Kortpredikan 7 maj 2021
Apg 15: 22-31; Ps 57: 8-12; Joh 15: 12-17
Ett nytt rike har landat i historien. Mitt bland andra riken, folk och länder. Ett rike som står under egna lagar och inte styrs av andra makter – den heliga Kyrkan.
Redan i början ställdes hon inför en fråga som hotade att splittra henne. ”Några” hade handlat ”utan uppdrag”. Lukas beskriver hur hon finner lösningen och bevarar enheten. Han berättar om hennes märkliga auktoritet.
På sitt första ”koncilium” handlar hon med en oerhörd frimodighet. Hon säger: ”Den helige Anden och vi har beslutat”.
Kyrkan ägde krafter i sitt inre som hon kanske inte ens var medveten om själv. Hon är inte utan vidare synlig, men kan ändå inte skiljas från sin synliga ”utsida”, representerad av ”apostlarna och de äldste”.
I evangeliet beskriver Johannes hennes inre tillväxt. Jesus kallar sina lärjungar inte bara tjänare, utan vänner. Som vänner utför de inte bara givna befallningar. Som vänner får de ”veta” vad Sonen har hört av sin Fader.
De får ett oerhört löfte. Fadern skall ge dem ”vad de än ber om i Jesu namn”. Ett verk av den helige Ande. Samtidigt växer det fram ur dem själva, ur deras nya frihet. De får vad de själva ber om.
När Jesus kallar lärjungarna för sina vänner, är det en beskrivning av Kyrkan. Det Lukas berättar om kyrkans frimodiga beslut – ”Den helige Ande och vi har beslutat” – liknar det som händer med tjänaren när denne växer till och förvandlas till vän. Paulus säger att hon ”blir fullvuxen och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet”.
Ju eländigare det ser ut med kyrkans mänskliga svagheter och synder, desto viktigare är vår tro på den helige Ande och Kyrkans gudomliga ”insida”.
”Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka”.
Källan för kyrkans tillväxt är den heliga eukaristin, som är ”vänskapens sakrament”.
O du helige Ande kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.
pater Ingmar Svanteson
