Kortpredikan 8 juli 2021
1 Mos 44: 18-21, 23b-29; 45: 1-5; Matt 10: 7-15
”Ge som gåva vad ni har fått som gåva.”
Det är först ett budskap till apostlarna, men det gäller alla. Både den som undervisar och den som lyssnar.
Den som undervisar och vägleder får inte ”lära, förordna eller befalla något som avviker från Herrens bud”. Abboten/prästen/föräldern undervisar i kraft av sitt ämbete, men också genom sitt exempel. Både genom sin lära och sitt liv.
Den som lyssnar ”ger” som gåva sin lyhördhet och sin lydnad.
Josef har själv prövats och bestått provet. Nu kan och måste han pröva sina bröder. Han gör det med vishet och utan att styras av hämndlystnad.
Därför kan han förmedla det hisnande budskapet att Gud har låtit bröderna sälja honom för att det skall komma alla till godo. ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har vänt det till godo.”
Om budskapet tas emot, beror både på förkunnarna och på mottagarna.
Gud tycks ta stora risker. Mottagarna kan lätt hänvisa till förkunnarnas dåliga exempel, men det kan också användas som ”ursäkt”. Förkunnarna måste påtala olydnad och ovilja att lyssna, men också det kan missbrukas.
Gud kräver mycket av de sina. Han gör det därför att han vill ge oss så mycket.
Därför firar vi eukaristi, som är både gåva och offer. Kristi gåva av sig själv, men gåvan ges samtidigt som ett offer.
Vi tar emot hans gåva för att själva förvandlas och kunna ge våra liv.
”Ge som gåva vad ni har fått som gåva.”
pater Ingmar Svanteson
