Predikan 26 söndagen under året 2021

Predikan 26 söndagen under året 2021

4 Mos 11:25-29, Ps 19, Jak 5:1-6, Mark 9:38-48

”Ni har samlat skatter i dessa sista dagar.” 

Kära bröder och systrar!

I dagens läsningar nämndes ett litet fjärilsdjur: en mal. Malen är ett av de märkligaste djuren. Den vuxna malfjärilen har ingen mun! Hur kan då malen äta kläder, ull, läder och fjädrar? Ja, det är inte den vuxna flygande malfjärilen, utan larverna som har en enorm aptit. Finns det ingen mat orkar larverna ändå överleva upp till över tre år! Och annat kuriöst! Malen lever bara där det finns människor. Den lilla insekten är beroende av människans miljö. Den verkar vara skapad speciellt för oss! Har Gud skapat malen för att irritera människan? Är denna Guds skapelse en gåva eller en plåga? Ja, malen är en viktig varning. 

I dagens bibliska läsningar nämndes malen två gånger. Malen är en symbol för förgänglighet av det materiellas bräcklighet. Vi hörde om kläder som äts upp av mal och vi hörde om guld och silver som förtärs av rost. ”Er rikedom förmultnar.” ”Ni har samlat skatter i dessa sista dagar.” – hörde vi ur Jakobsbrevet. Hösten är en tidsperiod när man samlar. Hösten är ju skördetid. Vete, potatis, grönsaker, frukt, bär, svamp och annat av jordens guld plockas, skördas och samlas in. Allt detta är viktigt. Vi behöver ju mat. Men vi skall inte glömma bort att ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” (Matt 4:4). 

Just i dag får vi ett andligt tillfälle att fundera över, vad det är vi samlar och satsar på? ”Ni har samlat skatter i dessa sista dagar.” Vad skattar du högst i ditt liv? Vad spenderar du tid ? På det förgängliga materiella, eller på något annat? Det som verkligen är värt och oförgängligt att satsa på? 

Malen som nämndes i dagens läsningar varnar oss. En liten symbol för något viktigt. Det nämndes också något annat litet, av större vikt: en bägare. En liten ”bägare av vatten” som för Guds skull ges åt någon törstig förvandlas i himmelen till en evig, dyrbar skatt. 

Det finns flera små viktiga detaljer i dagens läsningar. I dag hörde vi kanske en av de starkaste meningarna i evangeliet: ”Den som förleder en av dessa små som tror, för honom vore det bättre att ha kastats till havets botten med en kvarnsten om halsen.” Ja, något litet och smått med mycket allvarliga och svåra konsekvenser. Vårt liv består framför allt av små obetydliga saker. Men de är inte oviktiga. De alla har sina konsekvenser för framtiden, för evigheten. Därför skrev den helige Franciskus av Assisi följande ord:

”Voluptas brevis – poena perpetua. Modica passio – gloria infinita.” 

”Vällust är kort – straffet evigt. Lidandet är kort – äran gränslös.” 

Tänk  vad skulle det bli med oss syndare om det inte var för Guds barmhärtighet! Har vi syndat förtjänar vi straff för evigt! Vilken godhet hos Gud som förlåter när man ångrar sig och i botfärdighet bekänner synd i sanning. Och när Gud ser det lilla vi har gjort uppskattar han det med att belöna i evigheten. 

Vi behöver alla fråga oss själva: Vad är det allra viktigaste för mig? Vilken framtid förbereder jag själv för, vardagligen, genom mina gärningar? Det är ju klart att vi skall satsa på det goda och på det andliga. Men…

Vi skall inte missa något annat som är viktigt. Dagens läsningar nämnde två händelser. En från Gamla och en annan från Nya testamentet. Den ena från Moses och den andra från Jesu tid. Båda situationerna gäller dock inte det materiella, utan det andliga – inte det förgängliga utan det eviga. I båda situationerna skänkte Gud andliga gåvor. Både den unge Josua och apostlarna reagerade likadant – med avund. Både Mose och Jesus svarade likadant. De vittnar om Guds generositet. De andliga gåvorna skall inte begränsas för någon elit, för några få, tvärtom! ”Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!” – svarade Mose.

Jesu svar gick ännu längre. Jesus nämnde ett enkelt sätt för alla att bli andligen rika: ”Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.” Likadana enkla, goda gärningar med hänsyn till Gud och till våra medmänniskor ger evig rikedom i den säkraste banken, i himmelen. Där får Du den högsta räntan och den största avkastningen, där varken mal eller rost förstör! Amen. 

pater Rafał Zarzycki OFMConv

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.