Predikan. 27 söndagen under året 2011
Jes 5:1-7; Fil 4:6-9; Matt 21:33-43
Änglarna – tillvarons tankar
Under den gångna veckan har vi firat ärkeänglarna Mikael, Gabriel och Rafael. I svenska almanackan står det denna dag Den helige Mikaels dag. Men den 2 oktober är egentligen skyddsänglarnas dag. Även om dagens bibliska läsningar inte direkt handlar om änglar, så finns det ett ord som har likheter med änglarna – ordet tankar. Paulus talar om att våra ”tankar” skall ”få skydd i Jesus Kristus”. En människas tankar kan vi ju inte se. Människan har både en synlig sida och en osynlig. Hon är sammansatt av både kropp och ande. Människan är ett mikrokosmos av hela skapelsen. Skapelsen är inte bara det vi ser, inte bara det fysiska och materiella. Gud skapade ”allt vad synligt och osynligt är”, som vi bekänner i trosbekännelsen. Den osynliga världen är änglarna. De kan jämföras med människans tankar.
När Mechthild av Magdeburg (1200-talet) i en vision ser hur allt blev till i begynnelsen, ser hon att människan skapades ”på inrådan” av Sonen, som ju själv skulle bli människa. Änglarna skapades ”på inrådan” av den helige Ande. Änglarna är andliga varelser, lika osynliga som människans tankar. De är personliga och odödliga väsen, utrustade med förnuft och fri vilja. Ordet ängel betyder sändebud och beror på att de ofta sänds iväg på uppdrag. Om man frågar vad änglarna är, så är de andar. Om man frågar vad de gör, så är de budbärare. ”De utför Guds befallning, så snart de hör ljudet av hans befallning.”
Precis som människan också kan ha onda tankar, så finns det inte bara goda änglar. Några har avfallit från Gud, anförda av djävulen. Bibeln kallar dem demoner, onda makter, som frestar och förför. Människans onda tankar har låtit sig förföras av de onda änglarna. Men framför allt kan människan påverkas i god riktning av änglarna, genom deras skydd och föredöme, inspiration och hjälp.
Varje människa har en skyddsängel, utvald av Gud bland de tio gånger tio tusen änglar som står till hans tjänst. Under hela sitt liv, från födelsen till döden, är människan omgiven av sin skyddsänglels omsorger och förböner. Det betyder inte att hon befrias från eget ansvar. ”Kör inte fortare än din skyddsängel flyger”, är ett gott råd. Men det gör skillnad om man tror på änglar eller tror sig vara utlämnad åt turen eller ödet. I en bön till sin skyddsängeln kan man be: ”Du, Guds ängel, som alltid står inför den heliga Treenigheten, upphör aldrig med din bön för mig, din medtjänare.” I Tobits bok läser vi hur Tobias leddes på ett uppdrag han fick. Ängeln Rafael uppträdde i gestalt av en människa, men det var en tillfällig förklädnad. I bibeln uppträder änglarna ofta i synlig gestalt, men de är helt andliga väsen. Som våra tankar. Goda tankar leder rätt, onda tankar leder fel.
Den heliga mässan är ett koncentrat av hela tillvaron och hela livet. Änglarna är med hela tiden. Redan i syndabekännelsen ber vi ”Guds änglar och helgon” att be för oss om syndernas förlåtelse. Att vara kristen är ingen privatsak. Vi är det tillsammans. Vi behöver varandra. Inte minst helgonen och änglarna. De stöder oss och bär fram våra böner inför Guds tron i himlen. De gläder sig över varje syndare som vänder om. Men de sörjer också över varje synd som begås. Änglarna är mycket klarsynta. Man kan inte gömma sig för dem. De ger överallt akt på både onda och goda. Också våra tankar läser de. Inte för att kontrollera oss, utan för att hjälpa oss att ständigt leva i Guds närvaro.
När församlingen har bekänt sin synd sjunger änglarna sin lovsång, ”Ära vare Gud i höjden” – som den första julnatten. Det var änglar som förkunnade att Frälsaren hade fötts till jorden. Då var de verkligen sändebud. Precis som de förkunnade Kristi uppståndelse för kvinnorna vid den tomma graven. Vid alla viktiga händelser i Jesu liv är änglarna med, födelsen, frestelsen i öknen och prövningen i Getsemane. De skall också vara med då Kristus återkommer och de skall vid domen skilja de goda från de onda.
I trosbekännelsen påminns vi om att Gud skapat ”allt vad synligt och osynligt är”. Vi instämmer i kyrkans tro på de oräkneliga skarorna av änglar till Guds och Kristi tjänst. Änglarna har inte egna privata företag. Till den förvirrade nyandligheten hör att det idag finns människor som tror mera på änglar än på Gud. Redan aposteln Paulus varnar för sådan ”ängladyrkan”. De goda änglarna är Guds och Kristi tjänare. De har sin glädje i att tjäna, de ”uträttar Guds befallning, så snart de hör ljudet av hans befallning”. Det var denna ödmjuka lydnad som djävulen inte ville finna sig i. Han sade: ”Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste”. Därför pågår det en kosmisk kamp mellan honom och ärkeängeln Mikael, mellan demoner och änglar.
I den kampen är människan indragen. Kampen mellan att försöka bygga Babels torn, där drivkraften är det mänskliga högmodet, och att bygga Guds rike, där drivkraften är det ödmjuka tjänandet. Människan märker det i hjärtats kamp mellan onda och goda tankar. Demonerna frestar henne. Änglarna stöder henne så att tankarna finner skydd i Kristus Jesus.
Eukaristin närmar sig sin höjdpunkt när vi kommer till prefationen, den eukaristiska bönens inledning. Prefationen avslutas som regel med en påminnelse om änglarnas tillbedjan inför den himmelska tronen. Den tillbedjan som våra mänskliga röster instämmer i med det trefaldiga Helig. Också varje tidebön är ett deltagande i denna tillbedjan. Benedictus säger: ”Låt oss tänka på hur man bör vara när man står i Guds och hans änglars åsyn, och sjunga psalmerna så att vår själ är samstämd med vår röst”. När offret bärs fram ber vi i en av de eukaristiska bönerna: ”Sänd din ängel att bära fram detta offer på ditt altare i himmelen inför din Gudoms härlighet”.
Kommunionen, Kristi kropp och blod, har många namn. Ett av dem är ”änglarnas bröd”, ”panis angelicus”. Det bröd som änglarna får del av, eftersom de ständigt mättas av hans ansiktes åsyn.
När den kristne bärs till graven så sjunger kyrkan: ”In i Guds paradis må änglarna föra dig…” . Bönen till skyddsängeln fortsätter: ”Du som blivit satt att vaka över mitt liv, hjälp mig fram till Guds rike, där jag med dig får sjunga inför den Allrahögste.”
Här på jorden behöver vi ständigt änglarnas hjälp. För att påminnas om att vi alltid skall leva i Guds närvaro. Det är ju när vi glömmer detta som vi hamnar i mörkret. Änglarna är våra hjälpare i den kampen. De manar oss genom samvetet att vända oss från det onda till det goda. De gläder sig när vi vänder om. De är våra föredömen i lydnad. De är vårt skydd i all fara. ”De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten”. Så värdefull är varje människa att Gud befaller sina änglar att skynda till hennes hjälp. Den helige Bernhard säger: ”Även om det är Gud som ger befallningen, bör vi inte vara otacksamma mot dem som lydde”. Ibland säger vi ju till den människa som varit till hjälp: ”Du är en ängel”.
Låt oss förnya vår tro på änglarna. De vill väcka vördnad över deras närvaro, framkalla hängivenhet genom sin välvilja, och förtröstan på grund av sin vakttjänst.
Låt oss nu bekänna vår tro på dem, instämma i deras lovsång, med bävan ta emot ”änglarnas bröd”, så att de också ger våra tankar skydd i Kristus Jesus, vår Herre.
Amen.
pater Ingmar Svanteson
