Kortpredikan 4 juli 2019

1 Mos 22:1-19; Ps 116:1-6,8-9; Matt 9:1-8

Abrahams offer handlar om liv och död. Förutom idag låter oss kyrkan höra om hans offer i pås­kens vigilia, där döden mö­ter sin överman.

Hebreerbrevet ger oss samma tolkningsnyckel. ”Abraham sade sig att Gud hade makt att till och med uppväcka dö­da”.

I den första eukaristiska bönen nämns Abrahams offer. Det pekar fram mot Kristi offer.

Guds suveräna handlande i den ohyggliga dramatiken eliminerar inte Abra­hams mänskliga offer. Han har inte bara lämnat och off­rat sitt land, sitt folk och sin historia. Nu offrar han också den fram­­tid som han hade hoppats på, ”din ende son, som du har kär”.

Det var med sin mänskliga vilja som Kristus överlät sig åt Guds vilja. Abraham handlar i tro.

Det ger också mönstret för vårt offer av det som står oss närmast och där­med är svårast att överlåta, högmod och olydnad, egen­rätt­färdighet och egenvil­ja.

Kyrkan kommer oss till hjälp. I eukaristin frambär sig de troende och förenar sig med Kristi offer och får del av dess kraft.

I den fjärde eukaristiska bönen ber vi: "För att vi inte mer skulle leva för oss själ­va, utan för honom som dog och uppstod för oss."

                                                                                               pater Ingmar Svanteson