Kristi Kropps och Blods Högtid 2019

1 Mos 14:18-20; Ps 110:1-4; 1 Kor 11:23-26; Luk 9:11b-17

Smaka och se att Herren är god

Vi har firat de stora högtiderna jul, påsk och pingst. Efter Himmelsfärden såg det ut som om Jesus hade läm­nat dem, men Pingsten förkunnar att hans när­varo och hand­lingar fortsätter. Det sker genom Anden, som genom Kyrkans ord och sak­rament förlänger Kristi verk. Tydli­gast i den heliga eukaris­tin, källan och höjdpunkten i Kyrkans liv.

    Den sker på Jesu befallning. Vi hörde den redan i evangeliet. Jesus sade till apost­lar­na:

”Ge dem något att äta”. Det blir tolv korgar över, en signal om att detta brödun­der pekar vi­dare, mot något som den apostoliska kyrkan skall gö­ra.

    Nästa steg hör vi i andra läsningen. Paulus berättar om den sista mål­tiden. Det finns lik­heter med brödundret. Jesus tar ett bröd, läser tackbönen och bry­ter brödet. Men hans ord säger något nytt och ovän­tat: ”Detta är min kropp som off­ras för er”. Så kommer en befall­ning till apostlarna, som liknar den de fick vid bröd­un­d­­ret. Nu lyder den: ”Gör detta till min åminnelse”.

    Det som hände vid brödundret var en förövning till detta större. Det bröd som Je­sus delar ut är hans kropp och bägaren hans blod. Brödundret som mättar de hung­riga pekade mot den sista måltiden, och den sista måltiden pekar mot kyrkans euka­risti.

    Men i eukaristin har något tillkommit. Den sista måltiden ägde rum kvällen före hans offer på korset. Men med sina ord föregriper han det som skall hända på korset dagen efter.

”De­t­ta är min kropp som offras för er.” Det hör vi i varje eukaristi, där hans eviga offer fram­bärs.

     Vi vet att Jesus efter sin uppståndelse vid några tillfällen visade sig för sina lärjung­ar. En gång, när de är ute och fiskar, står han på stranden. Johannes känner igen ho­nom och sä­ger till Petrus ”Det är Herren!” Det är den korsfäste och uppståndne Herren. Det är vad lärjungen kan säga inför varje eukaristi. Vi kom­mer ihåg aposteln Thomas, som inte var med när Jesus visade sig. Han fick en ny chans och får se också såret i hans sida. Han säger: ”Min Herre och min Gud”. Thomas ser och förstår vad som skett genom Jesu död och uppståndelse.

     Det är vad vi gör i varje eukaristi, där hela vår frälsnings mysterium är sammanfat­tat. Brödet och vinet förvandlas till Kristi sanna kropp och blod. ”Vad kunde vara dyr­barare än denna måltid, där Kristus själv, sann Gud, ges till oss som föda! Ingen kan tillräckligt be­skriva detta sakraments sötma”, säger Thomas av Aquino. De troen­de som lever av detta sakrament har också ve­lat dröja och liksom förlänga det eukaristiska mysteriet, dröja i bön och tillbed­jan, för att se. Redan profeten hade sagt det: ”Smaka och se att Herren är god”. Så har tillbedjan inför det utställda sakramentet vuxit fram.

     Kyrkan anbefaller sådan tillbedjan inför tabernaklet, men också vid andra tillfällen. Idag på Kris­­ti Kropps och Blods högtid, kommer högmässan att avslutas med en stunds tillbed­jan. Efter kommunionen placeras en hostia, som konsekrerats i denna mässa, i en så kallad monstrans som ställs på altaret. Alla kan se den, som vi ser hos­tian när den lyfts upp under den heliga mässan. Jesus är innesluten i monstran­sen, som han en gång var innesluten i Marias sköte. Vi tillber för att våra sinnen skall öppnas för det vi nyss har firat. ”Smaka och se”, sade profeten. ”Det är Herren”, sade den lärjunge som legat vid Herrens bröst. Thomas sa­de: ”Min Herre och min Gud”. Som avslutning välsignas församlingen med monstran­sen och dess hostia.

     Välsignelsen har sin källa i det offer som Kristus burit fram på korset, och som vi firat och smakat i den heliga eukaristin. Det pekar fram mot och stärker oss i hoppet om att en gång få se hela skapelsen sammanfattad i honom, hoppet om få se Gud ansikte mot ansi­k­te. ”Smaka och se att Herren är god”. Amen.

                                                                                     pater Ingmar Svanteson