Kortpredikan 4 september 2021, Vårfrumässa

Kol 1: 21-23; Ps 54: 3-4, 6, 8; Luk 6: 1-5

Enligt Mose lag var det tillåtet att rycka av ax och äta, när man passerade en annans åker. Men de skriftlärda såg det som ett arbete, och därmed fick det inte ske på sabbaten. En barm­­härtig lag blir en legalistisk föreskrift.

Jesus tillåter sina lärjungar att äta av axen. De var helt enkelt hung­riga. Men hans ord rymmer mera.

Jesus är inte främst ”liberalare” än de skriftlärda, han är ”herre över sabbaten”. Och mer än så. Han är herre över allt. Paulus säger det till de kristna i Kolossai. Gud har låtit all fullhet bo i Kristus och genom korset försona allt ”genom honom och till ho­nom”.  

Han vill ge människan den fulla friheten tillba­ka, också hedning­ar­na i Kolossai som ”stod utanför och visade sitt fientliga sin­nelag genom onda gär­ningar”.

Paulus uppmanar dem att ”hålla fast” vid den­na tro och inte ”vika” från hoppet. ”Tron” säger att Kristus har befriat oss. ”Hoppet” sä­ger att friheten steg för steg måste och kan tas i besittning. Annars för­lorar vi den.

Vi ser denna frihet hos helgonen. Frihet är inte att göra det som faller en in. Frihet är att göra det goda, inte av tvång eller av fruk­tan, utan med iver, lust och glädje.

Det är därför Benedictus varnar för knotande och självömkan. Den frivilliga och glada lydnaden sprider däremot en angenäm doft. Doften av den helige Ande.

”Där Herrens Ande är, där är fri­het.”

Jungfru Maria levde i denna frihet genom att hela tiden överlåta sig åt Her­rens vilja.

Vi firar den heliga eu­ka­ristin för att ta vår frihet allt djupare i be­sittning.

                                                                                                    pater Ingmar Svanteson