Predikan 22 söndagen under året 2021

5 Mos 4:1-2, 6-8, Ps 15:1-4ab, 5 (R. jfr1)5, Jak 1:17-18, 21-22, 27, Mark 7:1-8, 14-15, 21-23  

”Herre, vem får vara i din boning?”

En kort och viktig fråga. Vem? En uppfordrande och självrannsakande fråga. Frågan understryks i dag genom upprepandet i Psaltarpsalmens omkväde. 

Vem? Och svaret? Svaret kommer i dagens Bibelläsningar. 

I dag hörde vi om bud, regler, stadgar och föreskrifter som skall uppfyllas. ”Du skall det och det…” eller ”Du skall inte det och det!” Enligt den judiska tron är inte de tio budorden fristående bud, utan de ingår i en samling av 613 olika bud, så kallade mitzvot och sammanfattar alla buden i tio kategorier. Den judiska tio-kategoriseringen skiljer sig delvis från den katolska. Av dessa 613 mitzvot är 248 positiva, ”du skall”, och de resterande 365 mitzvot är negativa, ”du skall inte”. Plikt! 

För oss, nutidens människor, låter det mycket juridiskt och formellt och kanske inte särskilt övertygande. Jobbigt, tröttsamt, krävande. Vi vill gärna ha det lite smidigt i våra liv, och bestämma allt själva. Människor skyr ofta plikter.

”Ni skall följa dem och lyda dem…” Men varför? 

”Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt.” Här kan vi också tänka på, och uppmuntras av orden i ex Joh. 13:34-35 och 1. Joh 4:7,11 – vi är omvärldens första ögonkast på Jesus! Se på de kristna hur de älskar varandra!

Även den helige Paulus uppmanar oss i dagens läsning att vara inte bara Ordets ”hörare” utan också dess ”görare”. Vi skall ”lyssna” men samtidigt ”lyda” och ”följa” Guds Ord. 

Varför?

Ja, Gud gav sitt folk buden med en klar motivering samtidigt: ”Då får ni leva och komma till det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er, och ni får ta det i besittning.” Här kommer just svaret på frågan ”Herre, vem får vara i din boning?” Vem? – Den som uppfyller och lyder Guds bud. Men att leva enligt Guds bud innebär också något mera. Detta är ett vittnesbörd. Någon som autentiskt lever enligt Guds bud inspirerar samtidigt med Guds vishet och godhet: ”Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt. När de hör alla dessa stadgar kommer de att säga: »Detta stora folk är verkligen ett vist och insiktsfullt folk!«” Tänk, vilket ansvar  Gud anförtrodde oss, med tanke på dem som inte tror, på dem som Gud också önskar ha i sin boning!

Gud gav oss genom Mose lagen. Den inriktar oss på det eviga… Inget behövs och inget skall ändras i lagen. Inte ett enda jota! ”Ni skall inte lägga något till de befallningar jag ger er och inte heller dra ifrån något.” På Jesu tid, mycket senare efter Guds uppenbarelse för Mose, lade de fromma judarna till flera föreskrifter. Det kom t ex viktiga hygieniska föreskrifter t ex om att tvätta händerna, och om olika kärl som användes för mat och dryck. De var viktiga föreskrifter. Men de var av mindre vikt, inte nödvändiga. Det är därför Jesus i samtalet med fariséerna skiljer mellan ”Guds bud” och de bud som bara är ”människors regler”. Hur kom det sig då  att så många nya och mänskliga regler skapades? Ja, kanske hjälper oss följande berättelse att förstå saken:

Det berättas om en katt i ett kloster. Munkarna brukade be regelbundet för de avlidna ute på kyrkogården. Deras sjungande lockade en katt att komma fram till dem. Och katten störde i gudstjänsten. Då skapades en praxis, en ny ritual liksom. När gudstjänsten börjat och katten kommit, knöt man fast djuret vid ett träd. Så fanns katten med där vid trädet vid varje gudstjänst. Med tiden kom det nya kandidater till klostret. De äldre munkarna dog ju så småningom. När även katten dött, skaffade de unga en ny katt att knytas fast vid ett träd, under bönen på kyrkogården. Så hade det ju alltid varit. Katten fanns ju alltid med i bönen. En dag ifrågasatte någon kattritualen. Munkarna började tvista med varandra. En del tyckte att den gamla traditionen var helig och skulle aldrig avbrytas. Det var ju en helig och from katt! En del tyckte att ritualen, den var inget vidare. Någon läste i klostrets gamla krönikor för att söka ledning i den viktiga frågan. Där förklarades det, klart och tydligt, att katten inte alls var nödvändig för gudstjänsten, tvärtom, djuret störde och därför blev den knuten vid trädet. Men katten hade likväl med tiden blivit en liturgisk katt!

Ja, Jesu kyrka växer liksom ett stort träd. Med tiden växer det fram nya grenar på stammen. Med tiden måste trädet ansas. Så klart, som alla träd! Det behövs klippas av alla de grenar som har vissnat eller de som inte är nödvändiga, som skyler solen för de andra grenarna. Annars kommer ju även de andra grenarna också snart att vissna, eller hur? Stammen och huvudgrenarna måste absolut vara kvar. Och de måste ansas, vattnas, vårdas. Kyrkan hjälper och leder oss, genom den Helige Ande, att skilja mellan detta som är nödvändigt och det som bara är ”människornas regel”. Hur skall vi då uppfylla Guds Ord? 

Ja, någon frågade: ”Vilka ord i Bibeln är de svåraste?” Svaret? ”De svåraste orden i Bibeln, är inte de ord som man inte förstår, utan de ord som du helt och hållet förstår – då du inser att du skall uppfylla dem i ditt eget liv.”

”Herre, vem får vara i din boning?” 

Höraren som är göraren. 

Amen

pater Rafał Zarzycki OFMConv