Han råkade läsa om ”fariséernas surdeg” av vilket han inte förstod ett dugg. Men han upplevde att Ordet han läste förändrade hans inre. Så bekände han själv i sin bok.

Sergejs historia bekräftar verkan av Jesu Ord: ”Ni är redan ansade genom Ordet som Jag ha förkunnat för er.” Jesu Ord ansar, och renar själen från det onda. Sergej Kourdakov ansades av Gud. Han förändrade sitt liv. Han lämnade den brottsliga banan. Han flydde från Sovjetunionen och ägnade sig istället åt att sprida Bibeln. Ser ni vilka likheter han har med Paulus! Och även vi kan låta oss ansas av Guds Ord!

I den första läsningen hörde vi idag om Saul. Han som senare hette Paulus. Han var de kristnas nitiske förföljare. Men tack vare Guds nåd omvände han sig. De kristna i Jerusalem ville förstås inte lita på Saul.”  Han var illa ute. ”De litade inte på, att han var en lärjunge”, står det.

Också vi misstror varandra, och bedömer varandras nitiskhet; han eller hon är inte en tillräckligt god eller rätt kristen! Kyrklig enhet är inte lätt, men den är nödvändig. Låt oss inte döma varandra. Domens är Herrens. Enbart Herrens.

Aposteln Barnabas rekommendation hjälpte Saul att återfå de flesta kristnas tillit. Kyrkan fick nu vara i fred.

Sauls exempel visar, att grenar som blir ansade av Gud förbättras. Förädlas. De som sitter kvar i Vinstocken blir styrkta. De växer till, kraftigare och kraftigare. Apostlagärningarna nämner att Saul även fick diskutera med de grekisktalande judarna. Men ”de bestämde sig för att röja honom ur vägen, men när bröderna fick reda på detta tog de honom ner till Caesarea och skickade honom därifrån vidare till Tarsos.” Sauls trovärdighet styrktes genom tillväxt i Jesus Kristus, och i de kristnas gemenskap. Men inte alla accepterade Saul. Aposteln fick då lämna Jerusalem på grund av de farliga motståndarna. Men Vinodlaren – Gud, styrde hans liv ändå. Genom Sauls resor planterades Guds Vingård även långt utanför Jerusalems gränser. Detta visar, att livets motgångar blir till redskap för att ansas, och till att förverkliga Guds plan när vi samarbetar med Guds nåd.

Sauls omvändelses historia, och hans trosväxtprocess förklaras av en kommentar i den andra läsningen ur 1 Johannesbrevet: ”… låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning”. Saul fick skaffa trovärdighet, inte med fina fromma ord, utan med hans hängivna liv bland de kristna som tidigare hade varit rädda för honom. Precis som vi måste göra!

Saul inspirerar oss, uppfyllda av Guds vilja, till tålamod och öppenhet för Gud och för de andra. Sauls liv bekräftar aposteln Johannes lära: ”Och detta är hans bud: att vi skall tro på Hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom.”

I alla våra livs omständigheter, låt oss komma ihåg och rikta in oss till Jesu Ord: ”Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er.” ”Utan mig kan ni ingenting göra.”

Låt oss hålla fast vid Kyrkans gemenskap! Amen.

pater Rafał Zarzycki