Predikan 3 söndagen i fastan 2021
2 Mos 20: 1–17; Ps 19: 8–11; 1 Kor 1: 22–25; Joh 2: 13–25
I dag, på den tredje söndagen i Fastan är vi ännu närmare Påsken. Jesus är med oss och leder oss: (J 2:13) ”Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem.” I dag får vi gå med ett stycke på vägen dit.
Händelsen i templet beskriver evangelisten Johannes redan i början av evangeliet, och han ägnar mer än en tredjedel av sitt evangelium åt den påskveckan. Cirka ett halvt år har gått sedan Jesu dop. Han börjar bli känd. Rykten om Hans första stora tecken och under sprider sig som en löpeld. Tre år efter den här påsken utstod han sitt försoningslidande.
När Jesus kom in i templet stötte Han på dem som inte hade respekt för det heliga, och då upptändes Hans heliga vrede. Herren använde en piska för att driva ut både människor och djur ut ur templet. De repstumpar som blev material till Jesu piska hade förstås använts till att leda offerdjur till templet. Jesus driver aldrig med våld någon in till templet. Piskan blev nu en symbol för hans myndighet. Det var en majestätisk handling han utförde.
Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord. Vi hör nu Jesus basunera ut: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall!” (Vid den andra tempelreningen i Matt. 21:13 använder Jesus det ännu starkare ordet rövarnäste.) Man kan tänka sig: är det Densamme som tröstar de bedrövade, som botar de sjuka eller väcker de döda – den gode Herden?
När vi ser detta Jesu handlande skall vi minnas, att penningkärleken ofta har blivit till svårt förfall också inom den kristna kyrkan. Det var inte glädje i att tjäna Gud , utan egoistisk vinningslystnad som låg bakom köpenskapen på tempelplatsen som vi hör om idag.
Jesus uppträdde med sin obegränsade gudomliga auktoritet i sanningens majestät, och de som angreps hade dåligt samvete. Men det dåliga samvetet har inte mycket att sätta in till självförsvar när det drabbas av Sanningen!
I den första läsningen lästes tio Guds bud upp. Vi vet att Mose fick denna lag av Gud själv. (2 Mos 32)
”Då talade Herren till Mose: ”Gå nu ner, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt.”. (…) ”Då Mose kom närmare lägret och fick se tjurkalven och dansandet, blev han så förbittrad att han kastade ifrån sig tavlorna och slog dem i stycken vid bergets fot. Kalven som de hade gjort brände han och malde till stoft. Det strödde han i vattnet och lät israeliterna dricka det.”
I svenskan finns det ett bibliskt uttryck: ”dansen kring guldkalven”. Formuleringen innebär ”penningbegär” och härstammar just från Israeliternas synd som var källan till Moses vrede.
Moses och Jesu reaktion på det onda hänger ihop. En radikal opposition mot synden och mot orenheten. ”Dansen kring guldkalven” innebar egentligen inte bara ”penningbegär”, utan allt som förnekar Guds vilja, människors - alltså vår otro.
Denna söndags budskap uppmuntrar oss till att göra bot och till att omvända oss till Gud. ” Mose sade till folket: (2 Mos 32:30-32) ”Ni har begått en svår synd. Nu skall jag gå upp till Herren och försöka vinna försoning för er synd. Och Mose gick tillbaka till Herren och sade: ”Detta folk har begått en svår synd, de har gjort sig en gud av guld. Om du ändå ville förlåta deras synd!”
Både Moses och Jesu vrede skulle leda till syndarnas omvändelse. Men det alltid finns de som stänger sitt hjärta för Guds röst och omvändelsens nåd. Så var det både på Moses tid som på Jesu tid, och så även på vår tid, nu. Hur ser din Guldkalv ut?
En gång hörde jag en intressant historia på radion. Fru Kobayashi, som är en japansk pianovirtuos berättade om sig själv. Hon flyttade till Polens huvudstad Warszawa. Hon ville nämligen leva i Chopins hemland och var samtidigt intresserad av den kristna katolska tron. Hon konverterade för att bli katolik. Men tyvärr var hon inte någon djupt troende kristen. Fru Kobayashi fick flera hembesök av prästerna från kyrkan under hennes första jul i sin nya hemstad. En av dem talade om klassisk musik, en annan om japansk mat och så vidare. Någon talade om ”väder och vind”. En gång kom en ganska så grov präst hem till fru Kobayashi, en präst som inte var så kulturellt utbildad. Han sa rakt på sak, och även med en viss irritation i rösten: ”Är du verkligen katolik? Nej, du är ingen katolik alls! Du kommer ju aldrig till kyrkan för att be!” Och just detta blev en vändpunkt i kvinnans liv. Fru Kobayashi gick sedan regelbundet i Mässan, biktade sig regelbundet och började läsa olika andliga böcker.
Idag reflekterar vi över Mose som mötte Israeliterna när de dansade kring guldkalven. Vi tänker också på Jesus i templet som stötte på de som förorenade templet med det som var ovärdigt. I samtal och möte med sina opponenter talade Jesus om templet. Men Han menade inte stenar och murar utan ”Hans kropp”. Vi, de döpta, är Jesu mystiska och heliga Kropp. Var och en av oss är den Helige Andes tempel Jesus är med oss och i oss. Han ser allt i vår själ.
I evangeliet hörde vi: (J 2:25) ”Han visste av sig själv vad som fanns i människan.” Det är en gränslöst trösterik information vi får här. Jesus har personlig kännedom om oss. Han lyssnar inte till Satans eller till någon människas vittnesbörd om oss. Och det är sanningen om oss han vet. Och han älskar oss!
Herren ser allt i mig. Han använder inte någon piska, utan på ett diskret sätt viskar han i mitt samvete, för att ordna upp det inom mig som förorenar detta heliga tempel, Hans Mystiska Kropp.
Evangelisten Johannes nämner: ”Medan Han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde.”Hur möter du Herren i Hans tempel, innerst i din själ? Vad väljer Du? Att göra motstånd som Hans fiender? Eller är du likgiltig? Eller kommer du till tro? A M E N
pater Rafał Zarzycki