Kortpredikan Jesu hjärtas dag 2019

Hes 34:11-16; Ps 23 Rom 5:5b-11; Luk 15:3-7

Alla bibelns profetior, bilder och utläggningar om Guds kärlek kon­cen­treras i en dramatisk händelse. Soldaten sticker sitt spjut i Jesu hjärta och därur rinner det fram blod och vatten.

Gud lönar det hög­sta onda med det högsta goda. Jesu mänsk­liga hjärta är oupplös­ligt för­enat med Guds hjärta. Där­för ser Kyrkan Guds kärlek i Jesu hjärta.

I olika skeden av historien har de troende mediterat över denna bild. Litu­r­giskt formade be­nediktin­nun­nor på 1200-talet; jesuiter på 1600-talet, vars bilder också älskades av evange­liska krist­na, även i vår tid.

I prefationen sjunger kyrkan: ”Så ville han dra alla till sig och låta oss ösa med glädje ur frälsningens källor”.  

Augustinus säger: Det finns inget effektivare sätt att väcka en an­nans kärlek än att själv älska först. Kärleken väcker och fullbor­das av genkärleken.

Jesus gör sitt hjärta till ett mönster för efterföljelsen: "Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjär­ta".

Benedictus talar om det ”vidgade” hjärtat. Jesu hjärtas kärlek är utgjuten i den troendes hjärta genom den helige Ande. Detta hjär­­ta har inte bara fått viljan förvandlad. Också känslan och sma­ken är påver­kad.

Det vidgade hjärtat löper Guds buds väg i kärlekens outsäg­liga sötma.­

Kärleken rinner fram ur Jesu genomborrade hjärta.

Vi dricker ur den kalk som flödar över.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson