Predikan 24 söndagen under året 2019
2 Mos 32:7-11,13-14; Ps 51:3-4,12-13,17,19; 1 Tim 1:12-17; Luk 15
Ett ord att lita på – Lukas femtonde kapitel
Få texter skimrar så av Guds barmhärtighet som Lukas femtonde kapitel. Inga av Jesu liknelser är väl så kända som dessa tre om det förlorade fåret, det borttappade silvermyntet och den förlorade sonen. Kapitlet har kallats evangeliets hjärta. Med aposteln i andra läsningen kan vi säga: ”Detta är ett ord att lita på och värt att ta till sig, Kristus Jesus har kommit till världen för att rädda syndare”.
Samtidigt är det just detta kapitel som avslöjar människans tragik. En judisk tänkare, Martin Buber, säger: ”Människans stora skuld är inte att hon syndar, det gör hon - frestelsen är stark och människan svag - hennes stora skuld är att hon alltid kan vända om - men inte gör det”. Det är människans storhet - och hennes tragik.
Indirekt och mitt i skimret av det barmhärtiga ljuset förkunnas därför det som hela bibeln, alla profeter och Jesus själv förkunnar: ”Vänd om och tro evangeliet!” Utan omvändelse till den sanne Guden blir det så som vi hörde i första läsningen. Människan gör sig en egen gud och dansar sig till döds kring denna makabra guldkalv. Eller som den yngre sonen som slösade bort hela sitt liv på ett liv i utsvävningar. Det kan var och en förstå.
Betydligt svårare att förstå är att det är Gud som hela tiden handlar när en människa omvänder sig. Men det är vad liknelserna berättar om. För att förstå det behöver människan den helige Ande! Bed om den! Herden letar efter det förlorade fåret. Kvinnan sopar och letar efter det borttappade myntet. Också i liknelsen om den förlorade sonen är fadern aktiv. ”Redan på långt håll fick fadern syn på honom.” Han måste ha stått där länge, som en slags magnet.
I den tidiga kyrkan såg man liknelsen om det förlorade fåret som en bild för hela mänsklighetens historia. Fåret är Adam, människan, som gått vilse och fastnat. Herden som söker är Kristus, som lämnar den himmelska världen, de nittionio fåren, och ger sig ut för att söka efter den vilsegångna människan. Kvinnan som letar efter det borttappade myntet är kyrkan, vår moder, som tänder ljus i världens alla hörn i sitt sökande efter det dyrbaraste av allt, sitt vilsegångna barn.
Omvändelse är nödvändigt. Men också omvändelse kan missuppfattas som bara ett krav. Något människan själv måste göra för nå ett visst ideal. Och därmed bli blind för att det egentligen är Gud som söker henne. Gud nöjde sig inte med att förkunna sin lag och heliga vilja. Han nöjde sig inte med att sända ut ett budskap om omvändelse. Han kom själv. Kristus har kommit i världen för att rädda syndare, sade aposteln Paulus. Gud sände sin Son och sin helige Ande. Han söker och letar. ”Jag har kommit för att söka efter det som var förlorat.”
Gud frågar så intensivt efter människans vänskap, att han inte ens kan vänta tills vi ber om den. Han kommer själv och knackar på vår dörr. Han respekterar vår frihet, men ödmjukar sig så att han söker och ber om vår vänskap. Han söker människan i samvetets röst. På väg hem övar sonen på sin bekännelse: ”Jag har syndat mot himlen och inför dig”. Flera utläggare ser ordet ”himmel” som en bild för samvetet. Herren gör allt för att vi ska be om hans nåd. Han törstar efter att få släcka vår törst. Hans nåd är alltid först. Allt mänskligt sökande har sin källa i att Gud söker henne.
”Människa, var är du?” Hela människans liv blir ett svar på en röst, ett ord som kallar och inbjuder. Teologin kallar det den förekommande nåden. I ett tålamod som tycks utan gräns. Hans nåd kan avvisas. Det är den största synden. Ändå ger han inte upp. Inte ens med den som gång på gång faller i samma synd och därför börjar misströsta om sig själv. Aposteln Paulus säger att Kristus skulle på honom visa allt sitt tålamod. Guds tålmodiga kärlek hoppas allt och uthärdar allt.
Varje morgon ger han oss nya möjligheter. Varje soluppgång är ett tecken på Guds nåd. Varje andetag ger människan möjligheten att genom bönen andas in Guds Ande och få nytt liv. Också i motgångar och sjukdom letar han och söker. Också när människan tappat bort sig själv och som kvinnans silvermynt hamnat i dammet långt under ett skåp. När hon glidit in i ett mörker där hon inte tycks kunna be en enda bön till.
”Lägger jag mig i dödsriket, är du också där”, säger psalmisten. Jesu liknelser beskriver hans gärningar och sökande ända ner i dödsriket. ”Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.” Kyrkan tänder detta ljus i påsknattens mörker. Vi påminns om det varje söndag, men det brinner hela tiden.
Nåden är inte bara förekommande, den stöder människan i själva omvändelsen. Herden bar fåret på sina axlar tillbaka till hjorden. Det kan tyckas omöjligt att gå de få stegen till biktstolen, men också de stegen får stöd av nåden. Ingenstans är Gud människan så nära som i ångern eller i nöden. Andra offer kan vara lättare att bära fram, gärningar av olika slag. Men inget offer gör Gud så ”glad” som offret av en botfärdig och förkrossad ande.
Och ännu mera väntar, den överflödande och gudomliggörande nåden. Den förlorade sonen ikläds, till sin stora förvåning, den finaste dräkten, får en ring på fingret och skor på fötterna. Slavarna hade inga skor. Han bjuds in till den dukade festmåltiden. En bild för det himmelska överflödet, den som eukaristin eller hjärtats glädje ger en försmak av. Sonen får höra av fadern att ”allt mitt är ditt”, i en glädje som bara växer.
Människan kan gå bort och låsa in sig, men när hon vänder om upptäcker hon att det är Gud som söker henne. Liknelserna, särskilt den om de båda sönerna, måste ha gudomligt ursprung. Endast den gudomliga barmhärtigheten kan fullborda vad som sker. Men vad Gud gör slår inte ut människans frihet. Hon kan vägra. Därför finns i denna liknelse om Guds överflödande barmhärtighet också ett djupt allvar.
I en lång rad av ”verktyg” ger Benedictus sina bröder till sist denna uppmaning, kanske till den som åter igen fallit i gammal synd:
”Aldrig misströsta om Guds barmhärtighet”.
Amen
pater Ingamr Svanteson
