Kortpredikan 30 oktober 2023
Rom 8: 12-17; Ps 68: 2, 4, 6-7ab, 20-21; Luk 13: 10-17
I Romarbrevets åttonde kapitel har aposteln nått den teologiska höjdpunkten i sitt väldiga brev. Han beskriver hur Anden fullbordar Kristi verk, både i Kyrkan och i den troende som inte längre är slav, utan kan ropa: ”Abba! Fader!”
Detta föregrips när Jesus botar kvinnan som varit sjuk i arton år. Hon befrias och upprättas. ”Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud.” Hon är redan vid målet.
Men människan kan, så länge hon lever i tiden, glida tillbaka till ofriheten ”före” Kristus.
Det gör hon när hon på nytt börjar ”leva efter köttet”, när hon tror sig ha ”skyldigheter mot köttet”. Antingen ger hon efter för ”världens” lockelser, eller vill hon ”förtjäna” nåden genom egen ansträngning. I båda fallen leder det till slaveri.
Aposteln uppmanar till ”att med ande döda kroppens gärningar”.
Kristi verk aktualiseras på nytt. Omvändelse kallas det. Också för den som smakat dess fullbordan i Anden. Men varje gång för att leda till en allt djupare befrielse.
Paulus talar om att ”dela hans lidande”. Det som skedde med Kristus upprepas i den som följer honom. För att den köttsliga människan helt skall förintas.
Vägen till fullkomlig befrielse.
Vi är ”Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet”.
pater Ingmar Svanteson
