Kortpredikan 6 november 2019
Rom 13: 8-10; Ps 112: 1-2, 4-5, 9; Luk 14: 25-33
”Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra.”
En ganska märklig formulering av aposteln. Varför skulle vi stå skuld till varandra när det gäller kärleken? Lättast förstår vi det som ett faktum. Vi står i skuld till varandra. Vi älskar inte vår nästa till fullo.
De andra buden är lättare att följa de andra buden. De är negativt formulerade. Det är lättare att inte begå äktenskapsbrott, inte dräpa, inte stjäla, inte ge efter för begär, än att älska sin nästa.
Ändå sammanfattas alla bud i budet att älska sin nästa. Buden väntar på sin fullbordan. Aposteln säger: ”Kärleken är lagen i dess fullhet”.
Varje förnuftig människa kan inse det. Den troende bejakar det med sitt hjärta. Aposteln sade det i romarbrevets sjunde kapitel: ”I mitt inre bejakar jag ju Guds lag”.
Därmed erfar människan sitt dilemma. Hon inser att hon är skyldig att älska. Hon bejakar det med sin vilja. Men hon klarar det inte. Hon förmår det inte. Hon hamnar hela tiden på debetsidan. Hon står i skuld.
Det hon inte kan, det kunde Gud. Han sände inte bara sin Son, utan också sin Ande. ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande”, sade aposteln i femte kapitlet.
I evangeliet formuleras det som ett krav, men det är egentligen en kärlekshistoria. ”Ingen kan vara min (=Jesu) lärjunge om han inte avstår från allt han äger”. Inget kan vara viktigare än att leva i den fulla kärleken, den mottagna och besvarade kärleken till Jesus.
Då kommer också kärleken till familj och de närmaste på andra plats. Att bära sitt kors är att ingenting föredra framför kärleken till Kristus.
Det utesluter inte att man använder sitt förnuft och beräknar kostnaden.
Det ser olika ut i praktiken. Somliga kallas till äktenskap, andra till celibat, ”var och en efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom” (tolfte kapitlet).
Men alla är kallade att tro på och besvara den kärlek som sammanfattar och fullbordar lagen.
Vi tar emot och låter oss bindas vid denna kärlek i den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
