Predikan Påskdagen - Kristi Uppståndelse 2023
Apg 10: 34a, 37-43; Ps 118: 1-2, 16-17, 22-23; Kol 3: 1-4; Joh 20: 1-9
Håll dig vaken så att Kristus får fullborda sitt verk
”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” – det var påsknattens budskap. Påskdagen fullbordar det och Kyrkan mediterar över det oerhörda. Men i påskdagens högmässa använder hon en mera återhållsam tonart än i den händelserika och stundom dramatiska påskvakan. Man kunde säga: ’Håll dig vaken, så att Kristus får fullborda sitt verk’. Vid påskljuset hörde vi hur ”natten lyste som dagen,” taget är Psaltarpsalmen 139:12. Kristus uppstod i den första påsknattens mörker. I denna högmässas ingångsvers använder kyrkan samma psaltarpsalm, men några andra verser. Med lågmäld förundran låter hon Kristus säga till kyrkan: ”Jag har uppstått, jag är ännu hos dig”. Så svarar Kyrkan: ”Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd”.[1] Det vittnar om en tyst och omslutande närvaro. På naturens plan är den jämförbar med luften som vi både omges av och andas in för att kunna leva. Jesus säger: ”Jag är uppståndelsen och livet”. Påsken ger människan liv, men ett liv som övergår och fullbordar det fysiska liv som ju slutar med döden. Kristi uppståndelse ger oss odödligt, evigt liv. Men mer än så, den fullbordar människans liv. Människan får del i Guds liv, hon görs gudomlig. Därför kan aposteln Paulus säga att skapelsen suckar efter Guds barns frihet. Skapelsen, och särskilt människan, bär i sitt innersta en längtan efter livets mening och fullbordan. Johannes kallar denna ”mening” logos, i våra biblar översatt med begreppet ”ord”. Denna mening med livet, detta logos, tror vi har blivit människa i Marias son. Genom sin uppståndelse ger oss detta ”Ord”, Kristus, del av den yttersta meningen med människans liv.
Ordet har gått in i tiden. Vi ser det på påskljuset. Det ristades med Ordets namn, Alfa och Omega, begynnelsen och änden. Men mellan A och O ser vi det innevarande årtalet. Han som är början och slutet, har gått in också i detta år 2023. ”Jag är ännu hos dig”, som vi sjöng i ingångsversen. Människans liv får mening när hon låter sig upplysas av detta ljus.
Fem ”rökelsekorn” stacks in i korset. De symboliserar Jesu sår, genom vilka vi blir helade. Vi böjde knä för korset på Långfredagen. Man kan göra det också för påskljuset. Det lyser för att hela oss från våra sår och förjaga allt vårt mörker och all bedrövelse.
I den första läsningen hörde vi Petrus predika. En tid efter pingsten sammanfattar han Jesu liv, från dopet i Jordan fram till korsfästelse och uppståndelse. Denne Jesus, som vandrade omkring och gjorde gott, hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen. Guds barmhärtighet är starkare än orätt, våld och krig, även om det ofta inte ser ut så. Åt dem som kunde vittna om ljuset, eftersom de åt och drack med honom efter hans uppståndelse, gav han uppdraget att säga: ”Var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn”. Den gäller alla som korsfäste honom, det är alla vi syndare. Han bad för oss och betalade med sitt liv. Bönen besvarades av hans Fader genom att låta honom uppstå från de döda och förjaga vårt mörker. Påskbikten kan avläggas också efter påsk.
I responsoriepsalmen ur psaltaren 118 sjöng vi om stenen ”som byggningsmännen förkastade”. Jesus liknas vid en sten för ett bygge. När människorna avvisade honom som Gud hade sänt, förvandlades stenen till en hörnsten i ett nytt tempel, till början i en ny skapelse. Sådan är Guds vidunderliga förmåga att förlåta synd och förvandla mörker till ljus.
Före evangeliet sjöng vi Påsksekvensen. Hymnen uttrycker, omväxlande med låga och höga toner, hur död och liv gick i närkamp. Sekvensen förbereder påskevangeliet i evangelisten Johannes stillsamma variant, utan jordbävningar och vakter som faller till marken. Steg för steg beskrivs hur Johannes själv kommer till tro. Det står att Johannes sprang fortare än Petrus till graven. Fäderna förklarar denna säregna och smått komiska information med att Johannes hade större kärlek. Det är kärlekens iver som driver honom, de snabba fötter som den helige Benedictus talar om hos den broder som lever i lydnad. Om portvakten säger han: ”Han skall ge besked i all vänlighet och gudsfruktan, snabbt och med kärlekens iver”. Hur skulle Petrus kunna springa snabbt? Han som förnekat sin Herre hade ju dåligt samvete. Sådant gör stegen tunga. Medan Johannes stod vid korset tillsammans med Maria. Framkomna till graven är dock Petrus den modigare och vågar sig först in. Han ser bindlarna och huvudduken, den senare ordentligt hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också Johannes in. Det är han som skrivit detta evangelium. Som evangelist skriver han enkelt om sig själv: ”han såg och trodde”. Kanske gick han hem till Maria och berättade. Enligt Jesu ord från korset fick hon ju sitt hem hos honom.
Påskljuset står kvar i kyrkans mitt hela påsktiden. Ljuset säger det vi sjöng i ingångsversen: ”Jag är uppstånden, jag är ännu hos dig”. För att fullborda sitt verk, sin förvandling av våra liv.
Amen. Halleluja!
pater Ingmar Svanteson
[1] En bearbetning av Psalm 139: 18, 5-6.
