Kortpredikan 4 september 2019
Kol 1:1-8; Ps 52:10-11; Luk 4:38-44
Paulus tackar Gud för vad som hänt i Kolossai i Mindre Asien. Människorna där har fått del av tron på Kristus, de lever i kärleken och i hoppet. De har ”hört sanningens ord, evangeliet, som har nått fram till dem liksom det bär frukt och växer till i hela världen”.
Det är inte vilken religion som helst, inte andlighet i största allmänhet. Längre fram i brevet skall aposteln tala om den gudomliga ”fullhet” som bor i Kristus och som skall ”försona allt”. Anspråken är enorma, ”sanningens ord…”. Vad bygger anspråken på?
Människorna i Kolossai har fått lära det av en viss ”Epafras”. Denne Epafras är Pauli lärjunge och ”medarbetare”. Paulus i sin tur är ”genom Guds vilja Kristi Jesu apostel”.
Teologin kallar detta ”apostolisk succession”. Det är ingen konstruktion av teologerna. Den är grunden för att vi vågar vittna om vår tro som pålitlig och sann.
Den apostoliska successionen för vidare det som evangeliet berättar om. Jesus förkunnar "budskapet om Guds rike", botar sjuka och driver ut demoner. Han går från stad till stad. Nu har samma verklighet nått Kolossai i Mindre Asien. Så småningom nådde den till oss här uppe i Norden.
Det apostoliska arbetet har sin källa i Jesus och i hans enhet med sin himmelske Fader. Vi anar denna källa när han ”går bort till en enslig plats” för att be.
Ur denna enhet mellan Sonen och Fadern växer Kyrkan fram. Hon framträder som ett folk, ’förenat genom Faderns, Sonens och den helige Andens enhet’. (Cyprianus)
Frukten består i tro på Kristus Jesus, i kärlek ”till alla de heliga”, och i hoppet om det som väntar i himlen.
För att stärkas i och kunna vittna om denna tro, detta hopp och denna kärlek firar vi den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
