Predikan 16 söndagen under året 2021

Predikan 16 söndagen under året 2021

Herren  -  Herden  -  Fridsfursten

Kära bröder och systrar!

Söndagens läsningar börjar med Guds löfte: ”Och jag skall ge dem nya herdar, som skall valla dem så att de inte längre behöver vara ängsliga eller rädda, och ingen av dem skall komma bort, säger Herren.” 

Jesus själv blev för oss denne ”nye herden”. Herren kallade sina lärjungar till de ”nya herdar” efter sitt hjärta som Gud lovade på Jeremias tid. Och ännu tidigare!

Jesu herdeuppdrag fortsätter genom Påven och biskoparna. Kyrkan liknar en stor vingård där alltid finns mycket att göra. Vi skulle uppskatta Kyrkan som växer med sin långa tradition, ordning och struktur. Genom Kyrkan får vi tron. När vi tror, lär och bekänner blir vi vallade av Kyrkan, så att säga. Det räcker ju inte med att ha en herde, man måste också följa och lyda herden, annars är det ju ingen idé att ha en herde, eller hur? Liknar vi får som litar på sin herde? Får som känner sina herdes röst och lyssnar på sin herde?

Evangelisten Markus låter oss förstå att Jesus och apostlarna hade väldigt mycket att göra: ”Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.”

Evangelium berättar om apostlarnas iver och om deras aktiva själavård. De var sända ut för att i Jesu namn predika omvändelse och om att Guds rike är nära. När de en gång kom tillbaka till Jesus och berättade om deras upplevelser sa Herren: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” 

Men det var inte alls lätt att hitta någon enslig plats: ”De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i land fick han se en stor skara människor.” 

Vi kan lära oss av Jesus: hans tålamod och generositet. Vi är ju vana vid begränsade arbetstider, arbetstimmar. Vi skyddar oss från att bli störda i det privata livet. 

Hur reagerade Jesus? Herren ”fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde…” Jesus avvisade inte någon. Han började undervisa: ”och han undervisade dem länge.” 

Jesus och apostlarna levde ett intensivt liv. Jesus såg lärjungarnas stora iver. De var utrustade av den Helige Ande och upplevde säkerligen inte bara möda utan också glädje när de såg under och stora tecken i sin tjänst för folket. Men Jesus visste att arbete bara är en del av livet: (Matt 16:26) “Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?”

Jesus såg att apostlarna var glada över sin mission och det de har gjort. Han såg också att de var trötta. Han ville att de vilar sig fysiskt och i bön. Herren själv avlägsnade sig och bad även på nätterna. Om man är endast aktiv blir man hotad. Vad hotar då? Kyrkans historia svarar för denna fråga.  

På fyrtio- och femtiotalet i Frankrike hände det sig att många fabriksarbetare förlorade sin Gudstro. De avkristnades. Det fans fanns många ivriga präster som ville rädda dessa vanliga människor från den andliga katastrofen. Mängder av präster tog då anställning i fabrikerna, de flyttade till och med för att bo med det folket.

Men vilket  resultat fick det? Istället för att  leda arbetarna tillbaka till Kyrkan råkade de prästerna själva i andlig katastrof! 

Prästerna delade livet med fabriksarbetarna. De arbetade på fabrikerna och i industrierna i stället för att be och studera teologi, och så försvagades de i sin prästerliga kallelse. De kanske glömde Jesu varning: “Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?”

Idag är det söndag. Herren leder oss att vila lite. Herrens dag som är en gåva för oss. Denna dag skall vi lägga av alla sysslor och arbete som inte är nödvändiga och som tynger oss. Vi skall hitta tid för Gud. Denna dag har vi tillfälle att begrunda vad som är vårt livs ändamål: lyckan – det eviga lyckliga livet med Gud och varandra. 

Vad är receptet för en helgande söndag? Gud ger det till oss alla:

För det första – att hitta en tid att tillbe Gud. Skapa och ge dig själv tid för bön, att umgås med Gud.

För det andra – att ge och dela mera tid för de som står närmast oss, för vår familj och våra vänner. 

För det tredje – att vila sig. Vila er lite. Det är inte en lag att vila sig på söndagen – det är Evangelium!

”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. 

Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.”

Amen

                                                                                        pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.