Kortpredikan 5 februari 2020, S. Agatha, jungfru och martyr
2 Sam 24: 2, 9-17; Ps 32: 1-2, 5-7; Mark 6: 1-6
David genomför en folkräkning. Det liknar en mönstring och Joab kan rapportera antalet ”stridsdugliga män”. Gud ser det som en svår synd, trots att han själv eggat David till själva åtgärden.
Vari den bakomliggande synden består får vi inte veta. Hade Davids tro på Guds beskydd börjat svikta så att han tydligare behövde känna sina egna militära resurser? Hade han glömt att folket var Guds folk, och att han själv bara var dess tjänare?
Jesus ringaktas i sin egen hemstad. Folket hör visdomen och ser underverken, men de ser bara den snickare de menade sig känna.
Bibeln är ingen uppslagsbok som ger successivt ökad kunskap om Gud. Ibland är händelserna i Gamla Förbundet lika anstötliga som Jesu "vanliga" mänsklighet var i Nya Förbundet. Också Jesus "förvånade sig över att de inte ville tro".
Varför lät Gud David genomföra en folkräkning som slutade i pest och död? Det ges inga tydliga svar för människans nyfikna frågande efter svar. Frågorna blir snarare än mer plågsamma.
Är det för att blottlägga det djupare liggande motståndet mot den villkorslösa överlåtelsen? Hos både David, folket och oss?
Varför kan luttring och prövning bli så utdragen? Varför kunde botgöringen i fornkyrkan bli så lång?
Den heliga Agata blev ohyggligt torterad. Till slut säger hon: ”Herre, det är nog, tag min själ!” Då blev hon bönhörd.
Davids ord ger en skymt av den korsfäste: ”Det är ju jag som har syndat”. Han säger: "Låt straffet drabba mig."
I sitt val visar David också väg: "Låt oss falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är stor".
pater Ingmar Svanteson
