Kortpredikan 8 juni 2019
Apg 28:16-20,30-31; Ps 11:4-5,7; Joh 21:20-25
I denna mässa, dagen för Pingstdagen, fullbordar vi läsningen både av Apostlagärningarna och av Johannesevangeliet. Påsken fullbordas genom Pingsten.
Vi kan se påskens ”beroende” av pingsten i det svar av Jesus som Petrus får på sin fråga hur det skall bli med Johannes: ”Vad rör det dig? Du skall följa mig.”
De var bröder, förenade i samma tro och uppdrag. Ändå hade de olika uppgifter där det gemensamma inte uteslöt det högst personliga.
Alla behöver inte veta allt om den andre. Nyfikenhet är att ”fika efter” nyheter vi inte behöver. Ändå är inte den nya gemenskapen ett opersonligt kollektiv.
Spänningen och kampen mellan individ och kollektiv går genom människans historia. Individualismen blundar för de andra och kollektivet kör över individen. De plågade ropar efter ett alternativ.
Tron bekänner att detta är en verklighet - de heligas gemenskap. Där konkurrerar inte olikhet och mångfald med varandra, utan fördjupar och befrämjar det gemensamma. Den ene får glädja sig åt den andres gåvor och avunden förlorar sitt grepp.
Cisterciensmunken den helige Aelred av Rievaulx (d. 1167) säger: ”Den Allsmäktige hade kunnat ge alla dygder åt var och en. Men i sitt heliga rådslut handlar han så mot oss att var en behöver den andre och att var och en i den andre finner något han inte har själv, så att ödmjukheten bevaras, kärleken växer och enhet blir känd”.
Endast den helige Anden kan fullborda detta.
O helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.
pater Ingmar Svanteson
