Predikan 28 söndagen under året 2022

2 Kung 5:14-17, Ps 98, 2 Tim 2:8-13, Luk 17:11-19

Jesus, mästare, förbarma dig över oss!

Lepra – Spetälska, är en kronisk infektions­sjukdom som leder till svåra hud­förändringar och kroppsliga deformeringar. Sjukdomen är även känd som ”Hansens sjukdom” efter den norske läkaren Gerhard Armauer Hansen (1841-1912) som funnit den bakterie som orsakar spetälska. Sjukdomens namn spetälska kommer från fornsvenskans ”spetal” som har med ”hospital” dvs ”sjukhus” och ”hospice” att göra. Och som du nog vet så vårdas personer på hospice när man inte har långt liv kvar; så kallad Vård i livets slut. Och så var det med de spetälska på den tiden. Ja, nuförtiden också om man inte får rätt behandling – Vård i livets slut.

De leprasjuka betraktades egentligen som levande döda. De separerades från de friska för att inte smitta dem. Till exempel berättas i 2 Krönikeboken följande: ”Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och måste som spetälsk bo i ett hus för sig; han var utestängd från Herrens hus. Under tiden var det hans son Jotam som styrde över hovet och folket i landet.”

När Mässor för spetälska firades på medeltiden användes liturgiska texter för redan avlidna. Präster klädde sig för liturgin i svart, precis som vid en begravning. Spetälska var en mycket tragisk sjukdom. Den identifierades oftast med orenhet som en konsekvens av synden. Att då botas från spetälska var ju nästan som att uppstå från de döda!

I dagens Mässläsningar har vi hört om de leprasjuka som botades. Naaman, den hedniske arameiske hövdingen, var ett känt och viktigt exempel på detta. Jesus själv nämnde hans namn för judarna i Nasarets synagoga: ”Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.” (Luk 4:27).

I dagens evangelium berättar Lukas, han som själv var läkare, om tio anonyma spetälska män. De blev friska tack vare tron på Jesus Kristus. De uttryckte sin tro högt och tydligt: ”De stannade på avstånd och ropade: »Jesus, mästare, förbarma dig över oss!«” Men när de hade blivit friska, kom endast en av dem tillbaka till Jesus för att tacka honom. Jesu fråga betonar det: ”Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” ”Han var samarier.” – förklarar evangelisten Lukas. Judar och samarier var inte vänner. Tvärtom; ofta fiender. Jesus förvånades eftersom ingen jude förväntade sig något gott av samarier.

I dagens budskap betonas tacksamhet. Tacksamhet. Det verkar vara ett fridlyst ord och begrepp nuförtiden, verkar det som – detta med tacksamhet.

Både Naaman och en av de tio botade spetälska visade sin stora tacksamhet. Den arameiske kungens överbefälhavare Naaman kom med dyrbara gåvor. ”Och fastän Naaman försökte övertala honom vägrade Elisha att ta emot någon gåva” Den anonyme botade spetälske samarierns gåva var inte något materiellt, utan en tacksam hyllning. ”Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom.”

När kände Du det så senast? Att du ville tacka Gud? Dagens glada budskap uppmanar oss till tacksamhet och till något annat mycket viktigt. Båda främlingarna, aramén Naaman och den anonyme botade samariern, leddes genom sjukdomen till tron, och blev så vittnen om Guds barmhärtighet och kraft.

Båda dessa öppnade sig i tro, genom sin sjukdom, för Gud.

Naaman lovade: »I fortsättningen kommer din tjänare inte att frambära brännoffer och slaktoffer till några andra gudar, bara till Herren.« Det var ett viktigt vittnesbörd inför den arameiske kungen, och alla andra där i hans hedniska hemland. Det blev också ett starkt vittnesbörd inför Israels kung som behövde stöd i sin tro.

”Med hög röst prisade han Gud (…)” Främlingen vittnade inför andra om Jesu gudomliga makt och om hans godhet mot alla, även åt främlingar som han själv. Han berättade säkert gärna, och med iver, om Jesus när han kom hem till sina nära och kära och alla sina vänner i Samarien. Men vi kanske funderar på hur det var med de övriga nio botade spetälska, de som inte kom tillbaka till Jesus för att tacka honom? Bara en av tio alltså. Vi kan inte veta något annat än det som står i evangeliet. Vi vet att de ropade ut sin tro, högt: »Jesus, mästare, förbarma dig över oss!« Och det kan och får vi också göra. Jesus Mästare, förbarma dig över oss! Inte bara de spetälska behöver förbarmande – Du och jag likaså. Herre, förbarma dig! Kyrie eleison. Detta får vi alla be om i varje eukaristisk liturgi. Så även i dag. Må vi aldrig tillfriskna från sjukdom, spetälska eller inte, eller bli förlåtna i bikten, utan att tacka och ge Gud äran!

De blev alla rena och friska från spetälska eftersom de trodde på Jesus, läste vi. Allesammans. Precis som vi. Kanske liknar de nio anonyma oss när vi är ivriga och tror, när vi väcker vår tro, när vi behöver något, när vi lider av något?

Hur skall vi göra? Hur brukar Du göra? Vad har du blivit botad och befriad ifrån? Vi har inte haft spetälska, men vi har blivit botade, vi också – men från annat eller hur. Bitterhet, kärlekslöshet, egoism, snålhet och alla möjliga slags villfarelser, som kan vara lika svåra och handikappande som lepran, spetälskan. Vi är alla isolerade och skadade av syndens smitta.

Vad är Du tacksam över, i ditt Liv? Vad vill Du tacka Gud för?

Vi får svaret i den andra läsningen: ”Jag uthärdar allt för de utvaldas skull, för att också de skall vinna frälsning genom Kristus Jesus och evig härlighet. Detta är ett ord att lita på. Ty har vi dött med honom skall vi också leva med honom; härdar vi ut skall vi också härska med honom; förnekar vi honom skall han också förneka oss; är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv.”

Vilken tröst! Gud kan inte förneka sig själv, även när jag visar fel, eller brister i min tro. Låt oss då tacka Gud desto mera. »Jesus, mästare, förbarma dig över oss!« Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.

Amen.

pater Rafał Zarzycki, gråbroder (OFMConv)