Kortpredikan 4 september 2024

1 Kor 3: 1-9; Ps 33: 12-15, 20-21; Luk 4: 38-44

Korinthierna har fått stora andliga gåvor, de har ”helgats genom Kristus Jesus”, men de har stannat på ”mjölksta­diet”. De tål än­nu inte ”fast fö­da”.

Tecknet på detta är att de lever i ”ofördragsamhet och strid”, att de de­lar in sig i partier. En ”hör till Apollos”, en annan ”hör till Paulus”.

Barnen måste växa till och förstå att det är Gud som ger växten. Pau­lus och Apollos är tjänare och de behövs, men det är Gud som ger väx­ten. Till mognaden hör att inte bli felaktigt beroende av den ena eller an­d­­ra prästen, teologen eller påven.

Jesus själv lär sina lärjungar det när han inte bara kommer till män­ni­skorna och botar de sju­ka. Han lämnar dem också.

Han går till en ”enslig plats”, till andra platser eller till de hed­ningar som upp­riktigt söker Gud, inte någon att beundra. Han söker sig till Fadern. De får le­ta efter honom. Gud drar sig undan den som blivit beroende av vissa upplevelser, platser eller personer. För att pröva dem och hjäl­pa dem att mog­na och växa till.

Novismästaren skall pröva om novisen verkligen söker Gud.

Att en ledare sviker betyder inte att Gud överger sitt folk. Inte heller är det skäl att ifrågasätta tron på de ämbeten Gud har gett sin kyrka. De är ”Guds medhjälpare” och trons folk behöver dem.

Herren döljer sig för att vi skall söka honom ännu mera. Så att vi renas från ”ofördragsamhet och strid”, inte kas­tas mel­lan oli­ka läro­vindar utan söker den fasta födan.

Insikten om att det endast är Gud som ger växten.

pater Ingmar Svanteson