Kortpredikan 7 september 2019

Kol 1:21-23; Ps 54:3-4,6,8; Luk 6:1-5

Enligt Mose lag var det tillåtet att rycka av ax och äta, när man passerade en annans åker. Men de skriftlärda såg det som ett arbete, och därmed fick det inte utföras på sabbaten. Av en barm­härtig lag hade blivit en obarmhärtig föreskrift.

Jesus tillåter sina lärjungar att göra det, av barmhärtighet. De var helt enkelt hungriga. Men hans ord rymmer mera.

Jesus är inte främst "liberalare" än de skriftlärda, han är "herre över sabbaten". Han representerar "den åttonde dagen", den nya skapelse som fullbordar sabbaten.

Han vill befria människan. Ge henne den förlorade friheten tillba­ka. Det som sägs på sädes­åkern är mera än en mo­ra­lteologisk debattfråga om förhållandet mellan liberalitet och lag­trohet.

Kristus har lidit för och försonat alla människor, också dem som, enligt första läsningen, ”stod utanför och visade sitt fientliga sin­nelag genom onda gär­ningar”. Men Kristi försoning har en fort­sätt­ning och vill fullbordas.

Paulus uppmanar dem som beja­kat Kristi verk att ”hålla fast” vid den­na tro och inte ”vika” från hoppet. Med ett annat språkbruk - att ta sin fulla frihet i besittning.

Vi ser denna frihet hos de heliga. Friheten är att göra det goda med lust och glädje.

Det är därför Benedictus varnar för knotande och sur självömkan. Den frivilliga lydnaden sprider en angenäm doft.

Paulus talar om Guds barns frihet. "Där Herrens ande är, där är fri­het."

Jungfru Maria hade fått denna frihet, genom att utan för­behåll ta emot den och leva i den.

Vi firar den heliga eu­ka­ristin för att ta vår frihet allt djupare i be­sittning.

                                                                                     pater Ingmar  Svanteson