Predikan 22 söndagen under året 2021

Predikan 22 söndagen under året 2021

5 Mos 4:1-2, 6-8, Ps 15:1-4ab, 5 (R. jfr1)5, Jak 1:17-18, 21-22, 27, Mark 7:1-8, 14-15, 21-23  

”Herre, vem får vara i din boning?”

En kort och viktig fråga. Vem? En uppfordrande och självrannsakande fråga. Frågan understryks i dag genom upprepandet i Psaltarpsalmens omkväde. 

Vem? Och svaret? Svaret kommer i dagens Bibelläsningar. 

I dag hörde vi om bud, regler, stadgar och föreskrifter som skall uppfyllas. ”Du skall det och det…” eller ”Du skall inte det och det!” Enligt den judiska tron är inte de tio budorden fristående bud, utan de ingår i en samling av 613 olika bud, så kallade mitzvot och sammanfattar alla buden i tio kategorier. Den judiska tio-kategoriseringen skiljer sig delvis från den katolska. Av dessa 613 mitzvot är 248 positiva, ”du skall”, och de resterande 365 mitzvot är negativa, ”du skall inte”. Plikt! 

För oss, nutidens människor, låter det mycket juridiskt och formellt och kanske inte särskilt övertygande. Jobbigt, tröttsamt, krävande. Vi vill gärna ha det lite smidigt i våra liv, och bestämma allt själva. Människor skyr ofta plikter.

”Ni skall följa dem och lyda dem…” Men varför? 

”Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt.” Här kan vi också tänka på, och uppmuntras av orden i ex Joh. 13:34-35 och 1. Joh 4:7,11 – vi är omvärldens första ögonkast på Jesus! Se på de kristna hur de älskar varandra!

Även den helige Paulus uppmanar oss i dagens läsning att vara inte bara Ordets ”hörare” utan också dess ”görare”. Vi skall ”lyssna” men samtidigt ”lyda” och ”följa” Guds Ord. 

Varför?

Ja, Gud gav sitt folk buden med en klar motivering samtidigt: ”Då får ni leva och komma till det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er, och ni får ta det i besittning.” Här kommer just svaret  frågan ”Herre, vem får vara i din boning?” Vem? – Den som uppfyller och lyder Guds bud. Men att leva enligt Guds bud innebär också något mera. Detta är ett vittnesbörd. Någon som autentiskt lever enligt Guds bud inspirerar samtidigt med Guds vishet och godhet: ”Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt. När de hör alla dessa stadgar kommer de att säga: »Detta stora folk är verkligen ett vist och insiktsfullt folk!«” Tänk, vilket ansvar  Gud anförtrodde oss, med tanke på dem som inte tror, på dem som Gud också önskar ha i sin boning!

Gud gav oss genom Mose lagen. Den inriktar oss på det eviga… Inget behövs och inget skall ändras i lagen. Inte ett enda jota! ”Ni skall inte lägga något till de befallningar jag ger er och inte heller dra ifrån något.” På Jesu tid, mycket senare efter Guds uppenbarelse för Mose, lade de fromma judarna till flera föreskrifter. Det kom t ex viktiga hygieniska föreskrifter t ex om att tvätta händerna, och om olika kärl som användes för mat och dryck. De var viktiga föreskrifter. Men de var av mindre vikt, inte nödvändiga. Det är därför Jesus i samtalet med fariséerna skiljer mellan ”Guds bud” och de bud som bara är ”människors regler”. Hur kom det sig  att så många nya och mänskliga regler skapades? Ja, kanske hjälper oss följande berättelse att förstå saken:

Det berättas om en katt i ett kloster. Munkarna brukade be regelbundet för de avlidna ute på kyrkogården. Deras sjungande lockade en katt att komma fram till dem. Och katten störde i gudstjänsten. Då skapades en praxis, en ny ritual liksom. När gudstjänsten börjat och katten kommit, knöt man fast djuret vid ett träd. Så fanns katten med där vid trädet vid varje gudstjänst. Med tiden kom det nya kandidater till klostret. De äldre munkarna dog ju så småningom. När även katten dött, skaffade de unga en ny katt att knytas fast vid ett träd, under bönen på kyrkogården. Så hade det ju alltid varit. Katten fanns ju alltid med i bönen. En dag ifrågasatte någon kattritualen. Munkarna började tvista med varandra. En del tyckte att den gamla traditionen var helig och skulle aldrig avbrytas. Det var ju en helig och from katt! En del tyckte att ritualen, den var inget vidare. Någon läste i klostrets gamla krönikor för att söka ledning i den viktiga frågan. Där förklarades det, klart och tydligt, att katten inte alls var nödvändig för gudstjänsten, tvärtom, djuret störde och därför blev den knuten vid trädet. Men katten hade likväl med tiden blivit en liturgisk katt!

Ja, Jesu kyrka växer liksom ett stort träd. Med tiden växer det fram nya grenar på stammen. Med tiden måste trädet ansas. Så klart, som alla träd! Det behövs klippas av alla de grenar som har vissnat eller de som inte är nödvändiga, som skyler solen för de andra grenarna. Annars kommer ju även de andra grenarna också snart att vissna, eller hur? Stammen och huvudgrenarna måste absolut vara kvar. Och de måste ansas, vattnas, vårdas. Kyrkan hjälper och leder oss, genom den Helige Ande, att skilja mellan detta som är nödvändigt och det som bara är ”människornas regel”. Hur skall vi uppfylla Guds Ord? 

Ja, någon frågade: ”Vilka ord i Bibeln är de svåraste?” Svaret? ”De svåraste orden i Bibeln, är inte de ord som man inte förstår, utan de ord som du helt och hållet förstår – då du inser att du skall uppfylla dem i ditt eget liv.”

”Herre, vem får vara i din boning?” 

Höraren som är göraren

Amen

pater Rafał Zarzycki OFMConv

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.