Kortpredikan 31 juli 2019, S. Ignatius av Loyola, präst
2 Mos 34:29-35; Ps 99:5-7,9; Matt 13:44-46
Mose ansikte blev strålande när han talade med Gud.
Paulus skall senare säga att strålglansen från Mose ansikte var övergående bredvid den glans som strålar från Kristi ansikte.
Cassianus säger att silver bleknar bredvid guld, guld bredvid ädelstenar och ädelstenar bredvid den äkta pärlan.
Mannen i liknelsen sålde allt vad han ägde för att komma i besittning av pärlan.
Ignatius lärde sig genom erfarenhet att skilja mellan andarna. Han upptäckte hur riddarromaner påverkade honom, i jämförelse med böcker om Kristi och helgonens liv. Romanerna kunde vara spännande för stunden, men lämnade en fadd eftersmak. Det första behaget övergick i ledsnad, missmod och leda.
Helgonens liv var ofta rejält krävande, men de gav en annan eftersmak: frid och glädje. Och den glädjen varade. Denna erfarenhet lärde honom att skilja mellan andarna. Av frukten känner man trädet.
Benedictus säger att sysslolöshet är själens fiende. ”Därför bör bröderna på bestämda tider ägna sig åt arbete med sina händer, likaså åt andlig läsning på bestämda tider.”
Vad behövs mera i vår tid, än gåvan att skilja mellan andarna? Det kan tyckas omöjligt för den enskilde att se klart, men både Ignatius och Benedictus ger oss praktiska verktyg.
Var noga med vad du utsätter din odödliga själ för! Ingen kan vägleda sig själv. Sök hjälp och råd hos den som lever i lydnad för Kyrkan och har erfarenhet.
Ignatius: Få människor anar vad Gud kunde göra av dem om de utan förbehåll ville överlämna sig åt nådens ledning, om de tog avstånd från sig själva och helt överlämnade sig åt den gudomlige mästaren så att han kunde forma deras själar mellan sina händer.
pater Ingmar Svanteson