Predikan 19 söndagen under året 2021

Predikan 19 söndagen under året 2021


Herrens måltid ger oss kraft att gå!

1 Kung 19:4-8, Ps 34, Ef 4:30-5:2, Joh 6:41-51

”Det är nog!” sa profeten Elia. Sade han det till sig själv? Nej, det sade han till Gud. Så har flera av oss känt. Det är nog nu. Och hans bön börjar: ”Ta mitt liv, Herre…” 

Tänk… en så stor profet har tappat livslusten. Det är nog. Detta klarar jag inte. Jag orkar inte mer, uttrycker Elia där under ginstbusken. 

Varför? Han är förföljd. Han flyr för att rädda livet. Han är riktigt trött och desperat. ”Han lade sig ner och somnade…”
Reagerar vi inte likadant när vi möter motgångar och svårigheter? ”Det är nog!”
 Kanske vi kan känna under livet. Det är nog. Prövningar och svårigheter möter oss, både i oss själva och i våra relationer. Livet blir liksom fullt av elände och eländet rinner över.

Så tappar vi lusten  att leva. En farlig frestelse att ge upp. Skönt att glömma genom att somna liksom profeten Elia: ”Han lade sig ner och somnade…”

Vem vill ha problem? Ingen vill ha problem och svårigheter i sitt liv, men livet bjuder oss det i alla fall. Det verkar inte bry sig om vårt motstånd . Vi drabbas.

När de kommer vill vi slippa dem. Några försöker glömma genom droger, alkohol, sex, spel, mat eller något annat. Vad hjälper det? Kanske att glömma en stund. Men sedan sjunker man ännu djupare i mörkret. Där famlar vi och kommer bara allt längre bort från ljus och befrielse.

Gud sände Elia hjälp. Profeten vaknade och hittade ”en glödkaka och ett krus med vatten” – mat från himmelen! Herrens ängel kom till Elia: ”Stig upp och ät”, sade han – ”annars orkar du inte hela vägen.” Inte heller vi orkar hela vägen, inte av oss själva.

Första Kungaboken nämner något som vi kanske har svårt att tro på. Ja, just tron behövs. Tron betyder inte att tro på vad som helst. Tron är inte fanatism eller brist på kritiskt tänkande heller. Att tro på Gud är att lita på Hans glada budskap till oss. Tillit att lita på Gud vår Frälsare, även när det är nog – Det glada budskapet? Den förföljde och förtvivlade Elia är i kris. Och han får hjälp från Gud i himmelen. ”Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft...”

Mässans läsningar berättar det glada budskapet. Gud vill göra oss glada, fria, trygga. Jesus säger: ”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen.” 

Han är den vi behöver när vi är förföljda av våra problem, när vi är hotade. När vi känner att det är nog. Den heliga Kommunionen – Jesus – livets bröd. Ingen kan leva evigt utan det, utan Jesus! Kom till honom! Herren förbereder det eviga livets mat. Låt dig inte luras. Inget annat ger lyckan. Jesus ger den eviga lyckan.  Det är inte nog. Kristus vill fylla ditt liv till brädden! Amen. 

pater Rafał Zarzycki OFMConv

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.