Kortpredikan 4 november 2019, S. Carlo Borromeo
Rom 11: 29-36; Ps 69: 30-31, 33-34, 36-37; Luk 14: 12-14
Carlo Borromeo var en hängiven biskop i 1500-talets Milano. Han fördjupade prästernas utbildning och värnade om de fattiga och sjuka, också genom eget exempel, allt i det tridentinska konciliets anda.
Till sina präster säger han: "Var inte så generös mot andra att ingenting återstår för dig själv. Du måste visserligen ha omsorg om själarna, men inte så att du glömmer dig själv."
Förvaltaren i Benedictus regel, med ansvar för tusen praktiska ting, får rådet att också ha omsorg om sin egen själ.
Det är en mänsklig klokhetsregel. För att ge ut sig helt måste man hålla balansen. Det är lätt att sugas upp och stressas av det mångahanda.
Generös gästfrihet för ”fattiga och krymplingar, lytta och blinda” är en kristen dygd. Men den efterfrågar också rena motiv. Den får inte styras av beräkning. Den gör det goda för att den älskar.
Den godheten återspeglar Guds innersta.
När Gud avslöjar olydnaden både bland judar och hedningar, gör han det för att benåda, befria och förvandla dem.
Paulus förundras. "Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!"
Det finns en plan, en röd tråd, i hela tillvaron, en gudomlig plan. Aposteln formulerar den så: "Av honom och genom honom och till honom är allting".
Planen har blivit synlig när Faderns Son gick in under den dom som människornas olydnad dragit över sig. ”Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla.”
Den eukaristiska bönens avslutning vibrerar av samma hemlighet. Den röda tråden lyser fram i den kropp och det blod som lyfts upp för våra ögon. "Genom honom och med honom och i honom…”
Den drar in oss alla i den gudomliga planen.
För att benåda, befria och förvandla oss. Göra oss till medarbetare i Guds plan. Så att Gud förhärligas i allt.
pater Ingmar Svanteson
