Predikan 17 söndagen under året 2021
17 söndagen 'under året' B
2 Kung 4:42-44, Ps 145, Ef 4:1-6, Joh 6:1-15
Ta emot och dela det eviga Livets bröd!
Kära Bröder och Systrar!
Förra söndagen hörde vi om att Jesus kände starkt medlidande när han såg folket, att det var liksom får utan herde. Jesus undervisade dem. Han såg att de hungrade efter det andliga budskapet om det eviga livet. Han undervisade ”länge”.
”Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män.” ”Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?” – Frågade Jesus en av lärjungarna. Filippos konstaterar att inte ens 200 denarer skulle räcka till för att mätta dem alla. Han menar att: Pengar kommer inte att räcka till – här krävs ett mirakel. Herre, här behöver Du gripa in! Så ser Petrus nu en pojke alldeles nära dem, som i famnen bär fem bröd och två fiskar.
Johannes-evangeliet berättar här om ett mirakel! ”Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha.” Matresterna räknades noga: ”tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.” Inte undra om att ”folk ville tvinga Jesus med sig för att göra honom till kung.”
Tänk om Jesus förökade pengar: 200 denarer! Men Jesus förökade inte pengarna. Han förökade maten så att det hungriga folket kunde äta.
Undervisning för själen och maten för kroppen: ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” Jesu budskap och den mat som han gav var mirakulöst – det syftade inte bara på det jordiska.
Och mirakel är alltid tecken på något andligt. Det hänvisar till detta som finns hos Gud. I det gudomliga. Miraklet med maten – med bröden och fiskarna – syftar på det eviga livets kost. Näring som inte kan köpas med pengar. Det som är ovärderligt och oskattbart! Eukaristin – dvs Jesus själv. Herren sa ju: (J 6:35) ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”
Det är därför den första läsningen hänvisar till ett annat mirakel som gäller maten. (2 Kung 4:38) ”Elisha var tillbaka i Gilgal, och det rådde hungersnöd i landet.” Under hungertiden gav Gud genom profeten Elisha flera tecken av sin makt och försyn. Idag nämndes bara ett av Guds mirakler genom sin profet Elisha.
Under den stora hungertiden kom en generös man till profeten Elisha. Mannen kom med gåvan: ”tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda.” Elisha beslutat att ge maten åt hundra hungriga män. Tjugo bröd räcker egentligen inte för ett hundra vuxna. Det visste ju Elisha. Men han trodde och lydde när han hörde Gud säga: ”De skall äta och få över.” Det här miraklet med maten, och andra av Elishas mirakler, var tecken inför framtiden. Det förebådade något större som skulle komma. Det var en bild och ett förebud av Eukaristin. Eukaristin är ett under, och källan och höjdpunkten av all nåd.
Men hunger och svält är kanske inte vår erfarenhet? Kanske ordet mirakel låter osannolikt och orealistiskt?
Till en liten by Oziornoje i Kazachstan i Sovjetunionen, kom år 1936 många polska katoliker. De deporterades dit under Stalins regim och var tvungna att leva på denna avlägsna, karga och ödsliga plats. Den första tiden tvingades de bo i tält, det fanns inte ens hus till dem. För att överleva grävde de hålor i jorden. På vintrarna temperaturen nådde minus femtio, på sommaren omkring fyrtio. Den karga jorden gav nästan ingen mat. Under andra världskriget berövades de stackars människorna all möjlig mat. Maten behövdes för armén i kriget. Och sjukdomar härjade. Trots att det var strängt förbjudet att tro på Gud bad det förtvivlade folket rosenkransen i smyg på nätterna.
Den 25 mars 1941, just på Marie bebådelsefest, hände ett stort mirakel, ett tecken och bekräftelse på att Gud lyssnar. Denna dag kom med ens våren. Den höga temperaturen smälte plötsligt is och snö. Under tre dagar och nätter samlades massor med vatten i en vall. En jätte sjö skapades. Då hände det som verkligen förvånade allra mest! Snart var sjön full av fisk, som inte bara kunde mätta invånarna i byn, utan även komma andra till godo. Tack vare denna gåva kunde folket överleva. Samtidigt förstärktes människor i tron. Guds ord uppfylldes ju: ”Allas ögon väntar efter dig, och du ger dem deras mat i rätt tid. Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd.”
I dag tvivlar kanske de flesta på mirakel. Inte ens miraklet i Oziornoje är något Guds tecken för en del. Hursomhelst lever där kvar äldre människor. Morföräldrar och Farföräldrar. De är vittnen till svält, till stark tro, till bön och till Guds häpnadsväckande och generösa svar. De äldre. De äldre har samlat på sig en lång livserfarenhet. Idag firar vi för första gången Mor- och farföräldrarnas dag! De länkar oss samman med tiden som vi inte själva har upplevt. Dåtid, nutid, framtid. Vi förväntar oss trosvittnesbörd av dem.
Vi tackar för allt detta som gjorde att de är grundvalen till vår existens. Vi alla kristna katoliker, äldre eller yngre, tillhör ju: ”en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.”
Gud kan göra under och mirakler utan oss, så klart! Dock berättar ju Skriften om att dessa underverk och mirakler gjordes genom goda människors vilja och omtanke, öppenhet och medmänsklighet, vilket finns med i samtliga läsningar i dag. Någon har (tacksamt-eukaristi) sträckt fram sina händer med det han har och velat dela med sig. ”Herre, detta har jag fått som en gåva. Gör vad du vill med det, till fleras glädje och välsignelse. Du som själv är alla goda gåvors givare, du som själv är Livets bröd.” A M E N
pater Rafał Zarzycki