Predikan Julnatten 2018
Julens gåva, en stor glädje
”Jag bär bud till er om en stor glädje.” Det är ängelns budskap till herdarna den första julnatten.
Den har spridit sig genom historien och resulterat i hela den kristna kulturen, när den är som bäst. En icke-kristen röst, Jordan Peterson, säger att julen och scenen med den heliga familjen runt det nyfödda barnet, Guds människoblivande, är kärnan i denna kultur. Där rinner de krafter fram som resulterat i barmhärtighet och godhet, vetenskap och nyskapande, konst och musik av hisnande skönhet, och inte minst i glädje. Profeterna hade utlovat det. Vi har i klostren under julens vigilia sjungit om det, och psalm efter psalm utlovar glädje. ”Må himlen vara glad och jorden fröjda sig inför Herren, ty han kommer”. Paulus räknar upp Andens frukter: ”Kärlek… frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning” Men efter kärleken nämner han ”glädje”.
Sådana frukter växer inte fram i luften. Det räcker inte med julstämning och vacker musik. Men när vi kommer till källan för denna glädje, så kan predikanten få svårigheter, större än under adventstiden.
Advent förkunnande Herrens ankomst i makt och härlighet för att upprätta Guds rike, inte minst de första veckorna. Ju mer vi närmat oss julen, desto mera har det handlat om en annan ankomst, Kristi ankomst som människa. Och där börjar ”problemen”. Skulle ett barn kunna ge alla människor glädje? Värnlöst och fattigt, under hotfulla och utsatta förhållanden. Det kan väcka varma och ömsinta känslor. Det kan inspirera till goda och nödvändiga insatser för de svagaste och mest drabbade. Men det förklarar inte den kultur som vuxit fram. Glädjen måste ha tillgång till djupare källsprång.
Vad menar ängeln med ”stor” glädje? ”Problemet” är att Gud vill ge människan mera än hon i förstone skulle önska oss. Människan drar sig därför lätt tillbaka och nöjer sig med det näst bästa. Och klagar sedan över att dessa önskningar inte uppfylls.
För att ge människan den ”stora glädjen” börjar Gud med sig själv. Eftersom människans elände började med hennes högmod, ”botar” Gud det genom att gå den motsatta vägen, genom att ödmjuka sig.
Han, som sitter så högt, stiger ner så djupt, sjunger profeten. ”Han ödmjukade sig” skriver aposteln. Den som håller hela skapelsen vid makt blir ett gossebarn som lindas och läggs i krubban. Den som gav folket manna i öknen blir nu mättad med mjölk från sin moders bröst.
Därför ligger det en viss logik i att herdar först får budskapet. De stod längst ner på den sociala rangskalan, men blir de första som berikas. Något nytt föds i deras hjärtan, en ”stor glädje”, som övergår allt vad de kunnat vänta sig.
Herdarnas stora glädje är svaret på varför Gud blir människa: För att göra människan till Guds barn. Julen är den nya födelsen. Det börjar i dopet och fullbordas när Kristus föds i människans hjärta, för att ge henne den stora glädjen. Redan tidiga kyrkofäder säger: ”Vad skulle det hjälpa dig att Kristus kom i köttet om han inte föddes i dig?”
Den unge munken Placidus faller på knä inför krubban och får hjälp av en andlig författare: ”Den som sänker sig djupast ner i Kristi svaghet blir stark. All uppblåsthet pyser ut, självgodheten försvinner”. Helt förkrossad säger Placidus: ”Jag förmår ingenting”. Han får som svar: ”Min nåd är allt du behöver, Placidus”. I samma mått som hans mänskliga kraft försvinner, uppfyllds han av gudomlig kraft. Det sker när vi som Placidus faller på knä inför krubban och låter Kristi ankomst fullbordas i oss. Kristus kom i köttet och han skall komma åter i härlighet och kraft. Där emellan kommer han i den människa som knäböjer inför krubban.
Profeten säger: ”Du ger mig glädje i hjärtat, större än de som får säd och vin i överflöd”. Den glädjen växer fram ur den rena lydnaden och överlåtelsen. Glädjen är så stor att den inte får plats tillsammans med högmodet. Människan måste bli alltigenom ödmjuk och tom för att ge plats för den. Profeten har sagt det: ”De ödmjuka skall känna allt större glädje”.
Låt oss falla ner inför krubban och fyllas av glädje.
Amen.
pater Ingmar Svanteson
