Predikan 14 söndagen under året 2022

Predikan 14 söndagen under året 2022

Jes 66:10-14c, Ps 66, Gal 6:14-18, Luk 10:1-12,17-20

Dagens budskap förmedlar en stor glädje! Mässläsningarna börjar med orden:

”Gläds med Jerusalem, jubla över henne, alla som älskar henne. Dela hennes glädje...” Glädjen förkunnas också i dagens evangelium. Det berättas om Herrens lärjungar som blev utsända till mission, till olika städer och byar. ”De sjuttiotvå kom glada tillbaka…” – har vi hört. En lyckad missionskampanj har genomförts! De delade sin glädje med Jesus: ”Herre, till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn.” Lärjungarna har just upplevt den stora makt som Herren hade gett dem: ”Ja, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela styrka, och ingenting skall skada er.”

Men glädjen över att uppleva mirakel, underverk och andra övernaturliga tecken är inte det allra viktigaste i det andliga livet. Den största glädjen är inte att lyckas med kyrkans verksamhet, utan att veta att vi tillhör Herren i liv och död. Ja, ett ytligt deltagande i Guds makt kan till och med vara farligt. Det kan förvandlas till högmod. Herren varnade för detta efter att ha sett denna andliga fara för apostlarna: ”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt.”

Ja, Herren förklarade att den äkta glädjen bygger på något annat: ”Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.” Vad menas med detta?

”Det är fråga om en ny skapelse” – den helige Paulus kommer oss till hjälp i den andra läsningen. Våra namn blev upptecknade i himlen just under dopet. Dopets sakrament gjorde oss till nya skapelser då vi fick det eviga livet i Gud. Och denna nåd kan vi förlora genom vår egen synd, och genom vår likgiltighet inför Guds stora gåva till oss; hans kärlek.

All synd tar bort själens frid. Smuts och mörker, skuld och skam fördunklar vår frid. Och där det inte finns frid, finns det inte heller gon själsglädje. Herren förmedlade detta till lärjungarna med en hälsning.

”När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridens man skall den frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er.”

Detta är inte enbart en hälsning, inte bara några tomma ord. Det är Guds välsignelse som fyller oss med nåd, med frid och glädje.

Det svenska språket skiljer mellan orden fred och frid. Fred är motsatsen till krig och innebär vapenstillestånd. Fred är tillståndet där våld inte används för att lösa motsättningar mellan stater. Man kan vara i fred, få vara ostörd​. Då vill man bli lämnad i fred.

Men fred är något annat än frid. Vi kan glädjas över fred och samtidigt sakna frid.

Vad är då frid för något?

Jo, frid är inte bara känslan av lugn, stillhet och frånvaro av konflikter. Frid är harmoni och ro, och när det gäller själslig harmoni, kommer den endast från Gud.

Vi kan inte fylla oss själva med Guds frid. ”Det är fråga om en ny skapelse” – hör vi från den helige Paulus ord.

Så, om vi saknar fred, särskilt nu när hela världen drabbas av konsekvenserna av kriget i Ukraina, skall vi framför allt annat be Gud om frid. Be om Guds frid. Världen kan inte ge oss den. Jesus ger oss den. Enbart Jesus - ingen annan och inget annat kan ge oss denna frid.

Låt oss öppna våra själar för Guds gåvor. Han skänker oss frid och fred. Detta är källan till den tidlösa glädjen.

Amen.

Pater Rafał Zarzycki OFMConv

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.