Kortpredikan 9 oktober 2021, S. Ingrid av Skänninge, ordenskvinna
Joel 3: 12-21; Ps 97: 1-2, 5-6, 11-12; Luk 11: 27-28
”Herrens dag är nära.” Det är den röda tråden i profeten Joels kusligt allvarliga budskap. ”Solen och månen förmörkas, och stjärnorna mister sitt sken.”
Men budskapet har en fortsättning, som sekulära undergångsprofeter saknar. Dessa kan väcka insikt och leda till nödvändiga åtgärder som förlänger vårt liv på jorden.
Men de väcker också ångest. De känner inte det gudomliga hoppet. Här behövs förmågan att skilja mellan andarna. Här behövs de sanna profeterna.
Joel säger att lien skall gå, att skörden är mogen – en bild för Guds slutliga och rättvisa dom. Men bergen skall också drypa av druvsaft och höjderna flöda av mjölk – en bild för det som tron på domen bereder väg för.
Det slutliga föregrips och börjar redan nu. Det vi kallar hopp. En kvinna som lyssnar till Jesu ord prisar de bröst som han har diat. Hon får svaret: ”Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det”.
Den som lyssnar med hjärtats öra kan gripas av en slags födslovånda. Ett nytt liv föds fram. Hoppet om att Gud har sista ordet.
Det är vad som drev den heliga Ingrid av Skänninge att bereda väg för Sveriges första kvinnliga dominikankonvent.
”Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det”.
”Herrens dag är nära.”
pater Ingmar Svanteson
