Predikan 20 söndagen under året 2022

Jer 38:4-6,8-10; Ps 40:2-4,18; Heb 12:1-4, Luk 12:49-53

Kära Systrar och Bröder

Kristi sky av vittnen! Låt Kristi eld brinna!

”Jag har kommit för att tända en eld på jorden”. Denna söndags dystra budskap är ett evangelium, en god nyhet! Vad menade Jesus med detta?

Herrens ord om splittringen istället för freden verkar oroväckande. Är Jesu ord verkligen något glatt budskap?

Låt oss tänka på apostlarna. Någon gång blev de besvikna på människors motstånd för evangeliet. ”Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?” – frågade de. ”Men han vände sig om och tillrättavisade dem, och de fortsatte till en annan by. (Luk 9:54b-56)”

Idag har vi hört om eld. Men med denna eld måste det menas något helt annat än brinnande eld och eldslågor som vi vanligen tänker oss när vi hör detta ord. ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann! Men jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över.”

Den helige Johannes Döparen hjälper oss att förstå Jesus ord. ”Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. (Matt 3:11)”

Jesus talar om elden i samband med dopet. Han instiftade ett nytt dop.

En gåva till hela världen. En möjlighet att rena hela världens mänsklighet från synd, att rena allas samveten. Att betala allas våra skulder, en gång för alla. I dopet och i barmhärtighetens eller försoningens sakrament, som vi med ett enkelt ord kallar för bikten.

Jesus sade också en annan anmärkningsvärd sak: ”Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring!” Jesus som kallas för fridsfurste talar om splittring istället för fred!

Dagens första läsning, som nämner en tragisk historia, kan hjälpa oss att förstå.

När babylonierna år 597 f Kr intog och plundrade Jerusalem, satte de Sidkia som kung på Judas tron, vilket visade sig vara ett misstag. Sidkia ville göra uppror mot imperiet, men han ville inte låta Jeremia dö. Jerusalems kung med sina stormän beslutade att försvara sig med hjälp av vapen. Profeten Jeremia fick ett budskap från Gud att uppmana till omvändelse och förtröstan på Gud som endast är fredens Herre och som har makt över fienden.

För att tystna Jeremia med hans budskap om frid, fängslades han i en djup brunn. Hans lidande och bön om räddning uttrycks med rörande ord i dagens Psaltarpsalm:

”Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy.”

En en egyptisk hovman, en tjänare i konungens hus, nubiern Eved-Melek, lyckades övertyga kungen Sidkia att befria Jeremia.

Jeremia som talade i Guds namn blev en orsak till splittringen bland Jerusalemsborna. Jeremia uppmuntrade inte till fred utan till frid i Gud. Han symboliserar Jesus som fick lida för vår frid. Jeremia räddades – tvärtemot Jesus drygt 500 år senare. Guds son visades ingen nåd.

Jesus kommer med frid. Fred är något som kan vara helt annat än frid. Om Jesus skriver den helige Paulus i den andra läsningen: ”Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.”

Paulus ord ger oss en viktig maning till uthållighet. ”När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss.”

Ja, vi är verkligen omgivna av vittnen! Alla dem som höll ut i tron, och se dig omkring i Kyrkan! Samma ”sky” omger oss där! De som ännu kämpar här på jorden och de triumferande i himlen, dessa ger oss kraft!

Idag, den 14 augusti firar vi S:t Maximilian Maria Kolbes martyrdöd år 1941. Han mördades av en giftinjektion i hungersbunkern i Auschwitz. Pater Maximilian gav ett vittnesbörd om frid, på den fullkomliga förtröstan på Guds försyn. Medfångarna i dödslägret Auschwitz vittnade om hur martyrens frivilliga offer påverkade alla.

Auschwitz var beläget vid orten Oświęcim i det ockuperade Polen under II Världskriget och var grundat av tyska nazister som ett av flera dödsläger. Den nazistiska regimen hade en hemlig plan för den tyska koloniseringen av Östeuropa. Planen innehöll bland annat riktlinjer för etnisk rensning. Alla judar, romer och polacker i området skulle fördrivas.

Pater Maximilian var på den tiden mycket berömd. Han var grundare av klostret Niepokalanów. I början av kriget bodde däri cirka ett tusen gråbröder.

Niepokalanóws moderna förlag och tryckeri spred evangeliet i form av tidskrifter med enkla och intressanta artiklar och nyheter. Tidningarna var helt gratis. Verksamheten drevs av frivilliga offer, gåvor med tron på Guds försyn och på Guds Moders ledning. Trots att förlaget oftast hade skulder, gav Gud alltid möjligheter att sprida det glada budskapet.

När Pater Maximilian, fånge som var tatuerad med nummer 16670, blev fängslad bland annat för att ha gömt judar, hände det sig att en av medfångarna rymde. I sådana fall brukade det vanligtvis dödas tio fångar för varje förrymd fånge. Franciszek Gajowniczek var en av sådana tio utvalda till hungersdöd, i den så kallade hungersbunkern. Franciszek hade fru och barn. Pater Maxilimian anmälde sig frivilligt för att rädda honom.

En artist med namnet Władysław Kłodziej var en av de första fångarna i Auschwitz. Han kom i transporten av de första 500 fångarna. Han tatuerades med nummer 432 och överlevde hela lägrets tid från början till slutet. Han fick möta Pater Maximilian i Auschwitz och till och med bikta sig hos honom. Han vittnade om att Pater Maximilians offer att dö istället för Franciszek Gajowniczek gav dem alla ett underbart ljus och hopp! Władysław påstod att med Martyrets offer skedde tre mirakel:

1/ Under lägeruppropet var det förbjudet för fångarna att röra sig från sin plats. Pater Maximilian kom fram till SS-mannen. Han skulle omedelbart bli skjuten men ingen av vakterna i vakttornen reagerade!

2/ Fångar räknades inte som personer. I dödslägret använde man ju nummer istället för namn. Fångarna hade inga rättigheter, enbart plikter och skyldigheter.

Pater Maximilian vågade önska något han ville själv. Han kom med ett förslag! Både lägrets ledare och fångarna häpnade!

3/ När Pater Maximilian kom med sin önskan att dö istället för en annan man, fick han det. Ja, han fick det han ville. Det var inte alls vanligt!

Władysław Kołodziej berättade om att Pater Maximilians frivilliga offer gav alla en andlig styrka. Helgonet påminde alla om att varje människa har värdighet och värde.  Han visade det glada budskapet i praktisk handling, med sitt eget liv.

Att förlora livet för Jesu skull innebär inte döden, utan att vinna det eviga livet!

Helgonet tände i Auschwitz och även utanför detta hemska dödsläger, den ljusa eld som Jesus talar om i sitt evangelium.

Pater Maximilian har ”uthärdat sådan fiendskap från syndare” utan att smittas av hatet, utan med kärleken i hjärtat. Han bad för medfångarna och för sina förföljare. Ja, han bad för SS-männen som sände honom i döden. Han vittnade om Guds frid. Han bidrog till att Jesu renande eld brann, även där allt hopp och all fred försvunnit.

Låt oss öppna oss för Herren, Han som vill skänka oss den renande elden i dopet, och hjälper oss att välja det rätta när världen splittras.

”Min hjälp och min räddare är du. Min Gud, dröj inte!”

Amen.

Pater Rafał Zarzycki OFMConv