Kortpredikan, S. Polykarpos, biskop och martyr, 23 februari 2019

Heb 11:1-7 Ps 145:2-5,10-11 Mark 9:2-13

Läsningarna spänner en båge från några gammaltestamentliga trosvittnen till lärjungarna på förklaringsberget - och därtill martyren Polykarpos.

Hebreerbrevet räknar upp några trosvittnen ur Första Moseboken, Abel, Henok och Noa. Abel och Noa har vi mött tidigare.

Om Henok står det att ”han hade funnit nåd hos Gud”. Så berättas det att ”han inte fanns mer, ty Gud tog honom härifrån”.

Evangeliet berättar hur tre av lärjungarna fick höra Jesus samtala med Mose och Elia på förklaringsberget. I den gemenskapen ville Petrus förbli.

Polykarpos var biskop i Smyrna och lärjunge till den Johannes som var med på förklaringsberget. Polykarpos blev martyr och brändes på bål.

Vittnen berättar om vad som hände. Den eld som brände hans kropp "tog formen av ett valv och omslöt martyrens kropp lik ett segel som fylls av vinden. Och i mitten var det inte som brinn­an­de kött, utan snarare bröd som blir gräddat eller guld och silver som blir glödgat i ugnen. Och vi kän­de en vällukt som av doftan­de rökelse eller av kost­bara kryddor".

De troende samlade ihop hans ben och bevarade dem som dyrbarheter. De blev de första helgonreliker­na.  

Vi förenas med denna sky av vittnen när vi firar den heliga eukaristin.

                                                                                               pater Ingmar Svanteson