Kortpredikan 5 oktober 2019, S. Placidus, Benedictus´ lärjunge

Bar 4: 5-12, 27-29; Ps 69:33-37; Luk 10:17-24

Dagens läsningar är svindlande.

Baruk, profeten Jeremias lärjunge, beskriver Jerusalem som en mor som sörjer över sina barns otrohet och synder. Många föräl­drar känner igen sig. Här gäller det hela Guds folk. De har dragit över sig Guds straff och blivit ”sålda åt hednafolken”. Hon klagar som en sör­jande mor: ”Jag är övergiven, ty mina barn har syn­dat: de avföll från Guds lag”.

I Jerusalems röst och sorg anar vi Kyrkan, vår moder, när främ­mande makter tar över och styr.

Men också den enskilde lär­jung­en känner igen sig. När hon/han förlorat nåden och fångats av laster, styrda av främmande och hedniska ideo­logier.

Men Guds ”förbittring” är inte sista ordet. Jerusalem och Kyrkan, personifierade av jungfru Maria, både manar och tröstar: ”Fatta mod, mina barn, och ropa till Gud. Gud har inte glömt er. ”Ert sin­ne gick på villovägar från Gud - vänd nu om och sök honom med tiofaldig iver. Ty han som har lagt olyckorna på er skall sän­da rädd­­ningen och den eviga gläd­jen”.

Ändå är det inte ens ”makten att trampa på ormar och skorpio­ner” som avgör. När lärjungarna är stolta över sin förmåga att driva ut demoner får de veta att kraf­ten inte är deras egen. En­dast Guds nåd ger seger. ”Gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”

Lärjungarna får höra Jesus jubla av glädje - ett eko av tillvarons kosmiska jubel och lovsång. Faderns och Sonens och Andens inbördes och ömsesidiga kärlek. Den som inte uppenbaras för de visa och kloka, men för dem som är som barn.

Den helige Placidus måste ha varit ett sådant barn.

Må vi vända om och söka Herren ”med tiofaldig iver”!

De ödmjuka och renhjärtade får det svindlande löftet: ”saliga de ögon som ser vad ni ser”.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson