Predikan 16 söndagen under året 2022

1 Mos 18:1-10a, Ps 15:2-4ab, Kol 1:24-28, Luk 10:38-42

Kära bröder och systrar!

Låt oss mötas i Mamres terebintlund - där möts himmel och jord!

 De båda heliga systrarna, Jesu nära vänner Marta och Maria fick den stora äran att ta emot Jesus som gäst hemma i Betania. Och vilken gäst! Jesus var mycket fäst vid dem (Joh. 11:5). Ja, han älskade dem.

Medan ”Marta tänkte på allt hon hade att ordna med” satte sig hennes yngre syster Maria ”vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.”

Precis som vi! ”Vad skall vi bjuda på? Har vi allt hemma? Är allt snyggt och fint städat här hemma? Ja så tänker vi när vi får gäster, eller hur. Vi vill vara gästvänliga. Dagens läsningar berättar om en glädjerik, välkomnande gästvänlighet, en gästfrihet; både i Mamres terbintlund, i Betania och i församlingen i Kollosai.

Men Martas ord till Herren i Marias närvaro antyder en förmanande ton: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Satte Herren verkligen mindre värde på Martas tjänst än på Marias lyssnande? ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.” Och Marta är inte värre eller sämre än någon av oss alla andra! Vi känner igen oss i henne. Båda systrarna är lika älskade – som Jesu vänner och som Guds barn.

Innan vi fick höra dagens evangelietext hördes följande Jesu ord: ”Saliga de som hör ordet och tar vara på det och genom uthållighet bär frukt.” Dessa ord uppskattar både Marta och Maria. Och Marta gör, genom sitt trogna arbete, det möjligt för Maria att lyssna på Herren, att stilla få sitta vid hans sida. Martas arbete är ”frukten” efter att redan ha mött Jesus och hört Hans ord. Men Marta saknar inlevelseförmåga. Hon behöver lära sig att lita på Guds ord och ha förståelse. Ha förståelse för andra. Medlidande. Empati. Maria som är den yngre måste lära sig mycket genom och i Guds närvaro. 

Marias goda gärningar bär väl också frukt? Poängen är väl just detta; att bådas gärningar är goda och rätta och bär frukt, men de ser inte varandra och förstår inte varandras olika perspektiv på att visa Jesus sin kärlek och lydnad. Det handlar om prioriteringar – vad är det allra viktigaste i mitt liv? 

Jesus undervisar inte om ansvarstagande här, utan om prioriteringar. Återigen måste vi konstatera: Det Jesus säger här är inte avsett som en undervisning i socialetik. Att ”bekymra sig”, att om och om igen oroligt gå igenom sitt läge beträffande mat och dryck, inkomster och ägande, är en vanlig mänsklig sysselsättning och hållning. Jesus, som verkligen visste hur fattiga människor har det, tycker ändå inte att den hållningen är förståelig, utan helt fel.

Att bekymra sig är att sakna förtroende för Gud och hans försyn, och leder ner i dyrkan av mammon och brott mot det första budet. Att stressa sig själv med bekymmer är således ett uttryck för otron, vilket vi ser i Jesu bergspredikan. Det har vi kanske inte tillräckligt uppmärksammat och bekämpat. Frågan gäller inte passivitet eller aktivitet, utan: Vem är din Gud? Vem är alltså den som du förtröstar på och väntar allt gott av? Är det det du äger, har och gör, eller är det din himmelske Fader?

Inget är viktigare än att söka Guds rike, för inget i den mänskliga existensen är viktigare än att veta och handla efter att Gud är vår himmelske Fader. Prioriteringar alltså, bort från självcentrering och trygghetsnarkomani.

Kyrkan tolkade Marta och Maria som två etapper av det andliga livet.

En tolkning säger, om att Marta symboliserar judar som koncentrerade sig på att uppfylla Guds lag i gärningar, så skulle Maria innebära de nyblivna kristna, ofta även hedningar, som just har påbörjat sin väg i det andliga livet. Båda perspektiven är viktiga i en kristen människas liv, men det senare är större än det första. (Gregorius den store; Moralia 2,6) De båda lär sig nu för att uppfylla Guds bud.

Eller ännu en annan tolkning: Medan Marta är en bild på det timliga livet med många jordiska sysslor symboliserar Maria det framtida livet i evigheten. Om man strävar efter detta eviga liv behöver man inte oroa sig så mycket här på jorden. De som helt och hållet litar på Guds försyn nöjer sig med enbart det som är nödvändigt. De som redan har nått det eviga livet i himlen skall aldrig berövas det!

Att Marta inte var någon ytlig person, koncentrerad enbart på att städa eller laga mat, vittnar Johannes evangelium om. Marta var verkligen fylld av den helige Ande. Det är hon som med profetisk anda bekände Jesus som Messias, liksom apostlarnas furste Petrus, fylld av Guds nåd gjorde: ”Hon svarade: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.« (Joh 11:27).

Dagens läsningar hjälper oss att förstå ännu mera.  

I själva början har vi hört om Abraham. Gud själv kommer som vår gäst. Gud besöker oss! I de tre hemliga gästerna hos Abraham och Sara, är Gud den Treenige – fördold. Gud behöver varken dricka eller äta men uppskattar ändå Abrahams gästfrihet. Abraham hedrar gästerna med frukten av sitt arbete. Gud välsignar paret Abraham och Sara med det mirakulösa tecknet – av barnet som skulle födas trots Sarahs ålderdom.

Att städa, att laga mat och mycket annat värdsligt som vardagslivet medför är för många en börda, eller hur? Låt oss då lära oss från aposteln Paulus. Idag hörde vi hans ord ur brevet till kolosserna. ”Jag gläder mig över att få lida för er. Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan. Dess tjänare har jag blivit, enligt det uppdrag som Gud har gett mig för er skull: att låta Guds ord nå sin fullbordan.” Om vårt arbete upplevs tungt blir det lättare om vi upptäcker en djupare andlig dimension. Och tvärtom, om vi separerar bönen från verkligheten blir den inte någon källa till goda gärningar, och det spirar inte heller någon frukt ur det andliga.

Må den helige Benediktus av Nursia ta till orda vid slutet. Han är en av de goda förebilderna för det andliga, och för harmoni mellan det andliga och det jordiska. Hans berömda ”Ora et labora!” som tolkas ”Bed och arbeta!” hjälper oss med att förena himlen med jorden – Det himmelska med det jordiska! Ja, vi kan förenas med himlen redan här på jorden om vi, liksom den helige Benediktus och andra lyckliga helgon prioriterar och bygger våra liv och våra handlingar och verksamheter på Jesus Kristus.

Kristus länkar oss med himlen. Han håller samman himmel och jord. Så är vårt enda hopp inför liv och evighet, i himmel och på jord; vår tro och bekännelse, vårt hopp och vår kärlek: Jesus Kristus. 

Amen.

Pater Rafał Zarzycki OFMConv