Kortpredikan 7 juni 2024, Jesu Hjärtas dag
Hos 11: 1, 3-4, 8c-9; Jes 12: 2-3, bcd, 5-6 (Resp.psalm); Ef 3: 8-12, 14-19; Joh 19: 31-37
”När Israel var ung fick jag honom kär.” Profeten beskriver Gud som en som blivit förälskad. När kärleken inte tas emot beskriver han Gud som en moder. ”Jag lärde Efraim att gå, jag tog dem upp i mina armar. Med lena band drog jag dem, med kärlekens band.”
När det vore rättvist att straffa får vi se in i ett hjärta som våndas: ”Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar… med vrede vill jag inte komma.” När Gud vredgas tycks det strida mot hans innersta vilja, trots att han är rättvis och inte kan blunda för det onda.
Aposteln talar ett annat språk, mera eftertänksamt. Han faller på knä, men vill få sina läsare att ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek”. Tanken behöver inse att det vi förstår bara är en bråkdel av Guds kärlek.
Dagens evangelium talar ett tredje språk, konkret, kroppsligt, mänskligt, blodigt. Soldaten sticker upp den korsfästes sida. Det blod och vatten som rinner fram ur Jesu hjärta är en symbol för Guds kärlek, förverkligad i kyrkans dop och eukaristi.
Teologin lär oss att Jesu mänskliga hjärta var oupplösligt förenat med Guds hjärta. Gud har antagit den mänskliga naturen. Guds kärlek har förenats med Jesu mänskliga hjärta. Därför tillber vi Jesu hjärta.
Vad hindrar glädjen att rinna till i det egna hjärtat? Vi kan ju med förnuftet veta att Gud är kärlek, och ändå gå med tunga steg. Vari består motståndet mot Guds kärlek? Cassianus identifierar detta ”motstånd” med ”böjelsen att synda”. Ju tydligare vi ser och känner igen det egna motståndet, desto närmare är vi glädjen. Rövaren på korset kunde säga: ”Vi lider vad våra gärningar är värda”. Han fick svar direkt. ”Idag skall du vara med mig…”
Insikten om ”motståndet” gör oss till botgörare, men till botgörare som upptäcker Guds kärlek. Den ödmjuke ”sörjer” över sitt motstånd, ty han har fått smak på glädjen. Också ”sorgen” blir ett verktyg.
”Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.”
Botgöraren öser vatten med fröjd ur frälsningens källor.
”I din kärleks strömmar stillas deras törst.”
pater Ingmar Svanteson
