Kortpredikan 8 november 2019
Rom 15: 14-21; Ps 98: 1-4; Luk 16: 1-8
Paulus sammanfattar sitt väldiga romarbrev. Han kallar sig ”Kristi Jesu tempelpräst”. Han förvaltar Guds evangelium och för hedningarna till trons lydnad, genom Andens kraft. Så sprids ”evangeliet från Jerusalem åt alla håll”, från Illyrien vid Adriatiska havet till Spanien i väst.
Han är inte bara förkunnare. Han är präst i det nya förbundets tempel. Det nya förbundets prästämbete fullbordar vad prästerna gjorde i det gamla. Dess uppgift är att göra hedningarna till ”ett offer som är helgat genom den heliga anden och som Gud därför tar emot”.
Paulus är själv tjänare i detta offer, det vi kallar det särskilda eller hierarkiska prästämbetet. Men alla troende blir genom dopet också präster i det allmänna prästadömet. Alla troende är kallade att bära fram sig själva som offer och ställa hela livet i Guds tjänst.
I tolfte kapitlet uppmanade aposteln de troende att ”frambära sig själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst”.
Liturgiskt blir det tydligt i varje mässas offertorium, där representanter för församlingen bär fram bröd och vin, symboler för alla som deltar i offret och för deras liv.
Detta offer förenas med, helgas av och förvandlas genom Kristi offer på altaret. I bönen över offergåvorna ber vi: ”Låt detta offer bli en ömsesidig gåva, där vi ger oss helt till dig och du skänker oss din gränslösa barmhärtighet”. De troende blir ”ett offer som är helgat genom den heliga anden och som Gud därför tar emot”.
De troendes hela liv skall därigenom ”föras till lydnad, i ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft”.
De tröga uppmanas att fullborda sin överlåtelse.
De ödmjuka gör det, men vet att allt sker ”genom Andens kraft”.
Låt oss fira eukaristin så att vi blir vad vi firar. Eukaristi betyder tacksägelse.
Låt oss fira så att hela livet blir ett tacksägelsens offer.
pater Ingmar Svanteson
