Predikan 4 söndagen i fastan 2022

Predikan 4 söndagen i fastan 2022

Jos 5:9a, 10–12; Ps 34:2–7 (R. 9a); 2 Kor 5:17–21; Luk 15:1–3, 11–32

Kära bröder och systrar!

Se och smaka Herrens godhet idag på Glädjesöndagen!

Idag, den fjärde söndagen i fastan, förkunnar Kyrkan glädjens underbara budskap. Denna söndag har till och med ett latinskt namn: Laetare! – Var glad! – liksom namnet Laetitia som betyder Glädje. I dag är det Glädjesöndagen! Rosensöndagen!

I Kyrkan läses idag Jesu berömda liknelse om den barmhärtige fadern. Berättelsen avslutas med ett ”Happy End”. Vi hör till och med uppmaningen om glädjen: ”… nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.” 

Vi är nära det glada påskfirandet! Jesus leder oss från syndens slaveri till friheten. Genom omvändelse och tron på evangeliet, dvs på det glada budskapet, bär oss Jesus till det lyckliga och eviga livet hos Fadern i himlen. 

Dagens läsningar strålar liksom av glädje. 

”Herren sade till Josua: »I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.«” Israeliternas ökenvandring har äntligen tagit slut. Vi kan räkna på, vilken lång tid det tog att vänta friheten. Efter 430 års vistelse i det främmande Egypten, plus 40 års vandring i öknen fick äntligen Israeliterna glädja sig åt deras sitt eget land.

”Dagen efter påsk åt de av vad landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen.” 

Efter den vardagliga maten av mannat och vaktlar fick Israeliterna att smaka en vanlig mat som är en symbol: Både fångenskapen i Egypten och vandringen i öknen upphörde. Nu kan Israel njuta av det utlovade bördiga landet Kanaans frukt. Folket fick alltså smaka friheten i det utlovade landet. 

”Se och smaka Herrens godhet.” – förkunnar Psaltarpsalmens omkväde. Vi hör David sjunga – han sjunger inte enbart om glädje utan av glädje. Psalmisten David skulle bli mycket glad om han fick höra sina sångtexter sjungas ännu oftare här i liturgin, tror jag! Psalmerna är Davids personliga bekännelse och vittnesbörd. Den helige Ande själv gav honom en helig ingivelse att förkunna glädjens budskap. Efter att han har syndat allvarligt vände sig David med förkrossat hjärta till Gud. Botfärdigheten ledde honom till försoningen med Gud, vilket gav glädje åt hans själ. 

”Jag sökte mig till Herren och han svarade mig,

han befriade mig från all fruktan.

Se mot honom och stråla av glädje,

sänk inte blicken i skam.

Jag eländige ropade, Herren hörde,

han räddade mig ur all min nöd.”

David delar sin upplevelse med oss: Vänder du om till Gud, från synden, får du smaka och uppleva friheten och så finner du själens frid.  

Ett annat lika viktigt vittnesbörd ger oss den helige aposteln Paulus. Paulus, syndare och helgon, vittnar om ”försoningen”. Försoningen är en gåva genom Guds Son: ”Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Jesus återställer vår vänskap med Fadern när vi har syndat. Paulus skriver om ”försoningens tjänst”. Kyrkan förmedlar denna tjänst framför allt i ”försoningens sakrament”, bikten. Genom detta underbara sakrament, i vilket vi möter vår barmhärtige Gud, blir vi förnyade. Vi blir ”alltså en ny skapelse”: ”Den som är i Kristus är en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.” – har aposteln Paulus skrivit.  

Som den sista läsningen i dag har vi hört liknelsen om Guds barmhärtighet. Syndaren förvandlas och ändras till ”en ny skapelse”. Många faktorer ändrar honom. Omständigheterna ledde till att ”han började lida nöd.” Guds nåd gjorde att han började längta hem. Han tänkte: ”Jag ger mig av hem…” Tanken har sen förvandlats till handling: ”Och han gav sig hem…”  Tanken och beslutet: ”Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.” är syndarens livs vändpunkt. 

Lukas har skrivit denna Jesu liknelse på grekiska. I detta språk uttrycks begreppet ”att ge sig av” med samma ord som ”att stå upp”. Detta antyder uppståndelsen. Att stå upp - uppstå! Ja, i detta att syndaren fattar beslut om att vända om från synd, förankras redan hans uppståndelse i Jesus. Vem liknar Du mest i dagens persongalleri i liknelsen?

Genom ånger och bekännelse får vi i Jesus syndernas förlåtelse. Syndaren blir försonad med Gud. Avlösningens ord: ”Och jag löser dig från dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.” är befrielsens tecken. Detta förebådades för Guds folk redan på Josuas tid: ”I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.”

Söndagens budskap berättar inte bara om glädje. Guds Ord inbjuder alla syndare till att uppleva uppståndelsens frihet. Barmhärtighet är inte bara en vacker liknelse och berättelse med ord. Jesus inbjuder Dig till att börja nytt liv. Idag mitt i fastetiden! ”Midfastosöndagen” som man sade i Sverige förr i tiden.

”Se mot Honom och stråla av glädje, sänk inte blicken i skam!” Du är upprättad och befriad! Dräkten, ringen och festen är även din! Guds svar på vår ånger är en fest! Du är inbjuden till festen – Välkommen! ”Kom och smaka Herrens godhet!” Amen. 

pater Rafał Zarzycki OFMConv

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.