Predikan 12 söndagen under året 2020
Jer 20: 10-13; Ps 69: 8-10, 14, 17, 33-35; Rom 5: 12-15; Matt 10: 26-33
Gudsfruktan driver ut människofruktan
Tre gånger i detta korta evangelium upprepar Jesus samma maning: Var inte rädda! Det är ett tröstande budskap i en hotfull värld. Men det är inget alibi för naivitet. Hoten är verkliga och människan måste välja vem hon litar på. En svensk röst har sagt: ”Den rätt kan läsa sitt Fader vår, han rädes varken fan eller trollen”. Medan den som försöker anpassa sig och vara vän med allt och alla blir till slut blir ensam och utan skydd. Gudsfruktan behövs. Det är den som driver ut människofruktan. Det är därför Jesus säger: Var inte rädda!
Det behövs mod att stå för sanningen när de flesta står för annat eller förnekar den. Den som anpassar sig till lögnen hamnar på ett sluttande plan. Hon tvingas fortsätta i fråga efter fråga, tills både samvete och självrespekt skrumpnar bort. Människofruktan driver ut gudsfruktan. Den som däremot repar mod och står fast i sanningsfrågor får kanske betala ett pris, men i grunden och i längden är hon skyddad. Om inte annat kan hon sova gott om natten. Sanningen kommer ändå fram förr eller senare. ”Inget är dolt som inte skall bli känt”, säger Jesus. De tydligaste exemplen är martyrerna, som fick betala med sina liv, men som nu är hos Gud och som prisas och äras i hans kyrka. Medan lögnaren går det eviga fördärvet till mötes. Helvetet är fullt av lögnare.
Vi behöver inte skämmas för rädsla. I sig är rädslan ingen synd utan en känsla som vi fått i vår mänskliga utrustning. Den kan behövas för den som hotas av en tjur, en huggorm eller något annat hotfullt. Men rädslan är inget försvar för feghet. Den får inte styra vårt moraliska handlande. Människan blir medskyldig till det onda om hon inte säger ifrån när den svage drabbas. ”Det finns vissa saker som man måste göra för att inte bli en lort”, säger en av Astrid Lindgrens hjältar. Den som märker av sitt bristande mod får be om mod. Det gör skillnad. ”Var frimodig och oförfärad i ditt hjärta!” Eller tugga i sig Jesu ord: ”Var inte rädda!”
Det är lätt att anpassa sig till det politiskt korrekta, att frisera sanningen eller tiga med den. Det börjar ofta i småsaker. Därför är det hälsosamt att rannsaka sig varje kväll och att regelbundet gå till bikt. Att vänja sig vid att tala sanning och erkänna lögner och halvsanningar. Människan vänjer sig vid att leva i sanningen. Omgivningen brukar veta vem som är att lita på.
Vi skall inte lita på vem som helst. Alltför många i vår kultur har inte fått lära sig det. Det ansågs som fördomar. Barnet vågar från hög höjd kasta sig i pappas armar. Barnet vet att pappa är att lita på. Det gäller i oändligt högre grad vår himmelske Fader. Därför håller vi fast vid en sund gudsfruktan. Vi vet att bakom Faderns storhet och makt döljer sig hans kärleksfulla omsorg. Han håller allt i sin hand. Inte ens en sparv är glömd av honom, även om den faller till marken. ”Men på er”, säger Jesus, ”är till och med hårstråna räknade”.
Ur denna gudsfruktan växer en trygghet som driver ut annan fruktan. Vissheten om att ingenting kan hota eller skada den som tror på och älskar Gud. Inga jordiska motgångar, inga angrepp eller hot, varken sjukdom eller orättvisor, varken pandemier eller katastrofer, varken yttre eller inre fiender kan skada den som älskar Gud. Tvärtom säger aposteln: ”för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa”. Sådan är Guds goda allmakt. Vi ser den i Kristi väg genom lidande och död till uppståndelse och härlighet. Hans lidande och seger får vi del av genom tron på honom och genom att följa honom.
Vägen till mod är inte spikrak. Ofta går den genom många svek och en allt plågsammare insikt om den egna svagheten. Men svagheten får inte sista ordet. När Benedictus uppmanar brodern att bevara tålamodet, den ädlaste formen av mod, också i motgångar och orättvisor, då blir han nästan triumferande. Påsken lyser fram. ”I allt detta segrar vi för hans skull som har älskat oss.”
Det är denne vår Herre som säger: Var inte rädda!
Amen.
pater Ingmar Svanteson
