Predikan 21 söndagen under året 2021

Jos 24:1-2a,15-17,18b, Ps 34:2-3,16-23 (R. 9a), Ef 5:21-32, Joh 6:60-69

Kära Bröder och Systrar!

Du har fått gåvan att välja: antingen – eller.

En gång för inte så länge sedan gick jag förbi en parkerad bil i stan. I bilen märkte jag något som förvånade mig. Konstigt! Genom fönsterrutan syntes två religiösa föremål. Över ratten hängde en rosenkrans med Herrens Jesu Kristi kors. Och under rosenkransen, på kontrollpanelen, stod en liten fastmonterad staty. Denna staty avbildade… Buddha! Du må tro jag blev förvånad! Rosenkransen med Kristi Kors och Buddhastatyn: en konstig och inkonsekvent uppsättning.

Idag hörde vi Josua säga några viktiga ord, när han håller sitt utmanande tal till folket i Shekem. Shekem var kulthelgedom för landets avgudar, och just här i Shekem byggde Abraham det första altaret åt den levande Guden, vid samma träd där nu Josua står. (1- Mos 12:6, Jos 24:25-26)

”Om ni är ovilliga att tjäna Herren, välj då i dag vilka ni vill tjäna: de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat eller de gudar som dyrkas av amoréerna, vilkas land ni bor i.” 

Nyckelordet bland dessa ord, är det lilla ordet: ”Välj!” Antingen – eller.

Israel fick välja mellan Gud och avgudar. Också Svenskarna valde någon gång i historien Gud istället för de nordiska asagudarna! I Sverige ser vi ända tills idag många gamla fina kyrkor. Intressant hur Sverige blev ett kristet land! Folk lämnade avgudadyrkan och blev kristna, men inte med en gång. Det tog sin tid. Olika landskap i Sverige förenades så småningom i Jesu Kristi namn. Det gjorde stort intryck på mig när jag läste Sveriges historia, och om hur kyrkan växte i landet:

”Landet indelades i socknar. Ordet socken kommer av söka – det var församlingen som sökte sig till samma kyrka. Många kyrkor byggdes av hövdingar och stormän, men de flesta uppfördes sannolikt av bönderna själva. Kyrkorna byggdes ofta på gamla hedniska kultplatser, där folket brukade samlas. Många sockennamn erinrar ännu om de gamla gudarna – Odensvi, Torsvi och Frölunda. Kyrkorna uppfattades som ett värn mot onda makter. ”Min röst är alla onda andars skräck”, står det på den gamla kyrkklockan i Bälinge kyrka i Uppland.” Ja, vi skyddas verkligen av Jesus i hans Kyrka!

När vi söker oss till Gud får vi, enligt Hans eviga löfte, riklig välsignelse och beskydd.” Är vi verkligen medvetna om vilken nåd vi får i kyrkan av Gud? Hur uppskattas det egentligen? Har Du reflekterat över din egen uppskattning av Hans Kyrka? Om inte, så ta en stund denna söndag och fundera på det. Då kommer också din kärlek till Honom och till Hans Kyrka att växa, utvecklas och fördjupas, i uppskattning och i tacksamhet.

Är vi medvetna om vilken fara som hotar oss i den osynliga, andliga världen utan Guds hjälp och beskydd? 

Dagens evangelium nämner något som gäller oss alla. Detta gäller våra beslut i tron. Ibland drabbas vi av frestelser, liksom några av Jesus lärjungar gjorde, när de upplevde Jesus vara alltför krävande för att följa med honom, och Guds bud alltför tunga att uppfylla: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?” Evangelisten Johannes beskrev hur känslomässigt det var. Han antecknade att ”lärjungarna förargade sig” över Jesus ord. Varför? 

Jesu ord gällde trohet, förbundets oupplöslighet, äktenskapskrav. Och mycket mer. För just dessa ord uttalade ju Jesus direkt efter orden om att äta hans kött och att dricka hans blod, förebådandet av eukaristin, eller hur? Mässoffret har ju i senare heresier tolkats som enbart symboliskt. Så det kom lite ”magstarkt” för de församlade.

Några av dessa ”förargade” Jesu lärjungar ”drog sig tillbaka” och ”ville inte längre följa med honom”. För Jesus var det inte så viktigt hur många som följde efter, utan hur trogna de var. Därför vill Jesus veta var de tolv står. Simon Petrus var en av dem som stannade kvar med Jesus. Då som nu träder Petrus fram som självklar talesman för kollegiet:

”Herre, till vem skulle vi gå?” Ja, Herre, till vem skall vi gå? Petrus förstod, att ingen annan kan ge det Jesus har: ”Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.” Petrus skall vittna om detsamma även senare under livet: 

(Apg 4 11-12) ”Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.”

”Vi tror och vi förstår” – sade Petrus till Jesus. Vi tror och förstår – både ock. Tron samarbetar med både tänkandet och med förnuftet. Gud är livets källa. I och med Jesus är vår existens. Han är det eviga livets ord och ingen annan. När Josua gav folket att välja vilken gud de skulle tro på och bekänna, gav han sitt eget och sina närmastes vittnesbörd: 

”Jag och min släkt vill tjäna Herren.” Han tvekade inte. Han var bestämd och visade en fast och orubblig tro. Folket följde hans beslut: ”Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud.” Folket bekände tron efter Josuas exempel. Och deras tro hade samtidigt ett fast fundament i det historiska. Folket kom ihåg Guds stora verk.

Detta var mycket viktigt eftersom tron var förankrad i fakta. Tron är ju inte någon mitologi mytologi, ingen avgudadyrkan. Ingen historiebeskrivning. Guds makt uppenbaras i det som verkligen sker, inte enbart i teorin. Det var därför Israel tänkte och bekände:

”Det var han som förde oss och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk genom vilkas land vi drog fram. Därför vill vi också tjäna Herren. Han är vår Gud.”

Jag själv upplever ibland som präst, att alla föräldrar ibland kan ha problem med sina barns tro. Den unga generationen behöver ett autentiskt vittnesbörd. Den äldre generationen svarar för de ungas tro genom att ge ett tydligt och autentiskt och verkligt vittnesbörd om Guds verkan i deras eget liv, i familjens liv. Fakta och egna vittnesbörd inspirerar ju mest. Eller hur?

Vi alla som ”tror” behöver samtidigt ”förstå” det som sker under livet, under historiens gång. Det som Gud har gjort skall ”kommas ihåg”. 

Jag började med rosenkransen med Kristi kors och Buddhastatyn i den parkerande bilen. En viktig bild. Rosenkransen och Buddhastatyn symboliserar helt motsatta riktningar. När man kör bil går det inte att samtidigt åka till höger och till vänster. Man måste ju välja, bestämma sig. Vilket håll måste du styra åt för att nå ditt mål? ”Om du inte vet vart du ska så spelar det inte heller någon roll vilken väg du tar.” Det är svaret som lilla Alice i underlandet får när hon frågar efter vägen (Lewis Carrolls bok ”Alice i underlandet”, 1865).

Är det inte likadant i det andliga, i det eviga? Vi är ett folk på vandring – ett pilgrimsfolk. Vi vet vart vi är på väg! Välj : antingen – eller. Amen

pater Rafał Zarzycki OFMConv