Kortpredikan 8 oktober 2021, Den saliga jungfru Maria av rosenkransen
Joel 1: 13-15; 2: 1-2; Ps 9; Luk 11: 15-26
I går den 7 oktober, för 450 år sedan, besegrades de turkiska muslimerna i slaget vid Lepanto, utanför den grekiska kusten. Muslimerna hindrades från att invadera Europa på samma sätt som de hade invaderat en rad andra kristna länder runt Medelhavet.
Kyrkans tro säger att det finns ett legitimt försvar när det egna livet, den egna familjen eller samhället, hotas. Grundregeln är naturligtvis att på allt sätt söka och bevara freden. Självförsvar är ett undantag som inte upphäver regeln. Martyrer avstår frivilligt från detta försvar.
De kristna tog emot segern vid Lepanto som ett bönesvar förmedlat genom jungfru Maria. Så firas denna dag som Rosenkransens dag[1] och hela oktober blev Rosenkransens månad.
I evangeliet har Jesus botat en man som var stum. Men Jesu underverk betecknas som svartkonst. Som en del i sitt svar säger Jesus att ett rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt. Ett varningens ord till den kyrka som låter falska läror och falsk praxis att växa fritt.
Jesus driver ut demonen med ”Guds finger”[2] som ett tecken på Guds rike.
Kristi ord kan tyckas som ett ”litet” vapen, men det liknas i skrifterna vid Andens svärd.
Utan Guds ord står människans hus vidöppet för onda tankar och inflytelser, där den ena lasten bereder väg för den andra. Traditionen räknar med sju huvudlaster/synder, i evangeliet beskrivna som ”sju andar”.
Med Guds ord som vapen kan människan vakta sitt hus. Ett enda ”litet” Guds ord är starkare än alla fiendens anslag. Rosenkransen är ett koncentrat av Guds ord.
I den heliga eukaristin får vi del av den lilla hostian, Guds Ord i yttersta koncentrat.
I bön och handling svarar vi med ett litet ord: ”Amen”.
Maria formulerar dess innebörd: ”Må det ske med mig efter ditt ord”
pater Ingmar Svanteson
[1] I Sverige firas dagen till den 8 oktober på grund av gårdagens Birgittahögtid.
[2] Uttrycket finns i 2 Mos 8:19.
