Kortpredikan 7 oktober 2019, S. Birgitta av Vadstena Sveriges och Europas skyddspatron
Vish 7: 7-14; Ps 25: 4-5, 8-10, 14; 1 Kor 2: 6-10; Luk 10: 21-24
I en orolig och förvirrad tid behövs profeter - men inte vilka som helst. De behöver prövas. De behöver vara visa.
Den heliga Birgittas undervisning, baserad på hennes uppenbarelser, var konkret och drastisk, ofta med bilder från hennes liv som mor till åtta barn och ansvarig för ett lanthushåll. Hennes maningar till världsliga och kyrkliga dignitärer var profetiska och omutliga.
Det är lätt att utnämna någon till profet, men vad kännetecknar en profet? Det finns falska sådana. Den heliga Birgitta var själv rädd att bli vilseförd av djävulen och lade fram sina uppenbarelser för sina biktfäder för prövning.
Det profetiska hos Birgitta tycks strida mot det vi möter i mässan på hennes dag, vars röda tråd är visheten. Men det är ingen motsättning.
Profeten behöver visheten lika mycket som den vise behöver profeten. Utan vishet kan profeten styras av dolda makter, medan den vise utan profeter tappar kontakten med den konkreta verkligheten.
I prefationen sjunger vi om den visdom som ”uppenbarats för den heliga Birgitta och Herrens utvalda vänner”.
Hur blir människan vis?
Ett första svar hörde vi i första läsningen - genom bön. ”Jag bad till Gud, och han gav mig klokhet. Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig”.
Den gåvan hade ett pris. Birgitta levde i sträng botgöring och askes. Hon aktade visheten högre än rikedom och hälsa, spira och tron.
I en antifon denna dag hör vi ”Efterlikna min ödmjukhet, säger Brudgummen (=Kristus), så skall ditt hjärta vara med mitt hjärta och flamma upp av kärleken till mig”.
Ödmjuk bön styr profeten och låter sig prövas och bekräftas av visheten. Båda når sin fullbordan i Kristus.
Han är både den sanne profeten och den sanna visheten. Låt oss inte åtskilja det Gud har förenat.
Låt oss be om profeter, styrda av visheten.
pater Ingmar Svanteson
