Kortpredikan 6 juni 2019, Nationaldagen, S. Norbert av Xanten
Apg 22:30; 23:6-11; Ps 16:1-2a,5,7-11; Joh 17:20-26
Det finns skäl att tacka för vårt land, vårt språk och vår historia, för natur och kultur, för fred och frihet. Inte minst Skåne har i gångna tider hemsökts av ödesdigra krig. Låt oss be för vårt land!
Till vår historia här i Skåne hör premonstratenserna, vars grundare Norbert av Xanten (d. 1134) vi firar idag. Redan 1155 byggde hans bröder klostret i Tumathorp utanför nuvarande Simrishamn och verkade där nästan 400 år.
De levde klosterliv, men var samtidigt verksamma i trakten runt omkring klostret. De kan inte ha varit okända ens i trakterna kring Mariavall. Vi, sentida klosterfolk på Österlen, går i deras fotspår.[1]
De hade samma hopp som Paulus vittnade om inför stora rådet: ”hoppet om de dödas uppståndelse”. Det hoppet måste ha tänt ett ljus i de människors sinnen som levde på Österlen i en mörk och hotfull värld, i ständig kamp för brödfödan och mot hotande fiender. Man skymtade en ny gemenskap till vilken också de fattigaste och mest utsatta hade tillträde, den strålande jungfrun Maria och alla helgon, samlade i ljuset från hennes son, den sanne Konungen.
Vittnesbördet om uppståndelsen måste föras in i lärjungarna själva, in i deras hjärtan. Den kärlekens enhet som råder mellan Fadern och Sonen skall ta sin boning i dem. ”Liksom du, fader, är i mig och jag i dig, skall också de vara i oss.”
Enligt Jesu ord är det detta som gör att ”världen skall tro”. Världen behöver helighet för att den skall förstå. Därför ber vi om den helige Ande.
Om Norbert sades det: ”Han bar världen in i avskildheten, för att offra den till Herren. Han bar avskildheten ut i världen, för att skyddas mot förvirring och splittring”.
”O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.”
pater Ingmar Svanteson
[1] Mera om klostret i Tumathorp: http://www.benedictuskloster.se/displayDocument.htm?id=6