Kortpredikan 5 maj 2020

Apg 11: 19-26; Ps 87; Joh 10:22-30

”Må påskens mysterium vara källan till vår glädje.”[1]

I Antiochia, Romarrikets tredje största stad, fick också hedningar­na tillgång till denna källa.

Psalmisten har redan sjungit om det. ”Rahab och Babel skall jag nämna bland mina bekännare, liksom Filisteen och Sor och Kush”. Profeten visste att Sions gränser skulle vidgas utöver de judiska. Sions källa var djupare. ”Även om dem (=hed­ning­­arna) skall det heta: ’Där är de alla föd­da'”.

Förutom till dopet ges daglig tillgång till denna källa för dem som lyssnar till Herdens röst. De får löftet att inte gå under. Herden sä­ger: ”Ingen skall rycka dem ur min hand.”

Benedictus tillämpar detta när han lär bröderna att lyssna och le­va i lydnad och överlåtelse. Det är att ha ständig tillgång till sam­ma källa.

Också när livet blir svårt och krävande. Regeln berättar om tålamod och lydnad under motgångar och svårigheter. Det är vägen till samma källa. Vägen till uppståndelse går fortfarande genom lidande och utblottelse.

Den lydnaden ger inte bara trygghet, den sprider också glädje, den får hjärtat att vidga sig. Källan skall aldrig sina.  

”Låt oss hämta befriande glädje ur Herrens uppståndelse” ber vi i dagens kollektbön.

Vi gör det i varje eukaristi, närvaron av Herdens lidande, död och uppstån­delse, ”källan till vår glädje”.

                                                                                           pater Ingmar Svanteson

[1] Dagens bön över offergåvorna.