Predikan Juldagen 2022
Jes 52: 7-10; Ps 98: 1-6; Heb 1: 1-6; Joh 1: 1-18
Förtätat ord
Julen är fylld av skenbara motsatser. Det vi ser och smakar är glitter och glögg. Men det vi firar är ett fattigt föräldrapar på väg att skattskrivas. De fick inte ens plats i härbärget när Maria skulle föda. Det skedde obemärkt, men barnet väcker fortfarande hopp och glädje, samtidigt som det alltmer väcker strid och blir motsagt. Det nyfödda barnet i Betlehem gör Gud synlig, samtidigt som Guds människoblivande är svårare att fatta än något annat i den kristna tron.
”Julevangeliet” enligt Lukas som vi hörde i natt, kan vi se och föreställa oss. Änglar och herdar samsas med oxen och åsnan vid våra julkrubbor. Men när vi i denna högmässas evangelium hör evangelisten Johannes förkunna samma budskap blir det svårare för våra sinnen. ”Ordet blev människa.” – ”Ordet”, logos, har en flerfaldig innebörd. Johannes börjar sitt evangelium med att hänvisa till det ord som var i begynnelsen hos Gud, det Ord som en gång skapade allt. ”Utan det blev ingenting till som finns till.” Ordet är Guds Ord, hans tanke, plan och mening med allting. ”Ordet var Gud”, säger Johannes. Kyrkans tro säger oss att detta Ord är den andra personen i den heliga Treenigheten. Detta Guds Ord blev människa, det barn vi tillber i krubban.
I traditionen har det kallats ett ”förtätat” ord, verbum abbreviatum, bokstavligt det förkortade ordet. Alla ord har koncentrerats och samlats i ett enda ord. Som när solens ljus samlas i en enda brännpunkt. Predikantens tanke går till modern datorteknik, det försumbart lilla jag nu vet om den. Oerhörda mängder information, som tidigare krävde enorma bibliotek, kan numera samlas i en minimal behållare, ett så kallat datachips, om jag förstår det rätt. Allt koncentreras, ”förtätas”, i ett enda minimalt utrymme och är dessutom inte ”död information”, utan ”verksamt”. Kyrkofäderna säger att alla Guds ord, alla hans tankar och hela hans gudomliga förnuft, har samlats i ett enda ord. Jämförelsen med ett datachips är naturligtvis bara en liknelse. Eftersom Gud är en person, har hans närvaro samlats, inte i ett ”rum”, utan i en person, i människan Jesus Kristus. Paulus formulerar det så: ”I Kristus har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning”.
Katekesen säger: ”Kristus, Guds son som blivit människa, är Faderns enda, fullkomliga och slutgiltiga Ord. I honom säger han allt, och det kommer inte att sägas något annat ord än detta.” Därför är också hans mor Maria unik, jungfrun som födde. ”Aldrig har något sådant hänt, aldrig skall det ske igen.” Vi sjunger det i en antifon i tidegärden varje dag denna julvecka. Så citerar katekesen en känd formulering av Johannes av Korset: ”Sedan Gud har gett oss sin Son, som är hans Ord, så har Gud inte något mer att ge oss.” Det kan låta som om förrådet är slut, men det är tvärtom. ”Han har sagt oss allt på en enda gång, i ett enda slag, i detta enda ord”. Fäderna hänvisar till Psaltaren 62:12: ”En gång har Gud talat”. (Bibel 2000: ”Ett har Gud talat”.) Därför kan Johannes av Korset fortsätta: ”ty det som han delvis sade till profeterna, det sade han helt och hållet i sin Son, i det att han gav oss allt det som är hans Son”. Vi hörde samma tema i dagens andra läsning ur Hebreerbrevets inledning: ”Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tids slut har han talat till oss genom sin son”. ”Därför”, fortsätter Johannes av Korset, ”skulle den som fortfarande skulle … önska en vision eller en uppenbarelse inte bara begå en dårskap utan också kränka Gud, eftersom han inte fäster blicken på Kristus, utan söker något annat eller något nytt”.
Det är därför Kristus kan säga att allt i den heliga Skrift handlar om honom. Han säger det till lärjungarna på väg till Emmaus, eller när han säger till fariséerna: ”Skrifterna vittnar om mig”. Det är därför han finns, om än fördold, redan i Gamla Förbundets skrifter, i deras personer och händelser, till exempel i de O-antifoner, som vi sjungit dagarna före jul. Det gör honom till Skriftens stjärna och kärna. Det är honom vi söker, var vi än läser i bibeln. Och när vi funnit honom växer hungern och vi söker honom ständigt vidare, ty hans förråd är outtömliga och gör oss till allt ivrigare sökare av honom som vi funnit.
Det är detta Ord som ger mening åt allt, åt alla andra ord och händelser i våra liv och i hela historien. För honom skall en gång alla knän böja sig. Det är endast i honom som allting finner sin slutliga mening. Utan honom går tillvaron i bitar och fragmentiseras. Människan går sönder, fastnar i ångest, kastas ut i kaos eller dras in i meningslösa projekt. På grund av arvsyndens smitta blir människorna lätt ovänner och startar krig med varandra. Men han har genom sin död och uppståndelse dödat ovänskapen och brutit ner alla skiljemurar. Han är den som försonat, förenat och nyskapat allt under ett enda huvud. (Efes 1:10) Han är Alfa och Omega, alltings begynnelse och alltings mål.
Därför kan psalmisten säga: ”När jag har dig saknar jag ingenting”. Det är ingen from överdrift. Det är en upptäckt av hur det förhåller sig. Herdarna som faller på knä inför krubban är inte bara fromma judar som funnit sin Messias. De symboliserar alla människor som funnit nyckeln till sitt eget och hela tillvarons mysterium. Bredvid de förmodligen analfabetiska herdarna skall snart också de vise männen falla på knä – inför samma barn.
Vad är orsaken till och drivkraften i denna vår tillvaros innersta och avgörande rörelse? Johannes säger det i ett av sina brev: ”Gud är kärlek”. I sitt evangelium låter han Jesus säga: ”När jag har blivit upphöjd på korset skall jag dra alla till mig”. Paulus uttrycker det så: ”Han som var rik, blev fattig för vår skull”, och så fortsätter han, ”för att göra oss rika”. Ordet förtätades, förminskades, för att göra oss människor delaktiga av sin gudomliga kärlek och härlighet. Kyrkofäderna säger det åter och åter: Gud blev människa för att gudomliggöra oss människor.
Ordet förtätades för att vidga våra egocentriskt trånga hjärtan, vidga dem för att fyllas av den gudomliga kärleken, för att ge oss glädjen och vår sanna värdighet tillbaka, för att föda oss på nytt till gudomligt och evigt liv och göra oss lika honom som blev människa för vår skull. Julens saliga utbyte!
Kom låt oss tillbedja honom som blev fattig för att göra oss rika!
Amen.
pater Ingmar Svanteson
